Rödvingetrast läte

Läte

Det är hanen som sjunger. Sången är kort och går i två delar. Först kommer några klara, flöjtlika toner i en fallande skala, och sedan ett lågmält gnissel eller kvitter. Ibland sjunger fågeln skalan baklänges, så att tonerna stiger i stället för att falla.^2,3,7

De inledande tonerna är lättast att känna igen. De är oftast klara och starka och låter lite kluvna, och ibland hörs ett rullande r i dem. Tonerna har en lätt melankolisk klang. Kvittret som följer varierar mycket mellan olika fåglar, kan vara ganska tyst och innehåller raspiga ljud.^3,4

Rödvingetrasten har tydliga dialekter, så sången låter olika i olika delar av Sverige. Uppbyggnaden är ändå alltid densamma, med några klara flöjttoner som upprepas likadant varje gång och sedan ett försiktigt trastkvitter. Arten härmar också gärna andra ljud.^3,5,7

Locklätet är en ljus, lite sträv vissling som varar ungefär en sekund. I flykten låter den som ett utdraget, strävt och nästan sugande ”styyyf”. Det lätet hörs långt.^4,6,7

Rödvingetrasten flyttar på natten, och en höstnatt mellan september och november är det ofta de tunna, sugande locklätena från fåglar som passerar i mörkret man hör. Under flyttningen kan en flock också ge ifrån sig en brusande körsång. Kören tystnar, en ensam fågel sätter igång den igen, och så håller det på flera gånger.^2,5

När rödvingetrasten varnar låter den ungefär som en koltrast, med ett smattrande ”tret-tret-tret-tret”.^3,6

Andra trastar kan låta ganska lika. Taltrasten upprepar korta fraser på två eller tre toner, vilket rödvingetrasten inte gör. Koltrasten sjunger mer utdraget och i lugnare takt, och dubbeltrasten sjunger mer brådskande. Hos rödvingetrasten är det de klara, kluvna tonerna i början, följda av ett kvitter som varierar, som avslöjar arten.³