Gulsparv läte

Läte

Sången är en kort strof med sex till tio korta toner, där den sista är utdragen. Därför säger man att gulsparven räknar: ”ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuu”. Det är hanarna som sjunger.^1,6

Tonerna kommer i rask takt och fågeln stannar sedan kvar på den sista. Ett sätt att komma ihåg sången är att byta ut ”sju” mot fågelns namn: ”en-två-tre-fyr-fem-sex guuul”.⁵

De korta tonerna blir gradvis starkare, och strofen slutar med en eller två längre toner. På engelska skrivs den ofta som ”a little bit of bread and no cheese”, men den kan också återges ungefär som ”si-si-si-si-si bzuuuu”.^7,9

Sången skiljer sig lite mellan olika individer. Det har också uppstått lokala dialekter, där slutet på sången låter något olika.^3,7

Hanen sjunger ofta från toppen av en häck eller en buske. Arten trivs där det finns några träd att sjunga från.^7,9

I hed- och jordbruksmarker börjar man höra gulsparven sjunga i mars eller april. Sången fortsätter ofta långt in i juli eller augusti. Förr i tiden, när jordbrukslandskapet såg ut som det gjorde fram mot mitten av 1900-talet, hördes sången nästan överallt på våren och försommaren.^5,6,7

Locklätet är kort, ungefär ”tsick”, och kan också låta som ett lite orent ”tjyff”. Arten har även ett tunt, vibrerande läte.^3,4,5

Varningslätet är ett tunt ”see”. I flykten hörs ofta ett drillande ”tirrr”, och kontaktlätet kan återges som ”zit”.⁷

Tallsparvens sång liknar gulsparvens, och det gör även dess lock- och varningsläten. Tallsparven är dock mycket sällsynt i Sverige. Bara ett tjugotal har setts här sedan det första säkra fyndet i Täby 1959.^2,11

Ortolansparvens sång är mjukare, renare och djupare än gulsparvens. Den har en ringande ton och kan låta som ett eko.¹⁰

Gulsparvens sång har troligen inspirerat inledningen till Beethovens fjärde pianokonsert. Messiaen använde den i fyra satser av orgelverket ”Méditations sur le mystère de la Sainte Trinité”.⁷