Bubo bubo
Det man oftast hör är hanens revirrop, ett djupt och fylligt hoande i två stavelser. Det brukar skrivas ”oo-hoo” eller ”hoo-åå”. Hanen upprepar ropet med jämna mellanrum, vanligen var 6:e till 12:e sekund.
Alla läten och ljud för berguv →Utbredningskarta över var Berguv har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Berguven är Sveriges största uggla och även den största och tyngsta ugglan i Europa. Den är stannfågel och håller sig i stort sett på samma plats året runt.1,5,6
I Sverige är berguven rödlistad som sårbar. Vid bedömningen 2025 uppskattades antalet fåglar som deltar i häckningen till omkring 880. Arten har varit fridlyst sedan 1950. Sett över hela världen räknas berguven som livskraftig.1,3,8
Berguven blir 59–73 centimeter lång och har en vingbredd på 138–170 centimeter. Den väger mellan två och fyra kilo.6,7
Undersidan är gulbrun med mörka streck på längden. Ovansidan är mörkare brun, med grova fläckar och en fin svart tvärrandning. Över vingarna går ett svartvitt band. Ansiktet är gulbrunt med svartbruna prickar, och näbben är svart. Huvudet är massivt, och benen och klorna är grova.1,7,8
Ögonen är klart orange. Berguven har långa örontofsar som den reser när den ropar eller är irriterad. När den är lugn hålls tofsarna nere. Fåglarna längst norrut i Europa, bland annat de svenska, är mörkare än berguvar någon annanstans.1,7,8
Berguven flyger kraftfullt och stadigt, ungefär som en vråk.1
Berguven finns utspridd och ojämnt fördelad i södra och mellersta Sverige, på Gotland och i stora delar av Norrland, där de flesta lever nära kusten. Skärgårdarna i Södermanland, Östergötland, norra Småland och Bohuslän har relativt goda bestånd. I fjällen finns det mycket få.1
Berguven häckar i rasbranter och bergig terräng, i stora berg-, grus- och sandtäkter, på kalhyggen och vid soptippar. Den finns också i städer, och det finns flera exempel från bland annat Stockholm och Göteborg. Där håller den oftast till vid soptippar och i industriområden.1,4,5
Mellan 1885 och 1930 betalade staten skottpengar för 18 648 berguvar. Vid inventeringen 1943–1948 hittades 455 revir, och 1950 blev berguven fridlyst. Förföljelsen fortsatte ändå. Ägg togs, uvar dödades och ungar hamnade i djurparker. I slutet av 1950-talet och på 1960-talet drabbades berguven hårt av miljögifter, bland annat kvicksilver från betat utsäde och DDT. Vid inventeringen 1964–1965 hittades bara 175 besatta revir.1,3
Fram till 1999 släpptes 3 381 uppfödda uvar ut i naturen. Tack vare utsättningarna och minskade miljögifter fanns det 613 revir 1998–1999. Utsättningarna upphörde eller minskade i början av 2000-talet. Vid inventeringen 2008–2009 hittades 474 revir och 2019–2020 458, alltså en fjärdedel färre än 1998–1999.1,3
Bestånden har inte utvecklats lika överallt. I Norrland har antalet revir mer än halverats, från 147 till 69. Berguven håller på att försvinna från fjällen och från skogarna i inlandet, men finns kvar glest längs kusten och i älvdalarna. Tätast i norr är den vid Höga kusten. I Skåne och på Gotland har den i stället ökat. I Skåne häckar alla i bergtäkter. På Gotland finns gott om föda i form av kaniner och harar. I Östergötland är beståndet stabilt.3
Den främsta orsaken till nedgången är troligen brist på föda. Det finns färre smågnagare i fjällen och skogarna och färre sorkar och råttor kring gårdarna. Byarnas soptippar har lagts ned, och bättre avfallshantering ger färre råttor, kråkor och trutar. På soptippar kan berguven få i sig råttgift och bly från ammunition.3
Elledningar är en stor fara. Att dö av ström bedöms vara troligen den allvarligaste dödsrisken. Berguven jagar genom att flyga lågt korta sträckor och sätta sig högt för att spana, och många har dödats av ström på stolptoppar på landsbygden. Av döda ringmärkta berguvar mellan 1990 och 2017 hade 39,1 procent omkommit vid ledningsnätet.1,3
Utöver de häckande fåglarna finns unga uvar på ett till tre år som ströva runt och letar efter partner och revir. De är säkert minst 200–300 stycken.1
En berguv som slagit sig ned är starkt knuten till sitt revir. Ett vanligt revir är ungefär fyra till sex kilometer i diameter. Berguven är aktiv på natten och vilar på dagen stilla intill en trädstam eller på någon annan undanskymd plats.1,6,7
I sydöstra Sverige består ungefär hälften av bytena av smågnagare, 42 procent av fåglar och omkring 7 procent av andra däggdjur. Resten är fisk, grodor, kräldjur och insekter. Räknat i vikt står fåglarna för ungefär 60 procent. Berguven tar också igelkottar, harar och kråkor, som den gärna tar när de sover. Bland bytena finns även änder, måsar, trutar och ibland andra ugglor och rovfåglar.1,6,7
Brunråttan är ett viktigt byte på många håll, och berguven häckar ofta nära sopstationer. Uvar som lever vid soptippar har ofta tre eller till och med fyra ungar i boet. I de flesta andra bon blir det bara en eller två.1
Branten där boet ligger är oftast över 20 meter hög och vänd mot söder. Allt oftare häckar berguven på mer eller mindre plan mark intill ett stort stenblock eller en rotvälta, och även i grustag, stenbrott som är i drift, industrier och andra höga byggnader. Boet är en enkel grop, till exempel på en klipphylla, fodrad med rester av spybollar.1,7
Berguven blir troligen könsmogen vid tre till fyra års ålder. Häckningen är lång och pågår från slutet av februari till början av september. Honan lägger vanligen två till tre ägg i mars–april. Hon ruvar dem i ungefär 35 dagar, och under tiden kommer hanen med mat. Vid den här tiden skräms honan lätt bort från boet.1,6,7
Ungarna kan flyga när de är ungefär två månader gamla, men klarar sig inte själva förrän flera månader senare. I början av september lämnar de platsen och föräldrarna. Mård, räv och grävling tar ägg och ungar, och dåligt väder kan också slå ut kullen. I det vilda kan en berguv bli omkring 20 år.1,6,7
Fjälluggla, lappuggla, slaguggla och hornuggla kan tas för en berguv. Man skiljer dem på storleken, örontofsarna och ansiktets teckning. Med sina 59–73 centimeter och långa örontofsar är berguven större än alla andra ugglor i Europa.1,6,8
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Berguv är en fågelart i släktet Bubo och Europas största samt en av världens största ugglor. Den är en stannfågel, som förekommer i större delen av Europa och Asien. Den har en kraftfull kropp och ett påfallande kraftigt huvud med örontofsar. Ögonen är orangegula, fjäderdräkten mörkfläckig och bröst och mage ljusare än ryggen. Den häckar främst i skogiga bergsområden, på klippöar och mer sällan i byggnader.
En berguv är ungefär 60–70 cm lång och väger 2800 gram.
Berguv har ett vingspann på ungefär 140–170 cm.
Berguv väger ungefär 2800 gram.
Flest observationer av berguv rapporteras i januari, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Berguv bedöms som sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var berguv har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
