Jynx torquilla
Göktytan håller sig undan och är lätt att missa. På våren märks den ändå, för strax efter att den kommit tillbaka till häckningsplatsen börjar den sjunga högt. Sången är en lång rad hesa toner som kan skrivas "tie-tie-tie", och den håller på i flera sekunder.
Alla läten och ljud för göktyta →Utbredningskarta över var Göktyta har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Göktytan är en hackspett, men den beter sig inte som en. Den letar mest föda på marken och hoppar hellre fram än klättrar på stammarna. När den sitter i ett träd sätter den sig ofta på tvären på en gren, vilket andra hackspettar inte brukar göra.1,2
Den kan inte hacka ut egna bohål. I stället häckar den i hål som redan finns, eller i fågelholkar. Göktytan är också den enda europeiska hackspetten som flyttar långt. Varje höst reser den till Afrika söder om Sahara.2,3,7
Fågeln är mest känd för sitt sätt att vrida på huvudet och halsen. Det vetenskapliga namnet torquilla kommer av ett medeltida latinskt ord för att vrida. I Sverige klassas göktytan sedan 2025 som nära hotad.1,7
Göktytan är 16–17 centimeter lång från näbben till stjärtspetsen, alltså bara lite större än en sparv. Den väger mellan 23 och 52 gram.1,7,9
Dräkten är kamouflagefärgad. Hjässan och ryggen är grå med små prickar och fläckar, och undersidan är smutsvit med mörka tvärränder. Ett mörkbrunt streck går från ögat ner mot halsens sida, och en mörk linje löper från mitten av hjässan ner längs ryggen. Stjärten är grå och ganska lång, med några glesa mörka band tvärs över.1,9
Unga fåglar ser ut ungefär som de vuxna, men teckningen är lite blekare och har mindre kontrast.7
Om göktytan blir skrämd sträcker den på halsen och vrider huvudet fram och tillbaka med slapp hals, ungefär som en orm. Det kan hända om den blir störd vid boet eller om någon håller den i handen. Den kan också väsa, och ibland spelar den död och hänger slapp med ögonen stängda. Det engelska namnet wryneck handlar om just det här ormlika beteendet.3,4,7
Göktytan finns i hela Sverige men är ovanlig längst i söder och längst i norr. Tätheten minskar mot sydväst och mot fjällen, och i Pite, Lule och Torne lappmarker finns den nästan inte alls. Den har försvunnit helt från stora delar av Skåne och Halland.1,3
Flest göktytor finns i skogsbygder och mellanbygder, alltså trakter med en blandning av skog och jordbruk. I södra och mellersta Sveriges mer intensiva jordbruksbygder saknas den.1
Det svenska beståndet har beräknats till omkring 25 000 par, men det verkliga antalet kan ligga någonstans mellan 11 000 och 40 000. I Europa finns fler än 580 000 par.1
På rödlistan 2025 flyttades göktytan från livskraftig till nära hotad. Beståndet bedöms ha minskat med omkring 20 procent på tio år, och minskningen ligger nära gränsen för kategorin sårbar. Göktytan är fredad i Sverige. Globalt räknas arten som livskraftig, och i hela världen finns upp till femton miljoner göktytor.1,7
Göktytorna kommer tillbaka från Afrika mellan mitten av april och mitten av maj och flyttar igen mellan mitten av augusti och mitten av september. Flyttvägarna går antingen västerut över Spanien eller österut över Balkan.1,2
Vintern tillbringar de mest i Afrika mellan Sahara och ekvatorn. Övervintringsområdet är ett brett bälte från Senegal, Gambia och Sierra Leone i väster till Etiopien i öster, och i söder når det ner till Kongo-Kinshasa och Kamerun. Några enstaka fåglar övervintrar i Medelhavsområdet varje år.1,7
Göktytan häckar i gles löv- och blandskog med gläntor och skogsbryn, på nya hyggen och i större trädgårdar och parker. Den finns ända upp i fjällbjörkskogen. De bästa häckningsplatserna i Sverige är hagmarker och glesa skogar i skogsbygdernas och mellanbygdernas odlingslandskap.1
Göktytan klarar sig inte utan torr, öppen mark med små myror som lever i marken. Myrorna och deras larver är det viktigaste den äter, och den fångar dem med sin långa, klibbiga tunga. Den äter också bladlöss, fjärilslarver, skalbaggar, frukt och bär.1,2,4
Flera av myrarterna trivs inte när marken växer igen. De behöver troligen att marken betas hela tiden. Göktytan föredrar marker med varierat bete, från måttligt till ganska hårt.1
Boet ligger i ett naturligt hål eller i en holk, och fåglarna behöver äldre lövträd, levande eller döda. I Sverige är björk, asp och rönn vanliga boträd. Bohålen sitter mellan 1 och 11 meter upp, i genomsnitt drygt 3 meter. Göktytan tar ofta över hål från andra fåglar och kastar ut deras bo med ägg och allt. Flera gånger har den tagit bon som mesar och flugsnappare höll på att använda.1
Reviret är ofta bara ett eller två hektar stort, men fåglarna kan leta mat upp till en kilometer från boet.1
Honan lägger vanligen 8–12 ägg. Båda föräldrarna ruvar i 11–14 dagar, och äggen kläcks i mitten av juni. Sedan matar båda ungarna i 20–22 dagar tills de blir flygga. Efter ytterligare 10–14 dagar klarar sig ungarna själva. I en svensk holkstudie under 2003 och 2004 lades i genomsnitt 9,3 ägg per kull, och 6,9 ungar per kull blev flygga.1
Det är ovanligt att rovdjur tar en hel kull. Under kalla och regniga somrar kan några av ungarna dö av matbrist. Göktytan och törnskatan trivs i samma sorts betesmarker, och flera gånger har man sett göktyteungar sitta tillsammans med flygga törnskateungar.1
Det största hotet är att betesmarker växer igen eller planteras med skog. Mellan 1976 och 1989 försvann ungefär hälften av betesmarkerna i skogsbygderna och mellanbygderna. Gamla hålträd röjs bort, och när mer insektsgift används blir det färre myror. Det som hjälper göktytan är fortsatt bete med varierande betestryck, att gamla träd med hål får stå kvar och att man sätter upp holkar på lämpliga platser.1
I Mälardalen, mellan Arboga och Uppsala, har frivilliga satt upp 1 343 holkar till göktytan. År 2013 hittades 70 häckningar i dem, och mer än 600 fåglar ringmärktes. I holkarna bor också mesar, pilfinkar, nötväckor och bålgetingar.5
Den gråbruna, finmönstrade dräkten skiljer göktytan från andra hackspettar. Det gör också vanan att sitta på tvären på grenarna och att leta mat på marken.1,3
Till lätet är mindre hackspett den art som liknar göktytan mest, men till utseendet är de mycket olika. Mindre hackspett är 14–16,5 centimeter lång och tydligt svartvit. Hanen har röd hjässa, och honan är helt svartvit.6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Göktyta är en hackspett som främst häckar i tempererade regioner i Europa och Asien. Absoluta merparten är flyttfåglar som övervintrar i tropiska Afrika och södra Asien, från Iran till Indiska subkontinenten, men några är stannfåglar i nordvästra Afrika och på öar i Medelhavet.
En göktyta är ungefär 16–17 cm lång och väger 33.4 gram.
Göktyta har ett vingspann på ungefär 25–27 cm.
Göktyta väger ungefär 33.4 gram.
Flest observationer av göktyta rapporteras i maj, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Göktyta bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var göktyta har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
