Kråka läte

Läte

Kraxande

Kråkan kraxar strävt och ibland strupigt, ungefär "krrra krrra". Svartkråkans krax är högljutt, djupt och strävt, med en lätt vibration i rösten. Oftast ropar den flera gånger, gärna tre eller fyra "kraa" tätt efter varandra och sedan en paus före nästa serie. Vid varje rop kan svartkråkan lyfta axlarna och buga med huvudet.^12,13,17,18

Andra läten

Kråkan har ett varningsläte som får alla kråkor inom hörhåll att samla sig. Den kan också härma ljud, till och med mänskligt tal. Hos svartkråkan finns även klickande läten. I flykten har gråkråkan ett eget läte, och ungarna har ett tiggläte.^{2,13,14,16,18}

När den hörs

Kråkan använder sitt varningsläte när fara hotar. Svartkråkan sätter sig gärna högt, med god utsikt, när den ropar.^2,13

Liknande läten

Kråkan låter nästan likadant oavsett om det är en gråkråka eller en svartkråka, och deras "kraa" går knappt att skilja åt på örat. Råkan säger "kah" eller "krah", med ljusare röst än svartkråkan. Hos råkorna ropar ofta flera fåglar på en gång. Korpens lockläte är ett dovt och skorrande "korrp" som ofta kommer tre eller fyra gånger i rad och inte låter som någon annan kråkfågel. Den har också ett mycket djupt och strupigt "kronk-kronk" och ett torrt och strävt "kraa". Kajan låter "jack" eller "tjack", ibland följt av "tjau", men den har också ett "kaa".^{3,4,7,13,14,17}