Översikt
Grönsångaren är en liten sångare som väger omkring tio gram. Den hör till familjen lövsångare och släktet Phylloscopus, ett namn som ungefär kan översättas med "lövspanare". Artnamnet sibilatrix kommer av latinets ord för att vissla och betyder "visslare".2,5
Förr har fågeln också gått under namn som skogssångare och gulbröstad sångare. Den är en långflyttare som tillbringar vintern i tropiska Afrika.2,5
I Sverige har grönsångaren minskat, och sedan 2020 står den som Nära hotad på den svenska rödlistan. I världen som helhet räknas den som livskraftig.1,5
Utseende
Grönsångaren är 11 till 13 centimeter lång, har ett vingspann på 19 till 24 centimeter och väger mellan 8 och 13 gram. Hane och hona ser likadana ut.5
Ovansidan är mörkt mossgrön. Strupen och övre delen av bröstet är citrongula, och undersidan är silkesvit. Över ögat går ett tydligt gult streck.3
Jämfört med andra sångare har den längre och spetsigare vingar. Stjärten är kortare men bredare, och på vingen syns ljusa kanter på de innersta armpennorna. Bland Europas Phylloscopus-sångare hör den till de största.3,5,8
Utbredning och förekomst i Sverige
Grönsångaren finns i nästan hela Sverige, men i norra Norrland är den betydligt glesare. Vanligast är den i södra och mellersta Sverige och längs Norrlands kust. I Norrlands inland är den sällsynt, och i fjällbjörkskog finns den bara mycket sparsamt.1,3
Det svenska beståndet uppskattades 2018 till 167 000 par. Hur många fåglar det finns varierar troligen mycket från år till år.5
Beståndet ökade under 1980-talet och fram till 1992 men har sedan gått ner. Sedan början av 2000-talet har det minskat. Under de senaste tio åren har det krympt med ungefär 20 procent. Minskningen gäller både antalet häckande fåglar och kvaliteten på skogarna den lever i. I rödlistan 2025 står arten fortfarande som Nära hotad, och minskningstakten ligger nära gränsen för Sårbar.1,3
Fåglarna kommer till Sverige i slutet av april eller i maj. Flytten söderut börjar redan i juli, och de flesta ger sig av i augusti. Grönsångaren flyttar på natten.2,3,5
Utanför Sverige häckar arten i stora delar av Europa, österut ungefär till Uralbergen. Hela beståndet övervintrar i tropiska Afrika.5,6
Ekologi och häckning
Grönsångaren vill ha högstammig, mogen skog där det växer lite på marken. I södra Sverige håller den främst till i lövskog, gärna bokskog. Längre norrut finns den också i blandskog och barrskog. Parker räknas också till dess miljöer.1,2,5
Den äter insekter som den plockar från bladen, till exempel myggor, flugor, fjärilar och bromsar. Spindlar, blötdjur, bär och insektslarver står också på menyn. För att hitta tillräckligt med mat måste fågeln röra sig mycket.2,3,5
Boet ligger på marken, väl gömt bland växter, under en tuva eller bland trädrötter. Honan bygger det av mossa, strå och löv. Det är stort och välvt ungefär som en gammaldags bakugn, med en rund ingång på sidan, och botten fodras med fina grässtrån.2,3,5
I slutet av maj eller början av juni lägger honan fem till sju vita ägg med brunröda fläckar. Hon ruvar ensam i 12 till 13 dagar. Ungarna stannar ungefär lika länge i boet innan de lämnar det. Paret får bara en kull per år.2,3,7
En del hanar har mer än en hona. Hanen kan locka till sig ytterligare en hona i ett eget revir en bit bort. Grönsångaren kan häcka redan när den är ett år gammal.2,5
Förväxlingsarter
Grönsångaren påminner mest om lövsångare och gransångare. Den har klarare färger än de båda, längre vingar och en kortare men bredare stjärt. Den har också ljusa kanter på vingfjädrarna.2,5
Från lövsångaren skiljer man den på det gulare ansiktet och hakan och den vitare undersidan. Den gula strupen och det gula strecket över ögat syns ofta bra mot den silkesvita buken.3,4,6