Översikt
Tranan hör till de största fåglar vi har i Sverige. Den är knuten till sjöar, myrar och våtmarker och är en av landets mest omtalade och mytomspunna fågelarter. Tre saker gör att de flesta känner igen den: den röda fläcken på hjässan, det trumpetande lätet och de energiska dansrörelserna på vårens samlingsplatser.2,3
Att tranan syns så mycket i folktron hänger ihop med när på året den kommer. På många håll har den setts som ett vårtecken och stått för värmens och ljusets ankomst. Trandagen firades vid olika datum i olika trakter: 15 mars i Danmark, vid vårdagjämningen den 21 mars i Småland, 12 mars i Kumla i Västmanland och 25 mars i Kalmartrakten, där dagen än idag firas med särskilt godis. Till traditionerna hörde barnlekar, hemliga tranbrev, utklädnad och tidig sänggång. Tranan är Västergötlands landskapsdjur och står i heraldiken för vaksamhet, ofta avbildad med en sten i klon.1
Namnet tros vara ljudhärmande och gå tillbaka på lätet krroik, via fornsaxiskans krano och tyskans kranich till vårt trana. De äldsta svenska beläggen är från 1400-talet. Arten heter Grus grus på latin och tillhör familjen Gruidae inom ordningen Gruiformes. Globalt bedöms den som livskraftig av IUCN, med en världspopulation på uppskattningsvis omkring 500 000 vuxna individer, och den är upptagen i CITES bilaga II.1,5
Utseende
En trana mäter 115 till 130 centimeter, har ett vingspann på 200 till 230 centimeter och väger 4 till 6 kilo. Hanen är något större än honan. Stående når fågeln upp till 1,2 meter i höjd. Fjäderdräkten är i huvudsak grå, med svarta kinder, svart nacke och svart strupe, och med vitaktiga partier på huvudets sidor bakom ögat och på halsens övre del. På hjässan sitter en naken röd fläck som varierar i storlek och intensitet mellan olika individer.1,6
Handpennorna är svarta, vilket syns som mörka vingspetsar. De inre armpennorna är krusiga och lösa i strukturen och bildar en yvig plym som hänger ned över den ganska korta stjärten. Under häckningstiden kan dräkten få en rostbrun ton av järnoxid från marken, eftersom fåglarna gnider in sig med lera.1,2
Ungfåglar ser tydligt annorlunda ut. De har gulbruna spetsar på kroppsfjädrarna, en fullt befjädrad hjässa utan den nakna röda fläcken, och de saknar både de vuxnas hängande vingplymer och deras tydliga teckning på halsen.5
Efter häckningen ruggar tranan varje år och byter vingpennor snabbt. Under den perioden söker den upp områden med gott om föda och skydd mot rovdjur.1
Utbredning och förekomst i Sverige
Tranan häckar sparsamt i hela Sverige utom i fjällen, och är sällsyntare längs sydkusten och i Göteborgstrakten. Fågeln.se beskriver den som väl spridd över hela landet utom på kalfjäll.1,2
Fåglarna anländer i mars och april och lämnar landet i september och oktober. Fågeln.se anger att de återkommer i slutet av mars och början av april, och att höstflyttningen sker från augusti till oktober. Själva flyttningen tar ungefär tre veckor. Sydsvenska tranor övervintrar i sydvästra Spanien, i Extremadura, medan de nordliga bestånden drar vidare till Tunisienområdet. I Extremadura övervintrar omkring 75 000 individer varje år, från slutet av oktober till februari.1,2
Hornborgasjön är en viktig vårsamlingsplats dit tusentals tranor kommer varje år för att dansa innan de sprider sig till häckplatser längre norrut. Det största antal som räknats samtidigt vid Trandansen var 27 300 fåglar år 2019. Sjön ligger bra till som rastplats, och tranorna utfodras där med korn, vilket ger energi inför färden norrut till en myr eller mosse.1,3
Det svenska beståndet har ökat kraftigt sedan mitten av 1990-talet, med en ökning på 150 till 250 procent under de senaste 30 åren. År 2005 uppskattades det till 15 000 till 20 000 häckande par, och engelska Wikipedia anger cirka 30 000 par i Sverige år 2012. BirdLife Sverige knyter återhämtningen till tiden efter 1990-talet och bildandet av tranarbetsgruppen, och pekar på en lyckad anpassning till moderna jordbruksmetoder som en förklaring. Arten har samtidigt utökat sitt utbredningsområde. En baksida är att flockar under flytten har orsakat skador på grödor, till exempel potatis.1,3,5
