Aegithalos caudatus
När en flock stjärtmesar drar fram hörs framför allt lockläten, inte sång. Flocken lockar med ett skarpt och utdraget "sii-sii-siih" i tre stavelser, som emellanåt varvas med ett skorrande "tserr tserr".
Alla läten och ljud för stjärtmes →Utbredningskarta över var Stjärtmes har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Stjärtmesen är en pytteliten, rund fågel med en stjärt som är längre än resten av kroppen. Trots namnet hör den inte till de egentliga mesarna. Den är den enda arten i Europa ur familjen stjärtmesar.5
I Sverige är stjärtmesen bofast. Den häckar här och stannar kvar över vintern. Arten har bedömts som livskraftig i varje svensk rödlista sedan 2000, och den är fridlyst.1
Stjärtmesen syns ofta i små familjegrupper som drar genom buskar och träd. Förr räknades den som en ren skogsfågel även på vintern, men i dag kommer den ganska regelbundet till fågelmatningar på många håll, om det hänger talgbollar där.2,4
Hela fågeln mäter 13 till 15 centimeter, och mer än hälften av det är stjärt. Själva stjärten är 7 till 9 centimeter lång. Halsen är mycket kort och näbben är liten och kort, så fågeln ser nästan ut som en boll med ett skaft.3,5,6
De stjärtmesar som häckar i Sverige hör till den nordliga underarten och har ett alldeles vitt huvud. Ryggen är svart och skuldrorna går i vinrött till rödbrunt. Undersidan är vitaktig, och den svarta stjärten har vita kanter. Ögat är svart med ett gulorange övre ögonlock.1,3,5,6
Hanen och honan ser likadana ut. Unga fåglar har ett brett, suddigt mörkt streck genom ögat och byter hela sin fjäderdräkt innan de går in i sin första vinter.6
Längre söderut i Europa ser stjärtmesarna annorlunda ut. Den kontinentala underarten lever bland annat i Tyskland, Frankrike och norra Italien. Hos den har undersidan en rödbrun ton, huvudets sidor är mer smutsiga i färgen och över ögat löper ett brett svart band. I Sverige är den bara tillfällig gäst, och detsamma gäller korsningar mellan den och den nordliga formen.1,5
Stjärtmesar i Storbritannien väger 7,8 gram.7
Stjärtmesen häckar i södra och mellersta Sverige upp till Värmland, norra Dalarna och Hälsingland. Den finns också längs Norrlandskusten ända upp till Norrbotten, och på sina ställen i Norrlands inland nedanför fjällen. I fjällbjörkskogen är den ovanlig, och längst upp i norr är den mycket sällsynt.1,2
Skog där trädslag och åldrar blandas passar stjärtmesen bäst, och det är i sådan skog i östra Götaland och Svealand som den är talrikast. Moderna plantager med jämngammal gran eller tall trivs den däremot inte i. Brist på grova eller gamla träd och utdikning av mark har viss negativ effekt på arten.1,2
Enligt skattningen för 2018 häckade 34 000 par i landet, och inget tyder på att antalet har förändrats nämnvärt. Den äldsta ringmärkta stjärtmesen i Sverige blev 6 år och 5 månader.1,5
Även om fåglarna oftast håller sig hemma kan en flock ge sig av en bit. Fyra stjärtmesar som märktes i Grötvik på västkusten den 18 oktober 2018 fångades tio dagar senare vid Skagen på Jylland. Den nordliga underarten flyttar mer än de sydligare, och en del fåglar drar långt åt söder eller väster när vintrarna är hårda.2,6
Utanför Sverige finns arten i Europa och Asien, österut till Japan. Den bedöms som livskraftig även globalt, och världsbeståndet uppskattas till mellan 36,2 och 64,9 miljoner könsmogna fåglar.5
Fågeln har haft många svenska namn. Ett av dem är altita, som kommer av att fågeln gärna uppehåller sig där det växer al, i kärr och utmed vattendrag och sjöar. Andra är gippget, sådyppa, lappmes och svansmes.5
