Översikt
Rödvingetrasten är den minsta av våra trastar. Den häckar i skogsmark över större delen av Sverige och är vanligast i Norrland.1,2
På hösten lämnar den landet och flyttar nattetid mot södra och västra Europa och Nordvästafrika. Då hör man ofta dess tunna lockläten i mörkret.2
Beståndet har minskat. I den svenska rödlistan från 2025 räknas arten som nära hotad, och den är fridlyst.1
Utseende
Rödvingetrasten är ungefär 21 centimeter lång och omkring fem centimeter mindre än en koltrast. Den väger mellan 50 och 75 gram, och vingbredden är 33 till 34,5 centimeter.2,4,7
Två saker gör den lätt att känna igen: ett gräddvitt streck över ögat och en rödbrun färg på sidorna och under vingarna. Ovansidan är brun och undersidan vit med mörkbruna fläckar. När fågeln flyger ser man de röda armhålorna mot en i övrigt ljus vingundersida.2,4,5,7
Hanar och honor ser likadana ut. De vuxna fåglarna byter fjädrar mellan juni och september.7
Rödvingetrastarna på Island och Färöarna räknas som en egen underart. De är mörkare tecknade och något större än fåglarna på fastlandet.6,7
Utbredning och förekomst i Sverige
I Sverige häckar rödvingetrasten från videbältet i fjällen söderut till sydöstra Småland, Öland och Gotland. Den häckar allmänt i Norrland men är ganska till mycket sparsam längre söderut. I Västmanland är den ändå nummer 21 bland de vanligaste fåglarna.1,2,5
Arten har minskat i stora delar av landet nedanför fjällen och har försvunnit från sydvästra Sverige. Den saknas numera i större delen av Halland, sydvästra Småland och Skåne och i delar av Blekinge. Under de senaste 15 åren har beståndet minskat med omkring 20 procent, och därför räknas arten som nära hotad.1
Skogen är viktigast för arten, men den finns även på fjället och i jordbrukslandskapet.1
Höstflyttningen pågår från september till november och är som störst i oktober. Fåglarna övervintrar i södra och västra Europa och i Nordvästafrika. I Storbritannien är rödvingetrasten framför allt en vintergäst mellan oktober och mars, och där häckar bara några få par. Fåglarna är mycket rörliga på vintern och kommer inte tillbaka till samma plats varje år.2,9
Rödvingetrasten häckar från Island österut ända till Tjukotka. Det europeiska beståndet uppskattas till 26–40 miljoner fåglar.7
Ekologi och häckning
Rödvingetrasten häckar i frisk eller fuktig till blöt skog med tät undervegetation och gärna där buskar gränsar till öppna ytor. I fjällbjörkskogen är den ofta en av de fåglar man räknar med att se.2,5,6
Det är honan som bygger boet, och hon använder växtdelar, mossa och små kvistar. Boet ligger skyddat lågt, på eller nära marken, gärna intill en trädstam eller i en buske. I fjällen kan det sitta i en klyka på en knotig fjällbjörk, intill stammen på en låg, tät gran eller på en stubbe.1,5,6
En kull består av sex till sju ägg som är tätt brunfläckade på grågrön botten. Äggen ruvas i ungefär två veckor, och sedan stannar ungarna kvar i boet ungefär två veckor till. Paret lägger vanligtvis två kullar.2,5,6
Rödvingetrasten äter daggmaskar, snäckor och insekter. På hösten och vintern äter den även bär, framför allt rönnbär och hagtorn, och letar då upp träd och buskar med mycket frukt.1,2,7,9
Stränga vintrar dödar många fåglar, och kalla, blöta somrar ger färre ungar.7
Förväxlingsarter
De arter man lättast blandar ihop rödvingetrasten med är björktrast, taltrast och dubbeltrast. Både taltrasten och björktrasten är större, och björktrasten är mycket större.1,4
Dubbeltrasten skiljer man ut i flykten, eftersom dess vingundersida är vit medan rödvingetrastens är röd. Koltrast och ringtrast saknar både det ljusa strecket över ögat och den röda fläcken på sidan.4
