Alkekung läte

Läte

Den som letar efter alkekungens läte längs svenska kusten kommer ofta att bli besviken, och det beror inte på otur. Utanför häckningskolonierna är arten tystlåten, och till havs är den oftast helt tyst. I Sverige förekommer den bara som besökare under den kalla delen av året, alltså i just det sammanhang där den inte hörs.^1,3,5

I kolonierna låter det annorlunda. Där ger alkekungarna ifrån sig en mängd kvittrande och kacklande läten. Det är kolonins samlade sorl som är artens ljudbild, inte en enskild sång från en enskild fågel som sitter för sig själv.⁵

Ljudinspelningarna av arten säger samma sak. Samtliga femton inspelningar i det stora lätesarkivet är gjorda i Norge, praktiskt taget alla på Svalbard, på 20 till 400 meters höjd över havet. De är daterade från slutet av maj till mitten av augusti, med tyngdpunkt kring månadsskiftet maj–juni. Från vinterhalvåret, då fåglarna finns i våra vatten, finns inga inspelningar alls.⁷

Lätena delas in i tre typer: sång, lockläte och flyktläte. Flera inspelningar är märkta med två eller tre av dem samtidigt, alltså flyktläte och sång i samma upptagning, eller lockläte, flyktläte och sång tillsammans. Att flyktlätet är så väl representerat hänger ihop med var ljuden fångats: mikrofonerna har stått i eller strax nedanför kolonin, och flera inspelningar beskriver fåglar som cirklar vid boplatsen eller sitter högt uppe i kolonin.⁷

Klockslagen är värda att notera för den som funderar på när det lönar sig att lyssna. Inspelningarna är gjorda klockan 01, 04, 06, 10, 12, 14, 16.30 och 23. Kolonin låter alltså dygnet runt under midnattssolen, och flera av upptagningarna är gjorda mitt i natten.⁷

En kuriositet ur samma material: en inspelning är märkt med skällande läten, men kommentaren avslöjar att det är en fjällräv som skäller inne i alkekungskolonin, inte en fågel.⁷

Vill man skilja alkekungens kolonisorl från andra alkors får man lyssna efter tonläget. Tordmulen är en rätt tystlåten alka, och i häckningskolonierna hörs djupa och knarrande urrr. Sillgrisslorna är däremot mycket talföra vid sina kolonier, med ett upprepat nasalt wha wha wha som går över i ett råmande läte. Sillgrisslan är dessutom tyst i flykten, medan alkekungen har dokumenterade flyktläten över kolonin.^7,8,9