Fjällabb läte
Sång
Läte
Flyktläte
Varningsläte
Okategoriserat
Läte
Fjällabbens läten är spädare än de andra labbarnas. Där en större labb låter grov och skällande, ligger fjällabbens röst ljusare och tunnare. Det är den viktigaste ledtråden om du hör en labb men inte hinner se den ordentligt.2
De läten man oftast får höra på häckningsplatsen är ett upprepat "kriepp" och ett "kjy". Till detta kommer ett grälande "kre-krepp", som låter ungefär som när fåglar käbblar med varandra.2
Vid spelet hörs ett galande "glii-eh". Det påminner om fiskmåsens läte, och den likheten går igen i beskrivningen av artens gälla rop som liknande fiskmåsens. Hör du något som låter som en mås ute på en kal fjällhed långt ovanför trädgränsen, är det värt att titta efter en fågel med långa stjärtspröt.2,3
På häckningsplatserna beskrivs ljuden också som gnällande och skallrande. Utanför häckningstid hörs ett hårt "kreeah"-rop.7
Att förväxla akustiskt är framför allt kustlabben. Dess vanligaste läte är ett jamande "äh-glå" som upprepas under spelet, och den har dessutom korta "pjy!"-ljud och ett varningsläte som återges som "gack!". Kustlabbens jamande spelläte är alltså ett annat ljud än fjällabbens galande "glii-eh", och de korta "pjy!" ligger nära fjällabbens "kjy" i uttryck.2,5
Bredstjärtad labb låter mer skällande, med stigande serier av nasala ringande toner. Den hörs dock sällan utanför häckningsområdet, som inte ligger i Sverige, så den är sällan aktuell att lyssna sig fram till här.6
Källor
Vanliga frågor om lätet
Hur låter en fjällabb?
På den här sidan kan du lyssna på hur fjällabb låter. Här finns sång, läte, flyktläte och varningsläte.
Hur många inspelningar av fjällabb finns här?
Vi har 19 inspelningar av fjällabb, fördelade på sång, läte, flyktläte och varningsläte. Alla kommer från öppna ljudarkiv och går att spela upp direkt på sidan.
Vad är skillnaden mellan sång och läte?
Sången är den längre, mer melodiska strofen som hanar oftast använder för att hävda revir och locka till sig en partner. Läten är kortare ljud som fåglar använder året om, till exempel för att hålla kontakt i flocken eller varna för fara.