Ägretthäger läte

Läte

För det mesta hörs ägretthägern inte särskilt mycket. Enstaka rop kan komma när som helst på året, men flest sorters läten har den under häckningen. Då är det i kolonin och runt det egna boet som fåglarna låter mest.^8,9

Ett läte man kan höra är ett högt, kraxigt krrrk.^2,4

Utanför häckningstiden har ägretthägern fyra huvudtyper av läten. Hos fåglar i Europa och resten av Gamla världen är skallerlätet det man oftast hör. Ett skaller pågår en halv till en hel sekund. Det gurglar och skälver, och tonerna, ungefär femton i sekunden, går att skilja åt. Sedan blir det ungefär en sekunds paus innan nästa skaller.⁹

Rraah är skränigt och saknar skallrets tydliga vibration. Där kommer tonerna, femtio eller fler i sekunden, för tätt för att gå att skilja åt ens i ett sonogram, alltså en ritad bild av ljudet. Ett tredje läte påminner om rraah men låter tydligt nasalt, och de två går gradvis över i varandra. Det fjärde, kok, varar under 0,2 sekunder och kan vara de andra lätena i förkortad form.⁹

Ett lågt, hest kraxande är vad man brukar få höra från en ägretthäger som blir störd. Bråk med andra fåglar som vadar, oro och gemensamt födosök är andra tillfällen då lätena blir hesa och sträva.^8,9

Ute på platserna där de letar mat ropar ägretthägrarna också. Man kan höra dem medan de står på marken, när något skrämmer iväg dem och när de flyger. Natten tillbringar de på en nattkvist, alltså en gemensam sovplats. Dit kommer de strax före solnedgången, och i soluppgången ger de sig av igen. Ankomsten till nattkvisten är ljudlig, och lätena där är inte alltid desamma som vid boet. Fåglar som landar på en gemensam nattkvist kan säga frawnk.⁹

Ofta delar ägretthägrarna sin häckkoloni med andra arter, och där är ljudet tätt och ostämt. Hanarna är i kolonin en större del av dagen, och under uppvaktningen ropar de från morgon till kväll. Bland ljuden vid kolonierna finns ett kraxigt och högt cuk cuk cuk, och skrik som går upp i en gällare ton.^8,9

I kolonin har spelen sina egna ljud. Ett kroogh på en enda stavelse hör till det upprätta spelet, och i en annan upprätt ställning upprepar fågeln raah och ger pipiga ljud. I sträckspelet låter den lågt och nasalt, som om den stammade. Framåtspelet kan ge antingen sträva skok eller höga eeee-i-eeee, och när en rival trängs undan hörs ett strävt skrän. Vid parbildningen är lätena sträva och varierar mellan rowk-rowk-rowk och baark.⁹

Fra-fra och frawnk är mjuka läten som hanarna använder vid boplatsen tidigt på säsongen. Hanar och honor som håller till i utkanten av kolonin ger ifrån sig lågmälda pet, rok-rok och glug. Arre-arre, i två stavelser, är parets hälsning när den ena kommer tillbaka till boet, och rrooo hör till hälsningsceremonierna. Kraak hörs när en fågel har flugit i cirklar, och det kan vara ett sätt att hålla andra hägrar på avstånd.⁹

Ägretthägern låter också med näbben. I det så kallade smällspelet sträcker fågeln ut halsen, och strax innan halsen är helt utsträckt smäller den igen näbben med kraft, så att det klapprar mekaniskt. Under uppvaktningen av honan smattrar hanen med näbben.^2,9

Troligen hörs ungarna redan innan de har kläckts, medan de ännu ligger i ägget. I boet är de ljudliga hela dagen. När de tigger mat säger de kek-kek-kek utan uppehåll, och mot varandra använder syskonen ett nasalt keech och ett pipande cheeraa-cheera. Allteftersom ungarna växer blir lätena kortare och tystare.⁹

Vilken art som låter är svårt att avgöra i en blandad koloni, där ägretthägerns läten överlappar med grannarternas.⁹