Hornuggla läte

Läte

Vuxna hornugglor är ganska tysta. Det man oftast hör är hanens rop, ett kort och djupt ”ho” som upprepas om och om igen med ungefär två sekunders mellanrum. Ofta börjar serien med några lägre hoanden innan ropet når full styrka.^6,2,3,7

Hanens rop är svagt, ofta mycket svagt. Hör man det tydligt kan det likna ett berguvsrop med en enda stavelse, men hornugglan hörs inte lika starkt och inte lika långt.⁵

Honan svarar hanen med ett långt och hest ”ri-jau”. Det har jämförts med en svag partytuta och med en svag plåtvissla. Det är svagare och otydligare än hanens rop, ljusare i tonen och lite nasalt. Honans läte hörs bara på nära håll. Hon ropar när paret uppvaktar varandra och när boplatsen väljs, och även under ruvningen, ibland med några sekunders mellanrum.^4,5,6,7

Hornugglans flykt är annars ljudlös, men under spelflykten hör man tydliga smällar när vingarna slår ihop. Det är hanen som klappar med vingarna, upp till tjugo gånger per spelflykt.^5,7

Både hanen och honan kan ge ifrån sig ett hest, kattlikt ”jajau” och ett ljust ”jipp-jipp” som påminner om tornugglans. Om någon stör vid ett bo med ungar ropar de vuxna i en serie plåtiga ”vatt-vatt-vatt-vatt”. Känner sig ugglorna hotade fräser de och smäller med näbben. Det gör de i alla åldrar, särskilt vid boet.⁷

Ungarnas tiggläte hörs tydligare än något läte från de vuxna. Det är ett ljust, gnisslande och utdraget pip som skrivs ”pzeei” eller ”pzieeh”. Det har två stavelser och låter klagande, och en del tycker att det låter som ett rostigt gångjärn eller en grind som gnisslar. Man kan höra det på över en kilometers avstånd.^3,4,6,7,8

Hanen ropar mest i mars, och då framför allt på natten. Även i mars är det ganska ovanligt att höra honom. Chansen är bäst efter att det har blivit mörkt. I Västmanland kommer de första rapporterna vanligen i mitten av februari, när ugglorna återvänder efter vintern. Ungarnas tiggande hörs sedan under försommaren, till exempel under juninätter.^2,3,4,5

Hornugglans korta, upprepade ”ho” skiljer sig från berguvens och slagugglans rop, som är djupare och mer utdragna.⁴