Apus pallidus
Lätet är ett torrt skri som påminner om tornseglarens. Jämfört med tornseglaren låter den bleka tornseglaren mörkare och torrare, och lätet är tvåstavigt, ungefär som ”vryyy-e”.
Alla läten och ljud för blek tornseglare →Utbredningskarta över var Blek tornseglare har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Blek tornseglare (Apus pallidus) är en nära släkting till vår vanliga tornseglare och ser nästan likadan ut. Den häckar runt Medelhavet och övervintrar i Afrika. I Sverige är den en sällsynt gäst som inte häckar här.1,5
De flesta som ses i Sverige är unga fåglar som dyker upp sent på hösten, i slutet av oktober och i november, när de vanliga tornseglarna sedan länge har flyttat. Det är svårt att skilja de två arterna åt, och i Sverige räcker inte helhetsintrycket. Man behöver se detaljer i fjäderdräkten.2,3,8
Arten är fridlyst i Sverige. Den finns inte med i den svenska rödlistan, eftersom den bara är en tillfällig gäst. Globalt räknas den som livskraftig.1,7,8
Blek tornseglare är 16 till 17 centimeter lång och väger omkring 42 gram, alltså ungefär lika stor som tornseglaren. Den har samma halvmåneformade silhuett med långa, bakåtsvepta vingar och en kort kluven stjärt. Strupen har en stor, vit fläck.6,7,8
Jämfört med tornseglaren är den ljusare och mer brun i tonen. Det syns bäst när fågeln flyger mot en mörk bakgrund. I bra ljus kan man se ett ljust, fjälligt mönster på kroppen, tydligast på buken.3,5,7
Vid direkt jämförelse är den bleka tornseglaren lite tjockare i kroppen. Stjärten är grundare kluven, handen (den yttre delen av vingen) bredare och vingspetsen något trubbigare. Sett från sidan är huvudet mer konformat, med flackare hjässa och en grövre näbb som syns bättre.3
Fjäderdräkten är delvis glansig och reflekterar ljus, så färgen skiftar mycket beroende på ljus och vinkel. En grå och mulen dag kan även en blek tornseglare se enfärgat mörk ut. Vuxna fåglar är beigebruna men ger ofta ett överraskande mörkt intryck i fält och tas lätt för vanliga tornseglare.3
Ansiktet är relativt jämnt ljust gråbrunt. De mörkaste fjädrarna sitter precis framför ögat, så ögat ser stort och mörkt ut. En tumregel som fungerar även i skiftande ljus är att jämföra kinden med tygeln, området mellan ögat och näbben. Hos blek tornseglare är de ungefär lika ljusa. Hos vuxna fåglar är den ljusa strupfläcken diffust avgränsad och når oftast längre bakåt än ögat, så ögat syns tydligt mot den ljusa kinden.3
Undersidan av vingen är en av de viktigaste detaljerna. Hos blek tornseglare är de mellersta täckfjädrarna något ljusare än fjädrarna runt omkring och har suddiga ljusa kanter, så vingens undersida saknar skarpa kontraster. Ungfåglar är på det hela taget ganska jämnt gråbruna, ljusare i grundtonen än unga tornseglare, som är mörkt bruna.3
Blek tornseglare häckar i ett bälte från Kanarieöarna och Madeira i väster till sydöstra Iran. Häckningsområdet omfattar Sydeuropa runt Medelhavet, Nordafrika och västra Mellanöstern. Sydgränsen går i Sahel, och den troliga nordgränsen i sydligaste Schweiz.3,5
Arten har tre underarter. Brehmorum finns i större delen av Medelhavsområdet, illyricus längs Adriatiska havets östra kust, främst i Kroatien, och pallidus från Nordafrika bort till Mellanöstern. Det är främst brehmorum som är aktuell i Nordeuropa.3,9
Fåglarna flyttar till Afrika söder om Sahara i september till november, även om enstaka individer kan ses i Sydeuropa på vintern. På våren kommer de tillbaka till Sydeuropa redan i februari.3,5
Det första svenska fyndet gjordes vid Nabben i Falsterbo i Skåne den 3 juli 1991. Fram till och med 2022 finns 56 godkända fynd med sammanlagt 59 fåglar. Nästan alla är från södra Sverige. Skåne har flest fynd, följt av Öland, Halland, Gotland och Västergötland. Enstaka fynd finns också från Bohuslän, Småland, Södermanland, Uppland och Gästrikland, där Eskön är den nordligaste platsen.2,4
