Dubbelbeckasin läte

Läte

Utanför spelet är dubbelbeckasinen tystlåten. Ett svagt läte har återgetts som "yeah". Det är alltså på lekplatserna, och nästan bara där, som man hör den.^2,6,4

Spelet består av ett snabbt, böljande fint kvitter och accelererande klickljud, och avslutas med ett vinande. Klickandet brukar liknas vid en studsande pingisboll, och kvittret vid småfågelsång. I beskrivningar av spelet återkommer också skallrande, surrande och visslande inslag.^1,2,3,4,6

Ljudet är svagt. Spelet är hörbart bara inom 250 meters avstånd, så man måste vara nära lekplatsen för att uppfatta det.¹

Till ljuden hör också språng upp i luften och en vittljudande trumning med näbben. Hanen står upprätt med uppspänt bröst och utfälld stjärt, och de vita stjärtsidorna syns då tydligt. Varje hane har sin egen tuva på lekplatsen, och hanarna samlas till ett socialt spelande på platser som används år efter år, där de håller revir.^2,3,4,1

Sången hörs i sen skymning och under natten. Maj och juni är tiden att lyssna, och i början av juni går spelet igång ungefär från klockan 22. Honorna kommer till arenan under hela häckningssäsongen, i södra fjällen från maj till slutet av juni.^1,8,9

Platserna är myrmarker i fjällvärlden från Härjedalen till Lappland, till exempel kring Ånnsjön i Jämtland. Namngivna spelplatser i Jämtlandsfjällen är Högåsen väster om Ånn, Getryggen och Bunnerplatån vid Storulvån, Skurdalshöjden vid Storlien och Skalstugufjället mellan Duved och Norge.^8,9

Även utanför fjällen kan man höra arten. Under vårflyttningen registreras sjungande dubbelbeckasiner i allt högre utsträckning i lämpliga biotoper vid i första hand slättsjöar i södra och mellersta Sverige. Åren 2000–2009 rapporterades i genomsnitt drygt 80 spelande fåglar per år. Att fler spelplatser hittats de senaste årtiondena beror förmodligen på ökad ornitologisk aktivitet och avspeglar troligen inte en verklig beståndsökning.¹

Den art som lättast förvirrar örat är enkelbeckasinen, men ljuden är helt olika. Enkelbeckasinens spelläte är ett vibrerande, bräkande ljud som framkallas av stjärtpennorna, och sången ett taktfast, repetitivt läte. Skräms den upp ger den ett "kääsch"-liknande läte, medan dubbelbeckasinen som regel lyfter helt utan läten.^6,1

Vill man uppleva spelet är det betydligt enklare om man känner till spelplatserna, eftersom dubbelbeckasinerna inte är lika skygga som spelande skogshöns, och man kan få 10–20 spelande fåglar framför sig. Ta det ändå försiktigt: på kvällen när hanarna samlas är de mycket vaksamma och störningar kan då vara till skada, medan de mitt i natten när spelet är som intensivast är oskygga. Lekplatsen och dess närmaste omgivning, 1–4 kilometer, är av stor betydelse att skydda från exploatering eller störning.^8,1