Berguv läte

Läte

Det man oftast hör är hanens revirrop, ett djupt och fylligt hoande i två stavelser. Det brukar skrivas ”oo-hoo” eller ”hoo-åå”. Hanen upprepar ropet med jämna mellanrum, vanligen var 6:e till 12:e sekund.^1,2,6,7

Under goda förhållanden hörs ropet upp till fyra kilometer bort. På riktigt långt håll når oftast bara den första stavelsen fram. Ropet kan bära långt från berg, skogsmark och öar i skärgården. När hanen ropar reser han örontofsarna, och då syns också den vita strupen.^1,2,7

Honans röst är betydligt ljusare och mindre dov än hanens. Hennes kontaktläte är ett grovt, skällande ”rhäeff”. När paret uppvaktar varandra ropar hane och hona till varandra, som om de pratade.^2,7

Berguvar som redan bildat par är ofta tystlåtna, och vissa hörs nästan inte alls. När de ropar kan det röra sig om några enstaka rop i skymningen eller gryningen. Ensamma hanar ropar betydligt mer. De kan hålla på länge under natten och byta plats flera gånger.^2,3

Berguven har fler läten. De vuxna varnar med ett skällande ”ka”, och ett nödläte som påminner om en trumpet. I augusti tigger flygga ungar högljutt efter mat om nätterna med ett ”tju-ysch”.⁷

Eftersom berguven börjar häcka tidigt kan man höra den ropa redan i januari. Mellan februari och april markerar den sitt revir med rop. Bäst chans har man från slutet av februari till slutet av mars. Berguven är kvar hos oss hela året och kan därför höras även vid andra tider, till exempel sent på hösten.^2,4,5

På dygnet ropar berguven mest från en halvtimme före solnedgången till en timme efter. Den ropar också lite runt midnatt och i gryningen, när ljuset är ungefär som i skymningen. En mulen kväll kan den börja tidigare. Kring fullmåne ropar den oftare och längre än under mörka nätter.^2,3,4

Om du vill lyssna efter berguv ska det vara helt tyst omkring dig, eftersom ugglor som ropar långt bort annars inte hörs. Dra dig tillbaka så fort ugglan verkar orolig. Från mars till maj får man inte med avsikt gå fram till branten där boet ligger. Honan kan då skrämmas bort från boet, och det sätter ägg eller ungar i fara.^2,5

Hornugglan ropar ett ”oh” i en stavelse och med tätare mellanrum än berguven, ofta två till tre sekunder mellan ropen. Slagugglan hörs också långt, men väntar längre mellan sina stötar: ”vo-hå … vo-ho”. Även ringduvan kan tas för en berguv, särskilt när den spelar mellan april och juni.²