Plectrophenax nivalis
Det läte man oftast får höra är locklätet, ett porlande och puttrande "per'r'r'rit". Det påminner om tofsmesens läte. Snösparven har också ett mjukt visslande "pjyu".
Alla läten och ljud för snösparv →Utbredningskarta över var Snösparv har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Snösparven är en svartvit liten fågel som i Sverige häckar högt upp i fjällen. Där håller den till i blockmarker, alltså sluttningar och fält täckta av stora stenar, men också på kala hedar och längs vattendrag och myrar.1,2
Framåt hösten flyttar den söderut. En del stannar i södra Sverige över vintern, och då kan man se den i stora flockar på havsstränder och stubbåkrar. Arten har ibland kallats snölärka.2,3
I Sverige klassas snösparven som livskraftig, det vill säga att den inte är hotad. Hela världens bestånd räknas också som livskraftigt och uppskattas till 29 miljoner vuxna fåglar.1,2
Snösparven blir 15,5–18 centimeter lång, har ett vingspann på 32–38 centimeter och väger 26–40 gram. Dräkten skiftar med kön, årstid och ålder.2,3
Hanen i sommardräkt är den som syns mest. Huvud, hals och undersida är vita, medan ryggen och vingpennorna är svarta. Honan är mörkare men ändå ljus, med gråbrun hjässa och nacke, brunt tecknad rygg och en brunaktig ton på bröstets sidor.2,3
Oavsett dräkt är buken vit, och vid vingens bas sitter ett vitt fält. När fågeln flyger lyser stora vita partier i vingen mot de mörka yttersta vingpennorna.2,3
Näbben är svart under häckningstiden. På vintern och hos ungfåglar är den gul med svart spets. Benen är svarta, och fotleden är fjäderklädd.2,7
Efter häckningen blir fåglarna betydligt mörkare. I vinterdräkt har både hanar och honor roströda kanter på fjädrarna på huvud, rygg och skuldror, och dräkten får en sandfärgad ton. Hanen byter inte till sin svartvita sommardräkt genom att rugga (byta fjädrar). De bruna kanterna nöts i stället bort, så att de svarta fjädrarnas mitt kommer fram.2,3,7,9
Fåglarna som häckar på Island och i norra Skottland hör till en egen underart, som är mörkare. Hos den har även honorna brunaktiga vingtäckare.2
Snösparven häckar runt hela Arktis. I Skandinavien häckar den i fjällkedjan och längs Norges nordkust. Isolerade bestånd finns också på höga fjälltoppar längre söderut, bland annat i Cairngorms i Skottland.2,8
I Sverige sträcker sig häckningsområdet från nordligaste Dalarna till Torne lappmark. Under 2000-talet har utbredningen flyttat norrut och högre upp, och det är osäkert om arten fortfarande häckar regelbundet i Dalarna. För 50 år sedan fanns snösparven även på lägre höjd, men i dag hittas den bara ovanför 1 000 meter över havet.1,5
År 2018 uppskattades det svenska beståndet till 26 000 par. Under 30 år minskade det med 10–40 procent, men de senaste tio åren har det legat stabilt. I 2025 års bedömning finns inga tecken på någon större förändring i beståndet.1,2
Arten kan ändå få det svårare framöver. När klimatet blir varmare kryper växtligheten uppåt i fjällen, och med den följer arter som lövsångare och blåhake som tränger undan snösparven.5
I augusti samlas snösparvarna i flockar, och mellan september och november drar de söderut. En del stannar över vintern i södra Sverige. Andra flyttar till Danmark, de brittiska öarna och andra länder kring Nordsjön. Vintertid ses de på sandiga stränder, i lågfjällen och ibland på stubbåkrar, ofta i stora flockar.2,3
Längre ut i Europa övervintrar arten i bland annat Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Polen och Ukraina.7
Hanar som är aggressiva lämnar flocken inom några dagar på våren för att ta revir. Snösparven lever i par, en hane med en hona.3,7
Det är honan som bygger boet. Hon lägger det under stenar eller i en klippskreva. Boet är stort, 20–25 centimeter tvärsöver. Ytterst består det av mossa, därefter kommer ett lager gräs och innerst ett tjockt foder av fjädrar och hår.3
Honan lägger vanligen fyra till sex ägg, och i Sverige läggs kullen oftast under andra halvan av juni. Äggen är grönblå med bruna fläckar. Det är bara honan som ruvar, och äggen kläcks efter 10–14 dagar. Under tiden matas hon av hanen.2,3,7,8
Hanen och honan matar ungarna tillsammans och ger dem bara ryggradslösa djur, till exempel insekter och spindlar. Ungarna blir flygga efter ungefär två veckor. Ett par hinner med en eller två kullar per år, och ungarna kan själva häcka redan vid ett års ålder.2,3,7,8
På sommaren äter snösparven mest insekter, som flugor, myggor, harkrankar och fjärilar. Den kan välta småstenar för att komma åt spindlar och ibland ta insekter i flykten. Resten av året lever den främst av frön och annan växtföda.3,7
En snösparv lever vanligen omkring tre år efter att den börjat häcka. Den äldsta kända fågeln blev 8 år och 11 månader.8
Lappsparven häckar på samma kalfjäll som snösparven, från norra Dalarna till Torne lappmark. Den är något mindre, 14–15,5 centimeter, och ganska kraftigt byggd.6
Enklast skiljer man dem på vingen. Lappsparven har nästan inget vitt där, medan snösparven har stora vita fält. Lappsparvshanen i sommardräkt har svart hjässa, kinder och strupe och rostbrun nacke. Honan är blekare och mer rostbrun, med ljust bröst och svartaktiga fläckar. På vintern blir hanen ljusare och mer lik honan.6,7
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Snösparv är en kontrastrikt tecknad svartvit fågel som numera placeras i den lilla familjen sporrsparvar. Den häckar i arktiska områden och ses vintertid i flockar i tempererade nordliga områden. Fågeln minskar i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad.
En snösparv är ungefär 15.5–18 cm lång och väger 28.5–39 gram.
Snösparv har ett vingspann på ungefär 32–38 cm.
Snösparv väger ungefär 28.5–39 gram.
Flest observationer av snösparv rapporteras i november, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Snösparv bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var snösparv har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
