Översikt
Gärdsmygen är en av våra allra minsta fåglar, 9 till 10,5 centimeter lång och med en vikt kring tio gram. Den är brun, nästan klotrund till formen och håller den korta stjärten rakt upp. I Sverige är den tredje minsta fågeln, efter brandkronad kungsfågel.1,2,4,5,6
Namnet troglodytes kommer från grekiskan och betyder ungefär grottinvånare, av orden för hål och att krypa in. Det syftar på fågelns förmåga att försvinna in i små håligheter.1
Arten hör till familjen Troglodytidae, som annars i huvudsak finns på den amerikanska kontinenten. Gärdsmygen är familjens enda representant i Europa och Asien. Globalt bedömer IUCN arten som livskraftig, tack vare ett mycket stort utbredningsområde, en stor världspopulation och en ökande trend.1,4,5
Utseende
Ovansidan är röd- eller kanelbrun, undersidan brunvit med en fin mörk tvärvattring. Över ögat går ett ljust ögonbrynsstreck och genom ögat ett mörkt streck. Näbben är proportionellt lång, spetsig och något nedåtböjd. Benen är orangebruna och ganska långa i förhållande till kroppen, tårna har kraftiga klor och baktån är förstorad. Vingbredden ligger på 13 till 17 centimeter.1,2,5
Vingarna är mycket korta och rundade och halsen är kort. Hanar och honor ser likadana ut. Ungfåglar har otydligare tvärbandning och fläckig undersida. Mellan underarterna skiljer sig färg, storlek och proportioner en hel del åt.1,5,6
Utbredning och förekomst i Sverige
Gärdsmygen häckar allmänt i södra halvan av Sverige och är vanlig även längs norrlandskusten. Norrut blir den sparsammare, upp mot Jämtland och Norrbotten, och den är glesare i norra och nordvästra Norrland.1,2
I södra Götaland är den stannfågel och delvis flyttfågel, medan den i Svealand och södra Norrland är flyttfågel. En del individer flyttar söderut till kontinenten på hösten, andra stannar kvar över vintern. Allt mildare vintrar har gjort att fler stannar, och det är numera inte ovanligt att se gärdsmyg vintertid.1,3,4
Det svenska beståndet ökar. År 2018 uppskattades det till 857 000 par. En annan uppskattning anger en ökning från omkring 500 000 par på 2010-talet till omkring 800 000 par i början av 2020-talet, huvudsakligen till följd av mildare vintrar. Ökningen har också kopplats till att buskskiktet i skogarna blivit tätare.1,2,4
Utanför Sverige finns arten i nästan hela Europa och i asiatiska bergstrakter från norra Iran och Afghanistan österut till Japan. Häckningsutbredningen går från 67 grader nord i Norge och 64 grader nord i Sverige och Finland söderut till norra Spanien, södra Frankrike, Italien, Sicilien och södra Ryssland. Ungefär 28 underarter är erkända. I de norra delarna av utbredningsområdet är arten flyttfågel, i väster och söder stannfågel. Det europeiska häckbeståndet som helhet har uppskattats till 32,7 till 56,5 miljoner par.1,5
Ekologi och häckning
Gärdsmygen håller till i skog med tät undervegetation, både löv- och barrskog, och särskilt vid nyupptagna hyggen. Den finns också i odlingsbygd, i marker och trädgårdar med frodig växtlighet samt i buskmarker och häckar.1,2,4
Den är ständigt i rörelse, tar sig fram i snabba ryck, petar in i springor och undersöker gammalt murverk. Födan är främst insekter och spindlar, bland annat fjärils- och mallarver, skalbaggslarver, fluglarver, nattsländelarver och bladlöss. Vintertid tas även puppor, frön och bär, och den hämtar ibland smulor vid fågelbordet. Ungarna matas till stor del med fjärilslarver och harkranklarver.1,5,6
Nattkvarteret är oftast vintertid ett mörkt gömsle, ett trångt hål eller till och med ett gammalt bo. Vid hårt väder kan flera fåglar övernatta tillsammans för värmens skull.5
Hanen bygger flera bon, ofta sex eller sju, som lämnas ofodrade tills honan har valt ett av dem. Boet är stort och klotformat med ingångshål på sidan, byggt av mossa, gräs, kvistar, lav och löv och fodrat med fjädrar, ull och hår. Det placeras i håligheter, i grenverk, klippskrevor, buskar, risbuskar, enbuskar, rotvältor, murar, trädstammar eller övergivna fågelbon.1,2,4,5,6
Honan lägger vanligen fem till åtta vita ägg i april eller maj och ruvar dem ensam, oftast i 14 till 15 dagar. Ungarna blir flygga efter drygt två veckor och matas av båda föräldrarna. Två kullar per säsong är vanligt.1,2,4,5,6
Arten är starkt polygam. En hane parar sig vanligen med två eller tre honor, ibland fyra, och honorna väljer helst hanar som byggt många bon i reviret. Det förekommer också att honor parar sig med andra hanar än revirhanen.1,5
Förväxlingsarter
Järnsparven är en annan liten och oansenligt brun fågel som lever i tät undervegetation och därför kan förväxlas med gärdsmyg. Den är dock betydligt större, 14,5 centimeter och omkring 20 gram mot gärdsmygens 9 till 10,5 centimeter. Järnsparven är skiffergrå på huvud, strupe och bröst, har mörk och streckad rygg och håller inte stjärten rakt upp.1,2,7
Lätena skiljer dem också åt. Järnsparvens lockläte är ett tunt och högt tih, och sången är snabb och enkel med högfrekventa toner och en silvrig kvitterkaraktär som påminner om kungsfågelns. Gärdsmygens sång känns igen på tempoväxlingarna och den intensivt hamrande karaktären.3,7
Årstiden kan ge ytterligare ledtrådar. Den svenska järnsparvspopulationen flyttar i september till november till västra och sydvästra Europa och återvänder i början av april, och bara enstaka individer övervintrar i södra Sverige.7
