Översikt
Hornugglan är en medelstor uggla med långa örontofsar och orange ögon. Man ser den sällan, eftersom den är aktiv på natten och sitter gömd i träd under dagen.2,3
I Sverige häckar hornugglan mest nära odlad mark. Hur många ugglor det finns ett visst år beror på hur mycket sork och möss det finns. Sedan 2025 är arten rödlistad som starkt hotad, eftersom beståndet mer än halverats på femton år. Hornugglan är fridlyst.1
Utseende
Hornugglan är 31–37 centimeter lång och har en vingbredd på 86–98 centimeter. Honan är större och mörkare än hanen.6
Fjäderdräkten är brunaktig och randig på längden. Ovansidan är streckad i svartbrunt, rostgult och vitt. Bröst och buk är rostgula och vita med mörkbruna streck på längden. Längre ner på undersidan blir mönstret mer som ett fiskben. Även benen och tårna är helt täckta av fjädrar.6,7,2
Det man känner igen först är de långa örontofsarna. De sitter närmare mitten av huvudet än hos många andra ugglor. Fågeln kan resa dem rakt upp och sänka dem när den är lugn, och de syns bara när den sitter. Ögonen är lysande orange. Ansiktet är ljust gulbrunt med mörk kant runt om, och näbben är svartaktig.2,4,6,7
När hornugglan sitter räcker vingarna längre ner än stjärten. Undersidan av vingspetsarna har mörka tvärband.2,6
Utbredning och förekomst i Sverige
Hornugglan finns i hela Sverige men är ovanligare i norr. Den är vanligast i södra och mellersta Sverige och finns även i östra Norrland. År med mycket sork häckar den i större delen av landet, men inte i de nordligaste lappmarkerna. Antalet ugglor går kraftigt upp och ner beroende på hur mycket föda det finns.1,2
Hornugglan lever i öppna landskap. Den skiljer sig från andra svenska ugglor som häckar här genom att den undviker stora, sammanhängande skogar. Den trivs där åkrar, våtmarker och skogsdungar blandas. I Mälardalen håller den till i skogskanter och små dungar. Buskmarker och brynen mellan åker och skog är viktiga, och den använder också ensamma träd och trädgrupper.5,3,1
Fram till 2015 räknades hornugglan som livskraftig i Sverige. År 2020 blev den nära hotad och 2025 starkt hotad. Nedgången var svag under åren runt millennieskiftet men har sedan blivit kraftig. Räkningar visar att beståndet mer än halverats på femton år, och på arton år har det minskat med ungefär 55 procent. Antalet vuxna ugglor som kan fortplanta sig uppskattas till cirka 9 000, någonstans mellan 4 400 och 13 600.1
Det som skadar arten är att öppen mark planteras med skog, att odlingslandskapet saknar små miljöer som dungar och buskage, att marker dikas ut och att andra arter påverkar den.1
De flesta hornugglor lämnar Sverige i oktober och november och övervintrar i västra och centrala Europa. Ett år med gott om gnagare stannar en del kvar i södra Sverige över vintern. Brittiska öarna tar varje höst emot hornugglor från Skandinavien och Finland, och när ett år med mycket gnagare följs av en krasch kommer det invasioner dit från Skandinavien.2,7,8
Utanför Sverige häckar hornugglan från Europa genom Asien till Kina och Japan, och även i Nordafrika. Kusten i Troms i Norge är den nordligaste plats i världen där arten häckar. Globalt räknas hornugglan som livskraftig.6,7
Ekologi och häckning
Hornugglan jagar i skymningen och gryningen över öppet odlingslandskap. Den flyger långsamt, en till två meter över marken, längs skogsbryn, häckar och fält. Byten hittar den framför allt genom att lyssna efter dem. Ibland smäller den med näbben för att skrämma upp dem.2,7
Hornugglan lever av sorkar, råttor och möss. Den är helt beroende av hur mycket sork det finns. Är det ont om sork äter den även fåglar och insekter.1,3,7
På dagen sitter den gömd i ett träd, gärna en tall, rak i ryggen och tätt intill stammen. Kommer någon för nära gör den sig lång och smal. Kroppen blir stel, ögonen blir smala springor och örontofsarna reser sig. Utanför häckningstiden sover hornugglor ofta tillsammans i samma träd, och i en sådan flock brukar det vara 6–50 ugglor.6,7,3
Hornugglan bygger inget eget bo utan använder bon som andra djur har byggt. Kråkans bon är viktiga, men den tar också bon efter ekorre, sparvhök och ormvråk. Boet sitter oftast i ett barrträd, och friska, levande träd är viktiga som boplats. I Europa pågår häckningen från februari till juli.1,6
Honan lägger 3–5 ägg, fler när det finns mycket gnagare. Hon ruvar ensam i 25–30 dagar. Ungarna lämnar boet innan de kan flyga, och sedan tar både hanen och honan hand om dem.2,6
Förväxlingsarter
Jordugglan liknar hornugglan men har rundare ansikte, små örontofsar och gula ögon. Runt ögat har jordugglan ett svart fält som går på bredden, medan hornugglans är svagt och går på höjden. Jordugglan är ljusare och mer sandfärgad. Den ljusa buken står i kontrast mot det streckade bröstet, eftersom streckningen slutar vid bröstet.2,3,7
I flykten har jordugglan svarta fält längst ut på vingarna, ljusare undersida av vingen och ett brett vitt band längs vingens bakkant. Jordugglans vingar är längre och smalare. Hornugglans kortare och bredare vingar gör att den i flykten har samma form som en vråk. Hornugglan håller till där skog och öppen mark möts, medan jordugglan håller sig till helt trädlösa marker.2,3,7
Kattugglan saknar örontofsar, har svartbruna ögon och ser rundare och kraftigare ut. I flykten har hornugglan längre och smalare vingar än kattugglan.4,7
Berguven har också örontofsar men är mycket större. Den har ett stort, fyrkantigt huvud och örontofsarna sitter längre ut mot kanten av huvudet.7