Ängspiplärka läte

Läte

Det lätet man oftast hör är locklätet, ett kort, tunt "ist" som gärna upprepas: "ist-ist" eller "ististist". Det låter vasst och högt, lite pipigt, och har något nästan nervöst över sig. Man hör det ofta när fågeln flyger.^1,2,3,5,10

Under flyttningen på hösten och våren hörs ofta ett "tsit, tsit" när fåglarna kommer ner i lösa flockar över öppna marker.³

Nära boet har ängspiplärkan ett annat läte, ett ihållande och enformigt "tlitlitli".²

Sången är hög och tunn. Den består av en räcka fina, spetsiga toner som upprepas raskt, och under en strof byter fågeln motiv tre eller fyra gånger. Tempot är högt och ökar mot slutet, och strofen slutar oftast med en liten drill. Upplägget är ganska likt från strof till strof, så sången kan uppfattas som rätt enformig.^2,3,4,5,7,1

Ängspiplärkan sjunger för det mesta i luften. Sångflykten startar oftast från marken, och sången börjar redan innan fågeln lyfter. Den stiger snabbt medan den sjunger, gör några korta svängar och sjunker sedan ner till marken igen, där sången tar slut. Nedfärden kan vara lång och glidande, ungefär som en fallskärm. Fågeln landar vanligen inte på samma ställe som den startade från.^3,4,2,8

Sången hörs på sommaren. Under häckningstiden gör hanarna också en fladdrande uppvisningsflykt.^8,10

Trädpiplärkan är den art som är svårast att hålla isär från ängspiplärkan, och lätena är oftast den enklaste vägen. Trädpiplärkans sång består av upprepade drillar och flöjtlika toner i skiftande tempo. Den saktar in mot slutet och slutar ofta med utdragna, fallande toner, medan ängspiplärkans sång snarare skyndar på. Trädpiplärkans lockläte är ett strävt "spihz", grövre än ängspiplärkans tunna "ist".^1,5,7,9

Även sångflykten skiljer dem åt. Trädpiplärkan glider tillbaka till samma ställe som den startade från, med vingarna stelt utspärrade. Ängspiplärkan startar oftast från marken och landar någon annanstans.^9,3,2

Skärpiplärkans sång är mycket lik ängspiplärkans, med tre eller fyra motiv i ganska högt tempo. Skillnaden sitter i början, som låter skrapig hos skärpiplärkan men inte hos ängspiplärkan. Skärpiplärkans lockläte är ett vasst, utdraget "viisst" med ganska långa pauser emellan.⁵

Rödstrupig piplärka har en ljus, mycket fin strof som låter ungefär som en telefonsignal. Dess lockläte är ett fint, utdraget "psiih".⁵