Blåkråka
Coracias garrulus
Blåkråka observationskarta
Utbredningskarta över var Blåkråka har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
1+
10+
50+
100+
500+
1000+
Observationstrend
Senaste dygnet
Coracias garrulus
Utbredningskarta över var Blåkråka har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
Senaste dygnet
Blåkråkan (Coracias garrulus) beskrevs av Linné 1758 och hör till ordningen praktfåglar och familjen blåkråkor. Trots namnet är den ingen kråkfågel. Den är ungefär lika stor som en kaja, men i en helt annan färgskala: ljusblå kropp och bruna vingar. Två underarter brukar skiljas, nominatformen C. g. garrulus i norra Afrika och Europa österut till Iran och sydvästra Sibirien, samt C. g. semenowi från Irak österut till västra Xinjiang och södra Kazakstan.1,2
För en svensk fågelskådare är blåkråkan i första hand en historia om något som gått förlorat. Arten häckade förr i landet, men den sista konstaterade häckningen skedde 1967 på Fårö, och i dag har den svensk status nationellt utdöd (RE). Globalt ser det ljusare ut: IUCN listar arten som livskraftig (LC) sedan den nedgraderades från nära hotad 2015.1,4,5
Blåkråkan mäter 29 till 32 centimeter på längden och har ett vingspann på 52 till 58 centimeter. Hon och han ser likadana ut. Ungfågeln liknar de vuxna men i en mattare, blekare version, och underarten semenowi är också något blekare än nominatformen.5
Färgen är det som fastnar. Större delen av dräkten går i lysande blå toner, starkast på vingarna, medan manteln och de inre vingpennorna är djupt rostbruna. Svenska Wikipedia beskriver teckningen som en kombination av ljust blågrönt, rödbrunt och svart. Huvudet är stort och näbben kraftig.1,6
Bäst syns fågeln när den lyfter. I flykten står de svarta vingpennorna i skarp kontrast mot det blå. Vinterdräkten är blekare än sommardräkten.1
Den som hör en blåkråka för första gången blir ofta förvånad. Rösten är hård och kråklik, alltså sträv och skorrande snarare än musikalisk. Både lockläten och varningsläten hör hit, och de återges i skrift som rack-ack.1
Under spelflykten låter det i en bestämd följd: några hårda lockläten, och efter dem ett till fyra hesa krääh. Blir fågeln orolig övergår lätena i en skränande serie.1,5
Spelflykten är i sig ett kännetecken. Den består av tumlande vändningar och dykningar, och det är just den rullande flykten som gett arten dess engelska namn, Roller.1,5
Blåkråkan häckar i norra Afrika, i södra och sydöstra Europa, i Mellanöstern, i sydvästra Sibirien och i Centralasien. Nordgränsen för utbredningen går vid Finska vikens kust i Finland och vid Ladoga i Ryssland. I Europa är tyngdpunkten på de södra och östra delarna.1,2
Arten är långflyttare och övervintrar i Afrika söder om Sahara, huvudsakligen i de östra delarna. Engelska Wikipedia delar upp vinterområdet i två delar, dels Senegal till Kamerun, dels Etiopien via Kongo till Sydafrika. Rutterna skiljer sig åt mellan olika bestånd. Sydvästeuropeiska fåglar flyttar till Angola, Namibia och Botswana, medan östeuropeiska drar mot Zambia, Zimbabwe och Botswana. Flytten söderut sker i augusti till oktober, och fåglarna återvänder i april och maj.1,5
I Sverige finns arten dokumenterad långt tillbaka. Det äldsta kända svenska fyndet gjordes 1655 i Skåne. Blåkråkan fanns framför allt i södra Sverige där det växte ekskog, och norrut upp mot Gävletrakten. Ännu på 1870-talet fanns den kvar i södra och mellersta Sverige. Sedan gick det utför landskap för landskap: från Sörmland försvann den 1925, från Skåne 1932 och från Kalmartrakten 1943.1
Det sista häckande beståndet höll till på Fårö mellan 1937 och 1967. Det första dokumenterade boet där hittades vid Ödehoburga 1939. Minst två par häckade årligen och som mest fanns omkring tio par. Möjligen häckade enstaka par även på Gotska Sandön och på Gotland. Efter 1967 har ingen häckning konstaterats i landet.1
Sedan dess är blåkråkan en mycket sällsynt gäst. Mellan 1992 och 2018 gjordes bara 19 observationer i Sverige. En fågel sågs på Fårö en torsdagsmorgon i juli 2015, upptäckt av Dennis Nyström, alltså i samma trakt som de sista häckningarna. Den 8 augusti 2018 upptäcktes en blåkråka i Umeå och sågs igen i samma område dagen därpå. Många medlemmar i Club300 saknar arten på sina svenska listor, så ett fynd som detta drar snabbt till sig skådare.1,2,3
Om arten kan komma tillbaka som svensk häckfågel är en öppen fråga. Club300:s ordförande har sagt att det finns goda chanser om klimatet fortsätter bli varmare, förutsatt att det finns lämplig biotop, alltså öppet landskap med dungar eller öppna skogar med tall eller ek.2
Blåkråkan hör hemma i varm, torr och öppen mark med spridda träd. Svenska Wikipedia beskriver miljön som öppna, torra, savann- och hedartade habitat med enstaka stora gamla träd. Ek- och tallskog föredras. I Europa förekommer arten från låglänt terräng upp till 1 000 meters höjd, i Marocko upp till 2 000 meter. Vintertid håller den till i torr trädsavann och på buskrika slätter. Gott om död ved som hyser insekter gynnar arten.1,5
