Översikt
Gulsparven är en fältsparv med ganska lång stjärt. Den känns igen på gult i dräkten och en roströd övergump, och det gäller oavsett ålder och årstid. Sången brukar beskrivas som att fågeln räknar till sju, och den är en av de lättaste fågelsångerna att lära sig.1
Arten finns i hela Sverige utom i fjällen. Den har blivit betydligt färre sedan slutet av 1900-talet och står sedan 2025 som nära hotad på den svenska rödlistan.1
Gulsparven är Närkes landskapsfågel. Förr kallades den också gulspink och gröning, och på Gotland gulvamb.2
Utseende
Gulsparven är 15,5–17 centimeter lång, har ett vingspann på 23–30 centimeter och väger upp till 30 gram.2,4
En vuxen hane på våren har citrongult huvud och bröst. Kinderna har mer eller mindre grå teckning och hjässan är gråstreckad, men en del hanar har ett nästan helt gult huvud. Ett smalt mörkt streck går bakåt från ögat och ett långt mörkt streck löper ner från näbben längs kinden. Buken är gul, medan bröstet och sidorna är rostbruna med fina streck på längden.1,2
Ryggen är brun med svarta fläckar och övergumpen, alltså partiet ovanför stjärten, är rödbrun utan streck. Näbben är kort och gråaktig. När fågeln flyger syns vita yttre stjärtfjädrar.2,9
Honan har mindre kontraster och är brunare. Hon är mer streckad på undersidan och saknar hanens klargula huvud, men har ljusgult på strupen.2
På hösten och vintern är både hanar och honor gråare och mer streckade. De nya fjädrarna har då mörka kanter som döljer det gula. Unga fåglar är mattare än de vuxna och kan sakna gult nästan helt under sin första höst.1,3,7
Utbredning och förekomst i Sverige
Gulsparven finns i hela landet utom i fjällen men är mer sällsynt i Norrlands inland. Flest finns det vid jordbruksmark i södra och mellersta Sverige och längs norrlandskusten.1
De nordligaste delarna av landet lämnas på hösten. Från Mellansverige och söderut finns gulsparven året runt, men under stränga vintrar flyttar den längre söderut.2
På vintern söker gulsparvarna föda i flock, oftast 10–50 fåglar tillsammans. På oskördade havreåkrar kan det ibland samlas tusentals. Arten kommer gärna till fågelmatningar där det finns havre eller annan spannmål, och den äter gärna havren direkt från marken.1,4
Sedan början av 1980-talet har antalet gulsparvar i Sverige halverats. Enligt de senaste beräkningarna finns det cirka 530 000 par.1,6
Under 1950- och 1960-talen drabbades gulsparven hårt av att utsäde behandlades med metylkvicksilver. På många platser försvann den nästan helt, men den kom snabbt tillbaka när behandlingen förbjöds 1966. Senare har förändringar i jordbruket gjort att den minskat igen.1,2,6
Gulsparven är fridlyst i Sverige. Minskningen beror troligen helt på att jordbrukslandskapet har förändrats. På slätten har det blivit mindre mat och färre boplatser genom insektsbekämpning, mer ensartade odlingar, färre åkerholmar och kantzoner och färre stubbåkrar på vintern. I skogs- och mellanbygder handlar det mest om nedlagt jordbruk, mindre spannmålsodling och att små gröna miljöer som åkerholmar och kantzoner växer igen.1
Utanför Sverige häckar gulsparven i hela Europa utom kring Medelhavet och längst i norr, och österut till centrala Asien. Globalt räknas arten som livskraftig.1,2
Ekologi och häckning
Gulsparven häckar i skogsbryn och buskmarker, gärna nära odlad mark. Den är vanlig på hyggen, särskilt där några träd har lämnats kvar, och i kraftledningsgator. Den häckar normalt inte på myrar eller andra blöta marker.1
I de bästa åkermiljöerna, med åkerholmar, bryn och buskage, har man räknat upp till 30 par per kvadratkilometer. Oftast är det färre än så.1
De vuxna fåglarna äter nästan bara frön och andra växtdelar. Spannmål, främst havre, är viktigt. Ungarna matas med insekter, framför allt fjärilar och fjärilslarver, skalbaggar och steklar. Gulsparven letar föda på marken.1,9
Häckningen börjar i april eller maj, tidigare i söder. Boet är en skål av gräs, rottrådar, mossa, hår och fjädrar. Det ligger väl dolt på marken eller lågt i en buske, ofta vid en stenmur, i ett dike eller i ett skogsbryn.1,2,3
Oftast lägger honan tre till fem ägg. De är vitaktiga med ett nät av fina mörka linjer. Honan ruvar ensam i 11–14 dagar, och båda föräldrarna matar sedan ungarna.1,2,3
Ungarna kan flyga efter knappt två veckor men behöver föräldrarnas hjälp ungefär en vecka till. Paret kan få två eller tre kullar på ett år. Gulsparven häckar första gången när den är ett år gammal.1,2
Sparvhök, duvhök och mindre skrikörn tar gulsparvar, och det gör även gnagare. Kråkfåglar, nötskrika och skata plundrar bon.2
Förväxlingsarter
Ortolansparven har brunrosa färger och ett grågrönt huvud. Den har en gul strupe, ett gult streck längs kinden och en gulvit ring runt ögat. I Sverige är den akut hotad och häckar bara på vissa platser, främst längs Norrlandskusten. Den lämnar landet redan i augusti eller september.3,10
Kornsparven är större och blekare än gulsparven.4
Hos tallsparven har gulsparvens gula färg ersatts av vitt. Hanen har ett vitt band mitt på hjässan och en vit fläck under och bakom ögat, båda inramade av svart, och han har inget gult alls. Honor och unga gulsparvar kan likna tallsparvar, men gulsparven har alltid en gul ton i dräkten.7,11