Grönsångare läte

Läte

Till utseendet liknar grönsångaren sina nära släktingar, men lätena känns lätt igen. De flesta hittar fågeln med öronen innan de får syn på den.^4,5

Arten har två sorters sång. Den mest kända är en ljus, metallisk drill som går allt fortare, ungefär "pit-pit-pitpitpitpt-t-t-ttt". Den håller på i två till tre sekunder. Melodin är svirrande och slutar i en drill.^2,5,6

Sedan länge jämför man den drillen med ett litet mynt som snurrar på en marmorskiva och går allt snabbare ju närmare det kommer att lägga sig. Man kan också tänka sig myntet på en glasskiva, fast med finare toner.^2,3,4,5

Den andra sångtypen är mörkare och låter helt annorlunda: tre till fem pipande toner som faller i tonhöjd, ungefär "piyy-piyy-piyy". Fågeln växlar ofta mellan de två sångerna, men inte alltid.^5,6

Locklätet liknar den andra sångtypen, men är kortare och kommer bara en gång i taget: ett mjukt, pipande "piy". Grönsångaren har också en lite klagande ramsa, "ty ty ty", och ett dämpat, oroligt "tyyh" som låter lite vemodigt.^2,4,5,6

Sången hörs när grönsångarna kommer tillbaka från vinterkvarteren i slutet av april eller början av maj. Mest sjunger de på våren. Framåt sommaren har de flesta parat sig och behöver inte sjunga lika mycket.^3,8

Ofta börjar fågeln sjunga sittande på en gren och fortsätter sedan när den plötsligt flyger iväg. Ibland glider den svävande ner till en lägre gren en bit bort medan den sjunger.³

Lövsångaren kan också sluta sin sång med en drill. Den har en mjuk, nästan vaggande strof där tonerna faller innan drillen kommer. Gransångaren sjunger en hurtig och tjatig visa, ungefär "silt sylt silt silt sylt sylt silt". Deras lockläten är ett lite långsamt "huitt" hos lövsångaren och ett försiktigt, kort "hyit" hos gransångaren.⁴