Calcarius lapponicus
Lappsparven hörs mycket. Det lockläte man oftast får höra, framför allt när fåglarna flyttar, är ett torrt "trrrt" som den varvar med ett kort "tju". Det rullande ljudet kan också skrivas "pr'r'r'rt" och hörs både från fåglar i flykt och när de lyfter från marken.
Alla läten och ljud för lappsparv →Utbredningskarta över var Lappsparv har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Lappsparven är en ganska kraftig sparv på 14–15,5 centimeter som hör till familjen sporrsparvar. Förr räknades den till fältsparvarna, men genetiska studier har visat att den tillsammans med snösparvarna och präriesporrsparven bildar en egen gren.2
Carl von Linné beskrev arten 1758 och kallade den då Fringilla lapponica. Släktnamnet Calcarius betyder sporrar på latin och syftar, liksom det engelska namnet Lapland longspur, på fågelns långa bakklo. Artnamnet lapponicus pekar på Lappland. I Europa och Asien finns ingen annan art i släktet.4
Klon på baktån är längre än själva tån och mindre krökt än hos fältsparvarna.2
I Sverige är lappsparven en fjällfågel som häckar från norra Dalarna upp till Torne lappmark. Den är fridlyst och klassas sedan rödlistningen 2025 som livskraftig.1
Jämfört med en gulsparv har lappsparven en större kropp, och bredvid en sävsparv märks storleksskillnaden tydligt. Den väger 22,3–33,1 gram och vingbredden är 22–29 centimeter.1,4
I sommardräkt har hanen ett svart huvud, och det svarta fortsätter över kinden och strupen ner på bröstets övre del. Runt det svarta vid örat löper ett ljust streck som startar vid näbbroten och slutar nere på halsen. Bakom huvudet sitter en rostbrun nacke. Ovansidan är ett mönster av svarta och rostbruna fläckar, flankerna har svarta prickar och den vita undersidan har en dragning åt rostgult.2
Näbben är kraftig och gulaktig med svart inslag, och benen är svarta.4,6
Honan är blekare och mer rostbrun än hanen och har ett ljust bröst med svarta fläckar, men hon saknar hans svarta huvud, strupe och kroppssidor. På vintern har även hanarna en honliknande dräkt.2
Utanför häckningstiden har fåglarna ett enklare, orangebrunt huvud och brunare rygg. Då är den kastanjebruna nacken och det kastanjebruna fältet på vingen bra saker att titta efter.4,6
I Sverige häckar lappsparven i fjällkedjan, från norra Dalarna upp till Torne lappmark, framför allt ovanför trädgränsen. I Lappland kan den också häcka lägre ner, i fjällbjörkskog och fjällnära barrskog, där den håller till på stora myrar bevuxna med vide.1,2
Nära Ammarnäs i Lycksele lappmark har man räknat 24 revir per kvadratkilometer, och på många håll på kalfjället hör lappsparven till de vanligaste fåglarna. Den är ändå inte jämnt spridd. Mellan olika delar av fjällkedjan finns stora skillnader som ingen kunnat förklara, och även i miljöer som ser lämpliga ut kan den vara fåtalig eller saknas.1
Omkring 230 000 par häckar i Sverige enligt en osäker beräkning. Grannlandet Norge har ett bestånd av ungefär samma storlek, medan det finska är mycket mindre med 20 000–50 000 par.1
Lappsparven listades som sårbar i rödlistorna 2015 och 2020, men i 2025 års bedömning räknas den som livskraftig. Beståndet går kraftigt upp och ner mellan åren. Efter en stor nedgång under 2000-talet till och med 2012 kom en topp 2014, och sedan dess har antalet varit stabilt. I Ammarnäs finns undersökningar från 1964 till 2011, och där har arten över hela perioden hållit sig på ungefär samma nivå, med vissa svängningar.1
