Göktyta läte

Läte

Göktytan håller sig undan och är lätt att missa. På våren märks den ändå, för strax efter att den kommit tillbaka till häckningsplatsen börjar den sjunga högt. Sången är en lång rad hesa toner som kan skrivas "tie-tie-tie", och den håller på i flera sekunder.^1,7

Andra skriver sången som "ty-ty-ty-ty-ty-ty". Den är gäll, enformig och låter lite klagande. När man väl har hört den brukar man känna igen den nästa gång.^2,3

Både hanen och honan sjunger, ibland var för sig och ibland i duett. Man vet inte säkert om könen låter olika, men hanens röst sägs ibland vara lite gällare och klarare.¹

Sången hör man mest från att fåglarna kommer tillbaka, någon gång mellan mitten av april och mitten av maj, till att äggen kläcks i mitten av juni. Efter kläckningen slutar de vuxna sjunga.¹

Förr i tiden visste bönderna att det var dags för vårsådd när de hörde göktytan i april.⁵

Varningslätet är kort och hackigt, några snabba "tuck" efter varandra. Blir fågeln störd vid boet kan den också väsa.⁷

Mot slutet av sommaren tigger ungarna högljutt om mat. Det gäller de större ungarna i boet och de som nyss har blivit flygga. Tiggandet är en lång och ljus serie "tsitsitsitsi" som påminner lite om en gräshoppa eller om flodsångarens sång. Man hör det bara på några hundra meters håll.¹

Sången kan förväxlas med en liten falk eller med mindre hackspett. Mindre hackspettens vanligaste läte är ett ljust, upprepat "kikikiki" som i sin tur påminner lite om tornfalken. Göktytans sång är hesare. Mindre hackspett trummar också mycket på våren, med svaga, ljusa och mycket snabba virvlar där varje virvel låter likadan.^1,6,7