Surnia ulula
Det läte man oftast söker efter är hanens spelläte. Det är en rullande drill som brukar skrivas "ulululululululul", och den håller på i ungefär tio sekunder i ett svep. Man kan också beskriva den som en snabb ramsa av "po-po-po-po-po-po" som kan höras en kilometer bort.
Alla läten och ljud för hökuggla →Utbredningskarta över var Hökuggla har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Hökugglan är en medelstor uggla med lång stjärt och en kroppsform som påminner om en hök. Till skillnad från de flesta ugglor är den aktiv på dagen. Den sitter gärna högst upp i en trädtopp och spanar ut över öppen mark, och därför är den lättare att få syn på än andra ugglor.3,4,8
I Sverige häckar den i norr, och antalet fåglar går upp och ner kraftigt beroende på hur många sorkar och andra smågnagare det finns. Arten är nomadisk, vilket betyder att den inte har fasta flyttvägar utan drar sig till trakter där det finns gott om föda. Sedan 2025 är den rödlistad som sårbar i Sverige. Hökugglan är Jämtlands landskapsfågel.1,2,6
Hökugglan är 35–43 centimeter lång och vingbredden ligger mellan 69 och 82 centimeter. Honan är något tyngre än hanen. Hanen väger i genomsnitt runt 270 gram och honan runt 320 gram.3,6,7
Ovansidan är mörk, brun- eller gråbrun, med vita prickar. Undersidan är vit med mörka tvärband över bröst och buk. I nacken har den en svart teckning formad som ett V. Den långa stjärten är tvärbandad.3,6,7
Ansiktet är vitt och inramat av en bred, svart kant. Ögonen är gula och näbben ljusgul och böjd. Huvudet är rundat. I flykten ger den långa stjärten och vingarnas form en siluett som för tankarna till en hök.4,6,7
Unga fåglar är gråare och har otydligare teckning än de vuxna. Hos fåglar under sitt första levnadsår är spetsarna på stjärtfjädrarna spetsiga, medan de vuxnas är rundade. De hökugglor som finns i Sverige hör till underarten ulula.6,7
I Sverige häckar hökugglan någorlunda regelbundet i Norrlands skogsland och i fjällbjörkskogen. Området sträcker sig från finska gränsen ner till norra Värmland, mellersta Dalarna och de västra delarna av Hälsingland och Medelpad. Tätast och mest regelbundet finns den i norra Sveriges inland väster om E45. Under goda sorkår häckar den ofta i Norrbottens inland och ibland nära kusten.1,2
Hur många hökugglor det finns varierar mycket från år till år, beroende på hur mycket gnagare det finns. Vissa år saknas arten helt över stora områden. Andra år häckar den talrikt, ända ner i Värmlands, Dalarnas och Gävleborgs län. Söder om den biologiska norrlandsgränsen dyker den bara upp tillfälligt, men det har hänt att den häckat i Götaland.2
Under hösten och vintern kan hökugglor ströva längre söderut. Vissa år kommer de i stora antal, som hösten 1983 och vintern 2012/2013.3,4,6
Det svenska beståndet uppskattas till ungefär 4 400 fortplantningsdugliga individer, men osäkerheten är stor och spannet går från 2 200 till 26 800. Under de senaste 15 åren har antalet minskat med omkring 45 procent. I Rödlistan 2025 flyttades arten därför från livskraftig till sårbar. Hökugglan finns också med i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv.1,2,6
Arten får det svårare när skogar med mycket grov död ved görs om till täta produktionsskogar. Klimatförändringar och rubbade gnagarcykler slår också hårt mot den. Hökugglan gynnas om man låter bli att avverka inom 100 meter från aktiva bon mellan 10 mars och 10 juli och sparar högstubbar, död ved, hålträd och murkna träd. Den flyttar också gärna in i holkar. Det som gynnar spillkråkan gynnar även hökugglan.1,2
Utanför Sverige häckar arten i norra Europa och Asien och även i norra Nordamerika. Det europeiska häckbeståndet uppskattas till 10 400–53 900 par. Världsbeståndet ligger på 100 000–500 000 vuxna fåglar, och globalt räknas arten som livskraftig.6
Hökugglan trivs i gles skog som gränsar mot öppna ytor med gott om gnagare, som myrar, hyggen, brandfält och kraftledningsgator. Mest håller den till i barrskog och fjällbjörkskog. I fjällnära skogar kan den vara vanlig under smågnagarår, främst i den övre delen av barrskogen men även i ren fjällbjörkskog om det finns bohål.1,2
Den lever framför allt av små däggdjur, främst sorkar. När det är ont om gnagare tar den även mindre fåglar. Den kan också fånga lämlar, möss och näbbmöss och ibland så stora fåglar som ripor. På vintern tar den oftare fåglar som lever på marken, till exempel ripor.1,2,3,7
Oftast jagar den genom att sitta på en torraka eller någon annan utkiksplats och flyga ut en kort bit när den ser ett byte. Hörseln är mycket god. Den kan höra gnagare som rör sig under snön och dyka ner i snön efter dem. Under häckningstiden hämtar den mycket mat på hyggen, ibland ett par kilometer från boet.2,6,7
Häckningen börjar i mars. Boet ligger i ett hål i ett träd, oftast ett gammalt spillkråkehål. Nya hål passar inte eftersom de är för djupa. Avståndet ner till botten bör inte vara mer än 20–25 centimeter. Den kan också häcka i hål där en gren brutit av i en grov, murken stam, eller i toppen av en murken högstubbe eller avbruten stam. Ibland väljer den en knipholk och i sällsynta fall ett gammalt risbo efter rovfåglar eller kråkfåglar. Boet sitter vanligen 4–5 meter upp.1,2,6,7
Honan lägger tre till tio ägg och ruvar dem ensam. Hanen jagar och håller vakt under tiden. Ungarna lämnar boet i maj eller juni, innan de kan flyga. I minst en vecka sitter de utspridda på marken eller i träd nära boet. Föräldrarna fortsätter att mata dem i ett par veckor, medan ungarna klättrar upp i träden och övar på att flyga. Blir ungarna upptäckta stelnar de och gör sig smala som tända ljus.2,3,6
Vid boet kan hökugglan vara mycket aggressiv, även mot människor, och den har fått smeknamnet Sveriges argaste fågel. Det är framför allt hanen som gör snabba och närgångna anfall för att skrämma bort det som hotar ungarna.2,3,4
Hökugglan använder sällan samma bohål två år i rad. Knipa, tornfalk och pärluggla kan häcka i samma typ av hål.2
Hökugglan är en hökliknande uggla och kan påminna om en sparvhök. Den är dock kraftigare och mer kompakt än sparvhöken.4
Pärugglan är betydligt mindre än hökugglan, 24–26 centimeter lång. Den har ett stort huvud och ett vitt, rundat ansikte.9
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Hökuggla är en fågel som tillhör fågelfamiljen ugglor, där den som enda levande art placeras i släktet Surnia. Hökuggla förekommer i norra Nordamerika, Europa och Asien. Den är delvis dagaktiv och lever av små gnagare och fåglar. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
En hökuggla är ungefär 35–43 cm lång och väger 270–320 gram.
Hökuggla har ett vingspann på ungefär 69–82 cm.
Hökuggla väger ungefär 270–320 gram.
Flest observationer av hökuggla rapporteras i juni, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Hökuggla bedöms som sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var hökuggla har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
