Hökuggla läte

Läte

Det läte man oftast söker efter är hanens spelläte. Det är en rullande drill som brukar skrivas "ulululululululul", och den håller på i ungefär tio sekunder i ett svep. Man kan också beskriva den som en snabb ramsa av "po-po-po-po-po-po" som kan höras en kilometer bort.^3,4,5,7

Drillen tar sig ofta sakta upp. Den börjar svagt med några lösa toner, ungefär "ho ho hoho", och går sedan över i en allt starkare, rullande serie. Ett annat sätt att skriva spellätet är "tu-wita-wit, tiwita-tu-wita, wita".^6,7

Honan låter också, men hennes läten är inte lika uthålliga som hanens och de är gällare i tonen.⁷

När hökugglan känner sig hotad säger den ett snabbt "kikikiki". Lätet påminner om en hök, precis som fågelns utseende. Ett varningsläte kan också låta som "rike, rike, rike, rike". När flygga ungar ska varnas låter det "ki ki kikikikiki". Kommer någon för nära boet kan den ge ifrån sig ett högt skrik följt av ett kort gläfs.^4,5,7

Hökugglor varnar som mest intensivt när ungarna har lämnat boet eller snart ska göra det. Medan honan ruvar och ungarna ligger kvar i boet kan hon däremot sitta i närheten utan att visa något tecken på oro, så att man kan tro att det inte finns någon häckning där. En hökuggla som känner sig hotad kan också väsa och smälla med näbben.^2,6

Ungarna tigger mat med ett läte som kan skrivas "tschschui-epp".^5,6

Även om hökugglan är aktiv på dagen hörs den mest om natten. I Sverige brukar man lyssna efter ugglor från slutet av februari och en bit in i april, eftersom hanarna då sjunger extra mycket under parningstiden. För hökugglan börjar häckningen i mars.^1,4,5

Hökugglans spelläte är en drill som håller på i ungefär tio sekunder. Pärugglehanens revirläte är en serie på tre till tio starka, "poande" toner. Serien kan upprepas många gånger och höras flera kilometer bort. Pärugglan har också ett tjattrande läte som liknar en ekorres och svaga kontaktläten.^4,5,9