Acrocephalus dumetorum
Sången är kraftig och hörs oftast på natten. Den är uppbyggd av klara, omväxlande motiv, och fågeln lägger ofta in skickliga härmningar av andra fågelarter mellan sina egna skalor och visslingar.
Alla läten och ljud för busksångare →Utbredningskarta över var Busksångare har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Busksångaren är en liten, gråbrun sångare i familjen rörsångare. Den häckar sällsynt i Sverige, främst i landets östra delar, och står som nära hotad på den svenska rödlistan. Den kommer hit sent på våren och ger sig av redan i slutet av sommaren.1,2
Till utseendet är den mycket lik rörsångaren, så de flesta upptäcker den genom sången. Den sjunger kraftigt, oftast på natten, och härmar gärna andra fåglar.1,6
Busksångaren är 12,5–14 centimeter lång och väger ungefär 12 gram. Kroppen är smal och slank, näbben lång och spetsig och pannan flack.1,2,6
Rygg, huvud och stjärt är gråaktigt bruna. Undersidan är beigevit, men kroppssidorna går mer åt olivgrått än beige. Stjärten är ganska bred och trubbigt rundad, och vingarna är relativt korta. Ovanför ögat går ett ljust ögonbrynsstreck som slutar strax bakom ögat.1,2,5
Hane och hona ser likadana ut. Unga fåglar är mer gulaktiga på undersidan än de vuxna.2
Busksångaren hör egentligen hemma längre österut. Den häckar från Finland över Ryssland bort till Mongoliet och övervintrar i södra Asien, i Pakistan, Nepal, Indien, Myanmar och Sri Lanka. När den lämnar Sverige flyttar den alltså åt sydost och inte söderut mot Afrika som de flesta av våra sångare.1,6
Under de senaste 70 åren har arten spridit sig västerut. I Finland och Baltikum häckar den i dag i ganska stort antal: i slutet av 1990-talet uppskattades beståndet till 5 000–8 000 par i Finland och 5 000–10 000 par i Lettland. Arten har också nått Norge, Polen och Danmark. Längre västerut i Europa var den förr en sällsynt gäst, men häckning har nu konstaterats i Nederländerna 2022 och i Skottland 2024.1,2,5
Det första svenska fyndet gjordes på Haparanda Sandskär 1958. Sedan 1969 har arten setts varje år, och den första säkra häckningen i Sverige skedde i Gästrikland 1984. I dag finns uppskattningsvis 460 fåglar i häckande ålder i landet, och beståndet ökar. Antalet svänger dock ganska mycket mellan olika år, eftersom Sverige ligger i utkanten av artens utbredning.1
Utbredningen är östlig. Arten är något vanligare på Gotland och i Närke, Södermanland, Västmanland, Uppland, Dalarna, Hälsingland och Västerbotten. Vid Oset i Örebro häckade minst tre par på en deponi. Det var länge sedan landskapet haft något liknande, för den enda tidigare kända häckningen i Närke skedde 2005 på samma plats.1,4
De första fåglarna kommer i slutet av maj, men huvuddelen anländer i mitten av juni. Hälften har kommit till den 13 juni. Redan i slutet av juli börjar flytten, och vid slutet av augusti har i stort sett alla lämnat landet.1
Med sitt lilla bestånd skulle busksångaren räknas som sårbar i Sverige. Eftersom den har starka bestånd i Finland och Baltikum har bedömningen sänkts ett steg, till nära hotad. Några tydliga hot finns inte, men en liten population kan försvinna, till exempel om något händer i övervintringsområdet. Brist på små biotoper i jordbrukslandskapet och utdikning har viss negativ effekt. Arten är fridlyst.1
Busksångaren trivs på halvöppna ängar med högt örtgräs, där det finns gott om snår, videbuskar eller träd upp till tio meters höjd. Den finns ofta i fuktiga miljöer längs bäckar och sjöstränder, men minst lika ofta på torrare mark: i snåren längs dikesrenar, i skogsbryn intill åkrar och i energiskog. Ibland slår den sig ner i parker, alléer, buskiga hyggen och trädgårdar.1
Det viktigaste är täta snår, buskar eller högörtsängar med solbelysta gläntor emellan. I Västmanland kan en fuktig äng eller en kraftledningsgata räcka.1,3
Födan består av insekter, spindlar och snäckor, och den äter även bär.1,2
Varje par håller ett eget revir. I Finland har reviren uppmätts till 600–1 300 kvadratmeter. Oftast lever fåglarna i par, men ibland har en hane flera honor, och det händer att hanen lämnar den första kullen för att söka upp fler honor.5
Boet ligger lågt i tät växtlighet, i vass, buskar eller små träd, oftast 20–60 centimeter över marken. Det är en kompakt skål av blad, strån och stjälkar, både levande och döda, sammanhållen med spindelväv.1,5
Honan lägger vanligen omkring fem ägg, och det är mest hon som ruvar dem. Äggen kläcks efter 12–14 dygn. Båda föräldrarna matar ungarna, som lämnar boet efter 11–13 dagar. Därefter dröjer det ytterligare 10–22 dagar innan ungarna klarar sig själva.1,2,5
Busksångaren är lätt att blanda ihop med rörsångare och kärrsångare, och den är särskilt lik rörsångaren. Säkrast avgör man arten på sången.2,6
Titta efter ögonbrynsstrecket, som hos busksångaren är längre och tydligare än hos de andra två. Vingarna är också korta: när vingen är hopfälld sticker vingpennorna inte ut så långt bakåt.2,5
Liksom rörsångaren har busksångaren lång näbb och flack panna. Kärrsångaren har en mindre flack panna och en mindre spetsig näbb. Den är gråbrun ovanpå och vitgul under.2,7
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Busksångare är en fågelart som tillhör familjen rörsångare (Acrocephalidae) som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare. Den häckar från Sverige österut till Bajkalsjön, Mongoliet och västra Kina. Vintertid flyttar den till Indien och Sri Lanka. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
En busksångare är ungefär 14 cm lång och väger 12 gram.
Busksångare väger ungefär 12 gram.
Flest observationer av busksångare rapporteras i juni, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Busksångare bedöms som sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var busksångare har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
