Morkulla läte

Läte

Morkullans kända läte hör man från hanen när han flyger sin spelflykt. Han ger först tre eller fyra dämpade, knorrande toner och avslutar med ett kort, vasst och explosivt ljud. Skrivet i bokstäver brukar det återges ungefär som "oårt oårt oårt pissp" eller "oårrt oårrt oårrt whissp". Andra skriver "orr, orr, orr, pist". Knorrandet är lågt och grymtande, och sista tonen är ett visslande knisp.^2,4,5,6,8,9

Spelflykten kallas morkulledrag. Hanen drar fram och tillbaka över sitt revir i skymningen och ropar hela tiden medan han flyger. Den väg han flyger kallas morkullesträck. Han följer samma bana varje dag och passerar samma ställe flera gånger på en och samma kväll. Ett varv tar omkring tolv minuter.^2,3,4

Spelet börjar i skymningen, och hanen spelar mellan april och juni. Han flyger nästan alltid på samma höjd, ungefär i höjd med trädtopparna, och kommer nästan exakt lika långt efter solnedgången varje kväll. Den som har hört en morkulla dra förbi en kväll kan alltså ställa sig på samma plats vid samma tid nästa kväll och ha goda chanser att höra den igen.^6,9

När hanen hittar en hona dyker han ner och spelar för henne med utbredd stjärt. Varje hane har sin egen röst. I en studie kunde 95 procent av lätena kopplas till rätt individ.^4,9

Eftersom det var så lätt att förutse var och när hanarna skulle flyga förbi blev det tradition att jaga morkulla på sträcket. EU:s fågeldirektiv förbjuder jakt under häckningstiden, och därför avskaffades sommarjakten på spelflygande morkullor i Sverige i mitten av 1990-talet.²

Skrämmer man upp en morkulla från marken ger den ett väsande läte som liknar det som enkelbeckasinen ger när den flyger upp.⁴

Enkelbeckasinen är den art man kan blanda ihop med morkullan när man hör dem. När den skräms upp ropar den ett explosivt "kätsch!", som låter lite som när man drar upp en stövel som fastnat i leran. Sin sång, ett mekaniskt "tick-a tick-a tick-a", framför den sittande. I spelflykten dyker den, och då vibrerar de yttre stjärtpennorna och ger ett surrande, brummande ljud som förr kallades bräkande. Det ljudet kommer alltså från fjädrarna. Morkullans spel görs med rösten, med knorr och knisp från en fågel som flyger jämnt fram över trädtopparna i skymningen.⁷