Jaktmetoden är enkel att känna igen. Fågeln sitter på en utkiksplats, en gren, en stolpe eller en kraftledning, spanar efter byten på marken, slår till och återvänder till sittplatsen. Den är dagaktiv med aktivitetstoppar i gryning och skymning.1,5,6
Födan består mest av insekter. De vuxna fåglarna tar framför allt skalbaggar, och större insekter som skalbaggar och gräshoppor nämns särskilt. Ungarna matas med hopprätvingar, alltså gräshoppor och vårtbitare. Utöver detta tas larver, maskar, små grodor, ödlor och gnagare, och Birds of the World nämner även småfåglar.1,2,5,6
Boet läggs i en hålighet. Vanligen är det ett naturligt trädhål eller ett gammalt hackspettshål på fem till tio meters höjd, gärna i ek, asp eller bok, men arten häckar också i klippor, sandbrinkar, murar och byggnader, och den tar holkar i delar av utbredningsområdet. Kullen omfattar vanligen fyra till sex vita ägg, som mäter omkring 35 x 28 millimeter och läggs med två till tre dygns mellanrum. Källorna anger ruvningstiden till ungefär 17 till 19 dygn. Svenska Wikipedia skriver att honan ruvar huvudsakligen, medan engelska Wikipedia anger att båda könen ruvar. Ungarna blir flygga efter ungefär fyra veckor, med uppgifter från 26 till 30 dygn.1,5,6
Boungarna har ett eget försvar: de avsöndrar en illaluktande orange vätska mot rovdjur. Arten lägger en kull per år, men lägger om ifall den första går förlorad. Första häckningen sker vid två års ålder, och den högsta kända åldern för en blåkråka är nio år och två månader.5
Världspopulationen uppskattas olika beroende på källa, från 100 000 till 500 000 individer enligt svenska Wikipedia och 277 000 till 660 000 enligt engelska Wikipedia, varav 159 000 till 330 000 häckande i Europa. Tyngdpunkten ligger i östra Europa, Ryssland och Turkiet. Det europeiska beståndet minskade med 25 procent mellan 1990 och 2000, och trenden är fortsatt minskande i delar av Europa, dock i avtagande takt. Att arten i dag räknas som livskraftig beror på reviderade data som visade mindre minskningar i Europa och stabila bestånd i Centralasien.1,5,6
Hoten handlar mycket om boplatser. När gamla hålträd avverkas försvinner häckningsplatserna, och jordbruket tar bort både bohål och häckar. Till detta kommer jakt under flyttningen kring Medelhavet, där tusentals fåglar dödas för mat i Oman, samt minskad insektstillgång på grund av bekämpningsmedel. Att holkar kan göra skillnad har visats i Serbien, där beståndet minskade kraftigt från 1950-talet sedan många gamla träd med håligheter huggits ned. Naturvårdsorganisationer satte upp holkar på allt från unga träd till kraftledningsstolpar. Det första holkparet häckade 2003, och till 2014 hade beståndet vuxit till 147 par, med över 1 200 ungar födda i holkarna under tioårsperioden.4,5
Svenska Wikipedias artikel om blåkråka tar inte upp förväxlingsarter. I svensk natur är det ändå nötskrikan (Garrulus glandarius) som kan sätta myror i huvudet, och då på grund av en enda detalj: de azurblå vingtäckarna med svarta tvärstreck. Den blå fläcken är det som kan leda tanken till blåkråka.1,7
I övrigt är fåglarna lätta att skilja åt. Nötskrikan är rödgrå till beigeröd med vitaktig panna och strupe, svarta fläckar på hjässan och ett svart mustaschstreck. I flykten är den iögonfallande med vitsvarta vingar, vit övergump och svart stjärt. Den mäter 32 till 37 centimeter, har ett vingspann på 54 till 58 centimeter och väger omkring 170 gram. Blåkråkan har i stället blått över större delen av kroppen och rostbrun mantel.6,7
Lätet kan också förvirra, eftersom båda låter skränande och hesa. Nötskrikans karaktäristiska varningsläte är ett högljutt och hest räk, räk, och den härmar dessutom andra fåglar, särskilt duvhök. Under vårvintern hörs även en lågmäld sång med djup visslande klang. Nötskrikan är Sveriges talrikaste kråkfågel och häckar allmänt i södra och mellersta Sverige samt upp till och med mellersta Norrland, oftast i granar två till tio meter över marken. Blåkråkan häckar inte i Sverige längre.1,7
Utanför Europa liknar blåkråkan abessinsk blåkråka (Abyssinian roller) både i utseende och beteende.5
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Blåkråka är en fågelart i familjen blåkråkor och enda europeiska representant för familjen. Fram till 1967 häckade den i Sverige, men är numera nationellt utdöd.
I Qvittr
Lyssna på hur blåkråka låter i ljudspelaren ovan. Där kan du höra okategoriserat.
En blåkråka är ungefär 29–32 cm lång.
Blåkråka har ett vingspann på ungefär 52–58 cm.
Flest observationer av blåkråka rapporteras i september, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Blåkråka bedöms som extremt sällsynt i Sverige, sett till hur ofta arten rapporteras jämfört med andra fåglar.
På kartan ovan ser du var blåkråka har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.