Varför lappsparven minskade är okänt. Fler fjällfåglar går tillbaka, så förklaringen söks främst i häckningsområdet snarare än i sämre vintertillgång på föda. Varmare och blötare väder vår och sommar kan rubba tidpunkten för insekterna och hur gott om dem det är. När klimatet blir varmare väntas arten på sikt dra sig norrut. Fortsatt övervakning behövs, och först när orsaken är klarlagd går det att föreslå åtgärder.1
Lappsparvarna lämnar fjällen i augusti och början av september. De flesta svenska fåglar drar åt sydost mot vinterkvarter norr om Svarta havet. En mindre del av de skandinaviska lappsparvarna övervintrar längs Nordsjöns kuster, bland annat i Storbritannien och Danmark, och ringmärkning visar att fåglar från samma häckningsområde kan hamna åt olika håll. Om våren rastar den vid kusten i Västerbotten och Norrbotten, ibland i stora flockar. Längre söderut är den ovanlig, och vid Falsterbo har antalet svängt utan tydlig trend sedan 1973 och är i dag lågt.1,3
Utanför Sverige häckar lappsparven runt hela Arktis, uppdelad i fem underarter. I Europa finns den i Norges fjäll ända ner i söder och i Finland, och österut fortsätter utbredningen över tundran i Sibirien. På Island saknas den. Vanlig lappsparv, C. l. lapponicus, är den underart som finns i Sverige. Världsbeståndet uppskattas till 119–140 miljoner vuxna fåglar, och globalt räknas arten som livskraftig.1,2
I Sverige häckar lappsparven nästan uteslutande på kalfjället. Den vill ha lågväxt dvärgbjörk, vide och örter på heden, helst videsnår som inte når över en meter och fukt i närheten i form av en myr eller en bäck.1
Revir hävdas, men i bra miljöer kan paren sitta glest samlade i kolonier. Maten hämtas ofta utanför reviret. Lappsparvarna anländer i takt med snösmältningen, någon gång mellan mitten eller slutet av maj och början av juni.1
Boet placeras på marken, ofta på ett fuktigt ställe, invid en tuva av gräs eller starr eller under en buske. Som byggmaterial används kvistar, gräs och mossa, och inuti ligger fjädrar.1,2
En kull har oftast 5–6 ägg. De är gråaktiga, gulaktiga eller ljusbruna med mörkare streck och prickar. Honan ruvar i 11–13 dagar, och paret får fram en kull per år.1,2,5
Flugor, fjärilslarver och spindlar är vad ungarna får att äta, och båda föräldrarna hjälps åt med dem. Efter 10–11 dagar är ungarna redo att lämna boet. Undersökningar i Ammarnäs visar att förlusterna till rovdjur somliga år är stora. Korp och räv tros ofta ligga bakom.1
Kosten domineras av frön, kompletterade med insekter och andra småkryp. Även på flytten är det mest frön som gäller, och stubbåkrar är omtyckta rastplatser. Vintern tillbringar den på odlad mark, i västra Europa också på salt- och strandängar och kustnära åkrar. Lappsparven uppehåller sig mest nere på marken och håller gärna ihop i mindre flockar.1,6
Honan påminner ytligt om en sävsparvshona, men lappsparven är klart större. Håll utkik efter den kastanjebruna nacken och det kastanjebruna fältet på vingen.1,6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Lappsparv är en fågel i den lilla familjen sporrsparvar, vilka tidigare fördes till familjen fältsparvar. Den häckar cirkumpolärt på nordligt belägna fjällhedar och myrar. Vintertid flyttar den söderut till tempererade slättområden. Arten är talrik och kategoriseras som livskraftig av IUCN.
En lappsparv är ungefär 14–15.5 cm lång och väger 24 gram.
Lappsparv har ett vingspann på ungefär 25.5–28 cm.
Lappsparv väger ungefär 24 gram.
Flest observationer av lappsparv rapporteras i juni, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Lappsparv bedöms som sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var lappsparv har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
