Trädkrypare läte

Läte

Trädkryparen hörs sällan på långt håll. Kontaktlätet är ett mycket svagt, tunt och högt "sit" som är lätt att missa. Lockar den kan man också höra ett fint, utdraget "srii" och ett ännu finare "sit".^2,4,9

Det läte man lättast känner igen är ett genomträngande "tsri" med lite vibrato. Ibland upprepas det flera gånger i rad, och det låter högt och ringande.^2,7,9

Det är hanen som sjunger. Sången är en kort strof på två till tre sekunder, tydlig men inte kraftig, med ungefär lika ljusa toner som blåmesens. Den börjar med ett par "srrih, srrih" och fortsätter med några kvittrande toner och en längre, fallande porlande del. Sist kommer en vissling som går nedåt och sedan uppåt igen.^2,5

Varningslätet är ett tunt och rakt ljud som påminner om en dämpad koltrast.⁵

Ungarna i boet låter med livliga, fina, sissande ljud.⁷

Den art som låter mest likt är trädgårdsträdkryparen. Den lockar oftast med ett klart och genomträngande "tyyt" som liknar svartmesens och ofta kommer i en serie. Dess sång är kortare än trädkryparens och består av jämnt fördelade toner på ungefär samma tonhöjd, med samma röst som locklätet och en stötig rytm. En sjungande trädkrypare går därför oftast att artbestämma. Men båda arterna kan ibland sjunga den andras sång.^2,3,9