Utanför Sverige häckar tranan från Skandinavien och Östeuropa österut till norra Kina och ryska Fjärran Östern. Vinterkvarteren finns på Iberiska halvön, i nordvästra Afrika, i Sudan- och Etiopienområdet, i Mellanöstern, i Pakistan, Indien, Kina och Sydostasien. De allra flesta häckar i Ryssland, Finland, som hade 30 000 till 40 000 par år 2009, och Sverige. I Europa har arten historiskt försvunnit som häckfågel på flera håll: i Italien fram till omkring 1880, i Österrike till omkring 1885, i Ungern till omkring 1952, i Grekland till 1965 samt i Montenegro och Serbien. I England skedde den första moderna häckningen i början av 1980-talet i Norfolk Broads, och där finns nu en liten etablerad population.1,5
Ekologi och häckning
Tranan häckar i skogs- och myrmarker, vid mossar, kärr och sumpmarker, men också vid sjöar, på sanka ängar och på hyggen. I Europa som helhet häckar den i boreal skog och taiga samt i blandskog, från havsnivå upp till 2 200 meter, och i nordliga områden på trädlösa hedar, mossar och dvärgljunghedar med små sjöar och gölar. Arten kräver lugna och ostörda miljöer med minimal mänsklig störning och häckar i låg täthet, ett till fem par per 100 kvadratkilometer. Reviret varierar kraftigt i storlek, från 2 till 500 hektar.2,5
Före häckningen samlas fåglarna på bestämda spelplatser och utför sin parningsdans. Dansen är ett sätt för hona och hane att stärka banden inför häckningssäsongen, och BirdLife Sverige kallar den ett mäktigt skådespel att se.1,3
Boet läggs på marken och byggs av mossa, starr och kvistar. Det placeras i eller nära grunt vatten med tät vegetation och återanvänds under flera år. I Sverige är boet i genomsnitt omkring 90 centimeter i diameter. Kullen består vanligen av två ägg, ibland ett och ibland tre. Fågeln.se anger att äggen läggs i slutet av april eller början av maj. Ruvningen tar 27 till 31 dagar, alltså ungefär en månad. Båda föräldrarna tar hand om ungarna, som är flygga efter 65 till 70 dagar. Tranan får en kull per år.1,2,5
Fåglarna blir könsmogna vid tre till sex års ålder. Vilda tranor som häckar framgångsrikt lever i genomsnitt omkring tolv år, medan fåglar i fångenskap kan bli 30 till 40 år.5
Tranan är allätare, men vegetarisk föda dominerar, särskilt utanför häckningstiden. På menyn står rötter, jordstammar, knölar, stjälkar, blad, frukter och frön, och även bär, knoppar och spillsäd. Under häckningstiden och sommaren tar den också animalisk föda som daggmaskar, snäckor och sniglar, insekter, grodor, ormar, ödlor, fisk, gnagare och småfåglar.1,2,5
Under flytten flyger tranorna i flock och i V-formation, och de kan nå höjder upp till 10 000 meter. Antikens greker tillskrev V-formationen hjälten Palamedes, som sades ha uppfunnit bokstaven V, och Aristoteles beskrev tranans flyttning i Historia Animalium.1,5
Förväxlingsarter
Den art som oftast tas upp som förväxlingsrisk är gråhägern. Den är mindre: 85 till 102 centimeter med utsträckt hals, vingspann 155 till 175 centimeter och en vikt på upp till 1,4 kilo. RSPB anger att tranan är 25 procent högre än en gråhäger. Gråhägern är askgrå på ovansidan med gråsvarta vingpennor, vitt huvud och vit strupe, svart hjässa och svart nacktofs, och gula näbb, ben och ögon. Den saknar tranans yviga plym.2,4,6
Det säkraste skiljetecknet ser du på fåglar i luften. Gråhägern drar in huvudet intill kroppen och får en högbröstad profil, medan tranan flyger med halsen utsträckt. Lätena skiljer sig också: gråhägerns vanligaste läte är ett kraxande kah-ährk som hörs från flygande fåglar, långt ifrån tranans trumpetande.1,4
Häckningen skiljer dem åt helt. Gråhägern bygger glesa bon av grenar högt uppe i bok, ek eller alm och häckar i kolonier om 50 till 100 par, medan tranan alltid häckar på marken. Gråhägern lever huvudsakligen av fisk och jagar genom att stå stilla och snabbt snappa upp bytet. I Sverige är gråhägern häckfågel i södra delen av landet upp till Värmland och Dalarna.2,4
Flygande gäss och svanar kan också likna trana på håll, men tranans ben sticker ut långt bakom stjärten. Bland andra tranor gäller att arten, förutom jungfrutrana och snötrana, är den enda trana som regelbundet förekommer i Europa.2,5
