Locustella naevia
Sången är ett långt, mekaniskt surrande, ungefär ”sirrrr...”, som låter som en gräshoppa. Den är ljus, snabb och jämn. Varje sekund hinner fågeln med 52 toner, som sitter ihop två och två. Örat hör dem inte som separata toner utan som ett enda rullande surr.
Alla läten och ljud för gräshoppsångare →Utbredningskarta över var Gräshoppsångare har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Gräshoppsångaren är en liten gråbrun fågel, ungefär 13 centimeter lång, som håller sig gömd nere i vegetationen. De flesta som stöter på den ser den aldrig. De hör den. Sången är ett mekaniskt, svirrande ljud som mest hörs på natten.1
Det är sången som har gett arten dess namn, eftersom den låter som en gräshoppa. Även det vetenskapliga namnet handlar om det. Locustella är latin och betyder ungefär liten gräshoppa, och naevia betyder fläckig.4,7
I Sverige häckar gräshoppsångaren främst i slättbygder i södra och mellersta delen av landet. Beståndet har minskat, och i rödlistan 2025 klassades arten som sårbar. Den är fridlyst.1
Gräshoppsångaren är 12,5–13,5 centimeter lång och väger 14–20 gram. Hane och hona ser likadana ut. Ovansidan är olivbrun med mörka fläckar, undersidan gulvit. Näbben är spetsig och stjärten rundad.1,2
Tittar man närmare har varje fjäder på ryggen ett mörkare streck i mitten, och det är de strecken som ger ovansidan dess fläckiga utseende. Kinderna är gråaktiga och ögonen bruna. Över ögat finns ett svagt ljust streck. Övre näbbhalvan är mörkbrun och den undre gulbrun. På bröstet och flankerna kan det finnas några mörkbruna fläckar och streck. Benen är blekt gulbruna.2,7
Stjärtpennorna är rödbruna med svaga tvärband. Under stjärten sitter långa täckfjädrar med streck. Fågeln reser och breder gärna ut stjärten, och då syns de strecken. Unga fåglar är gulare på undersidan än de vuxna.2,7
Oftast ser man bara en skymt av gräshoppsångaren. Den flyger sällan långt och tar sig fram i tät växtlighet genom att smyga, hoppa från kvist till kvist eller springa på marken. Den går på ett egendomligt sätt, med höga steg och långa kliv. Om den flyger upp dyker den snart ner i skydd igen, och under flyttningen kan den röra sig genom växtligheten ungefär som en mus.7,9
Gräshoppsångaren kom till Sverige under 1900-talet. Det första fyndet gjordes vid Roxen i Östergötland 1913, och den första säkra häckningen i Gästrikland 1929.1
I dag finns de flesta gräshoppsångarna i slättbygderna i södra och mellersta Sverige. Längs Norrlandskusten når arten upp till södra Västerbotten, men där blir fåglarna allt glesare ju längre norrut man kommer. I Västmanland är den den mest spridda av de här surrande sångarna och finns på många små blöta platser i jordbrukslandskapet.1,6
Vid rödlistningen 2025 uppskattades det svenska beståndet till omkring 6 800 fortplantningsdugliga individer, med en osäkerhet mellan 4 100 och 9 300. Under de senaste tio åren har antalet minskat med ungefär en fjärdedel, och en fortsatt minskning väntas. Därför klassas arten nu som sårbar. År 2020 bedömdes den som livskraftig, men redan då hade beståndet minskat med 55–85 procent på 30 år.1,5
Flyttningen söderut pågår från slutet av augusti till början av oktober. De svenska fåglarna övervintrar i västra delen av tropiska Västafrika, framför allt i Senegal, Mali och Sierra Leone.1
Utanför Sverige häckar arten från södra Frankrike norrut genom Europa och på de Brittiska öarna, upp till centrala Finland. Det europeiska beståndet uppskattas till 840 000–2,2 miljoner par. Globalt räknas arten som livskraftig.1,7
Gräshoppsångaren är fridlyst enligt artskyddsförordningen. Den finns även med i bilaga II i både Bernkonventionen och Bonnkonventionen, två internationella överenskommelser om skydd av vilda djur.1