De allra flesta fynden görs sent på hösten, i slutet av oktober och i november. Ett fåtal är från sommaren, mellan juni och augusti. De flesta fåglar som har åldersbestämts är årsungar, och ingen vuxen blek tornseglare har dokumenterats i norra Europa på senhösten. Flera av fåglarna har setts flyga söderut.2,4
Att fåglarna dyker upp så sent hänger ihop med att arten ofta hinner få två kullar. Ungarna i den sena kullen lämnar boet i oktober eller november. En möjlig förklaring är att unga seglare följer insekter som vinden för norrut. Chansen att se en blek tornseglare i Sverige ökar när det blåser milda vindar från Medelhavsområdet.3,4
Hösten 2013 kom ovanligt många bleka tornseglare till norra Europa. Mild luft strömmade då under tio dygn från Nordafrika och Iberiska halvön mot nordost. I Sverige sågs sju fåglar mellan den 21 oktober och den 1 november, och i Kattvik i Skåne sågs för första gången två bleka tornseglare tillsammans i Sverige.4,5
Blek tornseglare lever större delen av livet i luften. Den fångar insekter i flykten, ofta högt upp, och dricker också medan den flyger. En del individer visar inga tecken på att landa utanför häckningstiden.5,7
Boet ligger i hålor i byggnader eller klippväggar, eller under takfötter. Honan lägger två ägg. Eftersom arten kommer tillbaka till Sydeuropa så tidigt som i februari hinner den i goda år föda upp två kullar, medan tornseglaren normalt bara får en.3,5,7
I staden Sanxenxo i Galicien i Spanien besökte 184 bleka tornseglare bohål den 16 oktober 2013, och två par matade fortfarande ungar den 27 november.4
Vuxna fåglar byter vingpennor, med början i de inre handpennorna, ofta redan på häckplatsen. Bytet gör uppehåll under höstflyttningen. En fågel som byter vingpennor på hösten är därför minst i sitt andra kalenderår.3
Den enda förväxlingsarten är tornseglare. Tornseglaren är lika stor men ser slankare ut, med djupare kluven stjärt och smalare, spetsigare vinge. Huvudet är mindre med brant panna, och näbben är kort och klen. Vuxna tornseglare har svartbrun grundfärg.3,5,6
På tornseglarens vingundersida bildar de mellersta täckfjädrarna ett mörkt, skarpt avgränsat fält som kontrasterar mot resten av vingen. Hos blek tornseglare saknas den skarpa kontrasten. Hos tornseglaren skiljer sig också kind och tygel tydligare åt, och den skarpt avgränsade strupfläcken hos vuxna fåglar når knappt bak till ögats bakkant, så ögat nästan försvinner i den mörka kinden.3,4
Unga tornseglare varierar mycket. En del är ljusa, med vit panna, mörk ögonmask, brunaktig kropp och fjälligt mönster, alltså drag som ofta tillskrivs blek tornseglare. Flera fynd i Nordeuropa har publicerats som blek tornseglare på felaktiga grunder, och ett sådant fall på Shetlandsöarna visade sig på foton vara en tornseglare. Det är därför viktigt att först bestämma fågelns ålder, eftersom delvis olika kännetecken gäller för unga och vuxna fåglar.3
Tornseglaren lämnar Sverige i slutet av augusti och början av september, men enstaka fåglar kan dröja sig kvar in på senhösten. Hösten 1986 fanns till exempel 30 tornseglare i centrala Umeå så sent som den 1 november. En sen seglare är alltså inte automatiskt en blek tornseglare. Den som ser en misstänkt blek tornseglare har stor nytta av att fotografera den i många vinklar och i olika ljus.4,6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Blek tornseglare är en fågelart inom familjen seglare och en sydligare nära släkting till tornseglaren. Den förekommer i Medelhavsområdet, i bergsområden i Sahara och vidare österut till Pakistan. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
En blek tornseglare är ungefär 16–17 cm lång och väger 42 gram.
Blek tornseglare väger ungefär 42 gram.
Flest observationer av blek tornseglare rapporteras i november, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Blek tornseglare bedöms som extremt sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var blek tornseglare har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
