Korp läte

Läte

Namnet korp har arten fått från sitt eget läte, ett korrp som också är det man oftast hör. Det skorrar, tonen är djup och dov, och korpen säger det ofta tre eller fyra gånger i rad. Samma läte skrivs ibland kronk-kronk-kronk.^2,3,4,8

På lätet går korpen att skilja från andra kråkfåglar. Jämfört med kråkan har korpen ett annorlunda kraxande, djupt och med fyllig klang. Hos råkan är de vanligaste lätena kah och krah med skiftande klang, och en aggressiv råka drar ut lätet och gör det ljusare, ungefär krääääh.^3,6,9

Korpen har många fler läten än kraxet. Räknar man kategorier av läten hos arten kommer man upp i 15-30 stycken, och de flesta hör till korparnas sociala liv. Bland lätena finns flyktläten, jaktläten och varningsläten.^2,3,9

En del av lätena påminner nästan om musik. Andra är låga och rasslande och kommer långt nere ur strupen, och korpen har också ett kraa som är torrt och skrapigt. Till repertoaren hör även ett högt toc-toc-toc, som låter som knackningar och ibland skrivs krack-krack-krack.^3,9

Mer sällan hörs ett klongande läte, ett slags kontaktläte vars klang liknar klockors. Den som får höra det har haft tur.^4,5

Även människans tal kan en korp härma, och likaså andra ljud omkring den. Den korp som blir ensam när partnern försvinner försöker locka tillbaka den genom att härma dess läten. Högljudda skrik vid ett kadaver kan komma från en dominant ungfågel som kallar dit fler korpar.^3,9

En del ljud gör korpen helt utan rösten. Med näbben kan den knäppa, med vingarna vissla, och i flykten kan vingpennorna knarra. Klappande och klickande ljud hör man oftare från honor än från hanar.^3,9