Gräshoppsångaren häckar på gräsmarker som inte längre betas eller slås och som har börjat växa igen med höga örter. Ofta är marken fuktig och ligger nära vatten, till exempel strandängar, igenväxande betesmarker, övergivna fält, åkanter och diken. Den trivs där det finns några enstaka buskar eller små träd att sjunga från. Ett dike med några småbuskar räcker gott.1,6
Under de senaste 25 åren har arten allt oftare börjat häcka på torrare mark, som odlad mark nära skogskanter, åkerholmar som inte sköts och energiskogsodlingar.1
Boet byggs i slutet av maj, på marken eller strax ovanför, och är mycket väl gömt i växtligheten. Det är en skål av strån, löv och gräs. Honan lägger vanligen 5–6 ägg i slutet av maj eller början av juni. Äggen är krämvita med fina rödaktiga prickar.1,2,7
Båda föräldrarna ruvar, och ruvningen tar 12–15 dagar. Ungarna kan flyga efter 10–12 dagar. Ibland blir det en andra kull samma sommar, och de ungarna blir flygga i slutet av juli eller första halvan av augusti. Gräshoppsångaren kan häcka redan när den är ett år gammal, och den äldsta kända fågeln blev fem år.1,7,8
Om ett rovdjur kommer nära boet kan fågeln låtsas vara skadad för att locka bort det. När hanen uppvaktar går eller springer han längs kvistarna med utbredd stjärt och fladdrande vingar, ibland med ett grässtrå eller ett löv i näbben.7
Födan består av insektslarver, skalbaggar, spindlar och andra småkryp, bland annat flugor, nattfjärilar, bladlöss och gråsuggor. Ungarna matas med bladlöss, gröna fjärilslarver, gråsuggor och flugor.1,7
De miljöer arten behöver finns bara under en kort period när en mark växer igen. När betet eller slåttern har upphört tar det ofta runt tio år innan gräset och örterna blir tillräckligt täta, och sedan blir buskarna och träden så småningom för höga och täta. På 1970- och 1980-talen fanns det gott om lämplig mark när stora strandängar växte igen, men mycket av den har nu blivit för tät. Den minskning som pågår nu beror troligare på problem i övervintringsområdena eller under flyttningen.1
När strandängar och våtmarker restaureras kan man hjälpa arten genom att låta vissa delar stå i ett igenväxande skede, med tuvor, höga örter och enstaka låga buskar. Det går att åstadkomma med försiktigt bete eller genom att lämna marken orörd i omkring tio år. Om man röjer buskar eller betar hårt en kort tid, växelvis på olika delar av ett större område, finns det hela tiden lämplig mark någonstans.1
Flodsångaren är något större, 13,5–15 centimeter. Den har en enfärgat gråbrun rygg utan streck och en vitaktigt grå undersida, medan gräshoppsångaren har en fläckig ovansida. Flodsångaren finns i liknande miljöer men behöver större buskar. I Sverige är den ovanlig: beståndet uppskattas till 200–600 fortplantningsdugliga individer.6,10
Vassångaren liknar flodsångaren, med enfärgat gråbrun rygg och vitaktigt grå undersida. Den håller sig till större vassområden. I Sverige är den sparsam till sällsynt och finns främst vid Tåkern, Hjälmaren och Mälaren.6,11
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Gräshoppsångare är en fågel som tillhör familjen gräsfåglar (Megaluridae) som tidigare var en del av den idag uppdelade familjen sångare. Den häckar i buskmarker, gärna intill våtmarker eller vattendrag, i Europa och vidare österut till Mongoliet. Vintertid flyttar den till tropiska Afrika och Indien. Fågeln lever mycket tillbakadraget och ses ofta endast under den egenartade sången, en ofta flera minuter lång insektsliknande svirrande serie. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
En gräshoppsångare är ungefär 13 cm lång och väger 13.3 gram.
Gräshoppsångare väger ungefär 13.3 gram.
Flest observationer av gräshoppsångare rapporteras i maj, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Gräshoppsångare bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var gräshoppsångare har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