Stjärtmesen trivs i fuktig löv- och blandskog med mycket buskar och sly, gärna hassel och sälg, och med döda eller döende träd. Den finns också i skogsbryn, buskmarker, klibbalkärr, parker och trädgårdar.1,3,5
Den är inte särskilt skygg, men den är ständigt i rörelse. I tunna grenar hänger den ofta upp och ner, och den förflyttar sig snabbt genom skogen. Den äter främst insekter och spindlar och tar gärna ägg och larver av fjärilar. På hösten och vintern blir det även frön. Vid fågelbordet går den på talgbollar, och en hel flock kan hänga på samma klase. Jordnötter äter den också.1,2,3,5
Boet är ett litet konstverk som hanen och honan bygger tillsammans, med start redan i mars. Ett typiskt bo består av över 6 000 bitar mossa, lav, spindelväv och fjädrar, sammanfogade till en töjbar, övertäckt påse med ett litet runt ingångshål. Invändigt ligger mer än 2 000 dunfjädrar, och utanpå sitter hundratals bitar blek lav som gör boet svårt att upptäcka. Påsen hänger mellan grenar, antingen nära marken i en taggig buske eller högre upp i en grenklyka.3,5,6
En kull rymmer vanligen åtta till tolv vita, blanka ägg prickade i rött, men allt från sex till 15 ägg har noterats. Bara honan ruvar, och efter 13 till 17 dagar kläcks ungarna. Båda föräldrarna sköter dem sedan tills de är flygga vid 14 till 15 dagars ålder.5
Bara 17 procent av häckningarna lyckades i en studie, eftersom så många bon plundras. Ett par som förlorat sin kull kan ge upp, bli hjälpare hos ett grannpar eller börja om från början. Med hjälpare går häckningen bättre. Ibland stannar också fjolårets ungar kvar och hjälper föräldrarna med nästa kull.2,5,6
Efter häckningen, som är över i juni eller juli, samlas föräldrar, årets ungar och eventuella hjälpare i en tät flock, ofta på runt tio fåglar. Den håller ihop genom hösten och vintern. Kalla nätter sitter fåglarna tätt tryckta mot varandra, och grannflockar hålls borta från det egna området. I februari och mars löses flocken upp i par. Det är ofta hanen som blir kvar i vinterreviret, medan honan söker sig till ett revir i närheten.2,3,5
Efter långa perioder av sträng kyla kan bestånden ha krympt med upp till 80 procent, eftersom fågeln är så liten att den har svårt att klara hård kyla. Den stora ungproduktionen gör att antalet snart växer tillbaka.6
Talltitan, entitan och svartmesen är mindre och mer tillbakadragna, medan stjärtmesen hörs mycket och gärna visar sig nyfiken. Lägg därtill den långa stjärten och den vita, luftiga fjäderdräkten, så är den svår att blanda ihop med de andra mesarna.4
Har en stjärtmes mörka band eller streck vid ögat är det ändå samma art. Unga fåglar har ett suddigt mörkt ögonstreck, och den kontinentala underarten, som bara är tillfällig gäst i Sverige, har ett brett svart band över ögat.1,5,6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Stjärtmes är en tätting och den enda europeiska representanten för familjen stjärtmesar. Den är mycket liten med en stjärt som utgör mer än halva kroppslängden. Stjärtmesen hittas i löv- och blandskog där den ofta ses röra sig kvickt i små familjegrupper. Den bygger ett konstrikt klotformat bo av lav, fjädrar, spindelväv och mossa. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
En stjärtmes är ungefär 13–15 cm lång och väger 7.8 gram.
Stjärtmes väger ungefär 7.8 gram.
Flest observationer av stjärtmes rapporteras i januari, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Stjärtmes bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var stjärtmes har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
