Busksångare läte

Läte

Sången är kraftig och hörs oftast på natten. Den är uppbyggd av klara, omväxlande motiv, och fågeln lägger ofta in skickliga härmningar av andra fågelarter mellan sina egna skalor och visslingar.^1,2

Det som gör sången lätt att känna igen är takten. Busksångaren tar det lugnt och upprepar samma strof mellan tre och tio gånger innan den går vidare. Mellan varje upprepning skjuter den in ett smackande ljud. Resultatet blir en långsam sång som går i ett upprepande mönster.^1,2

I sången kan det även ingå hårdare ljud, som tickande, tjackande och surrande, blandade med melodiska visslingar. Sången skiljer sig mycket från fågel till fågel, så två busksångare låter sällan exakt likadant.⁵

Utöver sången har arten två lockläten: ett smackande ”zäck” och ett rullande ”zrrrrt”.²

Fågeln sjunger gärna från ett träd eller en buske. Under häckningstiden är sången det lättaste sättet att känna igen arten. I Västmanland kan man räkna med att höra den från skiftet mellan maj och juni. Eftersom de flesta fåglarna kommer till Sverige först i mitten av juni är det försommarens ljusa nätter som gäller.^1,2,3

Den art man lättast blandar ihop sången med är kärrsångaren, som också sjunger på kvällar och nätter och härmar andra fåglar. Kärrsångaren sjunger snabbt och ivrigt. Busksångaren sjunger i ett lugnare tempo, med upprepade strofer och mycket mer melodiska visslingar.^1,3,8

Rörsångaren låter annorlunda: den tjattrar i jämn takt och sitter oftast lågt nere i vassen. Busksångaren hittar man snarare i buskar och snår.^1,3