Rosenstare
Pastor roseus

Rosenstarens enskilda läten är korta och har en sträv klang.
Alla läten och ljud för rosenstare →Rosenstare observationskarta
Utbredningskarta över var Rosenstare har observerats i Sverige.
Observationstrend
Senaste dygnet
Pastor roseus

Rosenstarens enskilda läten är korta och har en sträv klang.
Alla läten och ljud för rosenstare →Utbredningskarta över var Rosenstare har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Rosenstaren är en tätting i starfamiljen och ungefär lika stor som vår vanliga stare, 19–22 centimeter lång. En gammal fågel i sommardräkt är lätt att känna igen: kroppen är rosa, medan huvud, vingar och stjärt är glansigt svarta. Förr kallades arten bland annat rosendrossel, tofsdrossel och rosenfärgad drossel.4,6
I Sverige häckar rosenstaren inte. Den kommer hit på egen hand som tillfällig gäst. Arten är sällsynt här men återkommer regelbundet och har setts fler än hundra gånger. Rosenstaren är fridlyst i Sverige.1,3,4
Sett över hela världen går det bra för arten. Den klassas som livskraftig, och antalet vuxna fåglar beräknas till mellan 400 000 och 1,6 miljoner. Det vetenskapliga namnet kommer från latin: pastor betyder herde och roseus betyder rosenfärgad.4,6
Arten väger 60–88 gram. I häckningsdräkt är kroppen rosa, och mot den står huvud, vingar och stjärt i glänsande svart. Benens färg varierar mellan rosa och blekt orange. Näbbspetsen är klart rosa, medan basen är svart.6
På sommaren bär hanen en luftig tofs av förlängda hjässfjädrar. En upphetsad hane burrar upp tofsen, som då syns bättre.4,6
Efter ruggningen på hösten ser fågeln blekare ut. Tofsen är kortare, de svarta fjädrarna har ljusa kanter, kroppen är matt gråaktigt rosa och näbben grå. Fram till våren slits de ljusa kanterna bort, och då lyser det svarta åter med full glans.4,6
Det tar honorna ungefär ett år att få den vuxna dräkten och hanarna ungefär två. En vuxen hona har kort tofs och mattare färger, och det rosa och det svarta möts inte i någon skarp gräns. Unga hanar i sitt andra levnadsår påminner om vuxna honor. Tofsen är dock längre hos dem, och kanterna på fjädrarna är påtagligt ljusa.4,6
Ungfåglarna har ett helt annat utseende, med blekt beigebrun dräkt och kort, gul näbb. Jämfört med unga starar ruggar de ungefär två till tre månader senare, först sent på hösten. Den nya dräkten liknar de vuxnas men är dämpad och saknar tofs.6
Rosenstaren häckar på stäpp, i halvöken och i öken, från Sydösteuropa till Centralasien. Utbredningen omfattar bland annat södra Ryssland, Ukraina, Armenien, Azerbajdzjan och Kazakstan och sträcker sig österut till nordvästra Mongoliet och söderut till Iran och norra Afghanistan. Somliga år häckar den också längre västerut, till exempel i Rumänien och Bulgarien, men inte varje år.4,6
Arten flyttar långt. Vintern tillbringar den i Indien och i tropiska delar av Asien.4,6
Frankrike, Storbritannien och Irland kan få besök av åtskilliga rosenstarar de år då gräshoppor och andra insekter finns i överflöd. Sådana utbrott har gett stora häckningar i Europa: år 1875 häckade mer än 6 000 par i Italien, och i Ungern häckade 1 700 par åren 1994–1995.4,6
I Sverige har arten blivit betydligt vanligare med åren. På 1950-talet sågs i snitt 0,3 fåglar per år. På 1990-talet var snittet 3,9, på 2000-talet 13 och på 2010-talet 9,9. Åren 2020–2021 låg det på 22 per år.2
Hela 18 av de 23 rosenstarar som rapporterades i Sverige 2021 var gamla fåglar. Det var ovanligt, liksom att så många av fynden gjordes i Norrland, till exempel i Umeå, vid Bjuröklubb, i Lillpite och i Kalix skärgård. Annars brukar ungfåglarna vara i majoritet på hösten. Årets summa var den tredje högsta som noterats, och det var andra året i följd med ovanligt många fynd.2
Fynden följer ett tydligt mönster över året. Gamla fåglar ses från slutet av maj och fram till juli eller augusti, medan ungfåglarna dyker upp från slutet av augusti till oktober. Fåglarna kan dyka upp över nästan hela landet, från Falsterbonäset i söder till Norrbotten.2
Rosenstaren är mycket sällskaplig och häckar tätt tillsammans. En koloni kan räkna hundratals bon, ibland tusentals. Kolonierna läggs på öppen stäpp med rikligt av gräshoppor, oftast inte långt från vatten och ofta i dalgångar.4,6
Häckningen är kort och anpassad efter när gräshopporna är som flest. Den pågår i maj–juli, men tidpunkten beror mycket på hur mycket mat som finns.4,6
Boet byggs av båda könen på kort tid. Det placeras i en klippskreva, i en byggnad eller i ett hål mellan stenar och är en skål av gräs och kvistar, även med doftande växter som malört. Honan lägger tre till sex ägg, ljusblå till azurblå. Ruvningen, som båda föräldrarna delar på, tar 15 dagar. Efter 24 dagar är ungarna flygga.4
Under häckningstiden äter rosenstaren insekter, framför allt gräshoppor som den fångar på marken, men även skalbaggar. Ibland följer den boskap och tar insekter som djuren skrämmer upp. På vintern blir frukt, bär, frön, spannmål och nektar viktigare. Fåglarna dras också gärna till blommande träd.4,6
Efter häckningen drar fåglarna vidare till mer skogbevuxna trakter. Nätterna tillbringas i flock, i vass, träd eller törnbuskar, och sällskapet består ofta också av kråkor och andra starar. För jordbruket är arten både ett problem och en tillgång: flockarna kan skada spannmål och fruktodlingar, samtidigt som vandringsgräshoppor och andra skadeinsekter står på matsedeln.4,6
En gammal rosenstare med rosa kropp och svart huvud är svår att ta fel på. Det är ungfåglarna som kan ställa till det, eftersom de lätt kan förväxlas med unga vanliga starar. Båda arterna är lika stora.4,5,6
En ung rosenstare är tydligt ljusare än en ung stare, blekt beigebrun, och har en kort gul näbb. Den unga staren har gråaktigt rosa ben och en matt brunsvart näbb. Fjäderdräkten är gråbrun utan metallglans, och strupen är något ljusare än resten.5,6
Tiden på året hjälper också. Unga starar byter dräkt från slutet av juli till september. Unga rosenstarar byter senare, först sent på hösten.5,6
En gammal stare i vinterdräkt är svartaktig med grön eller lila metallglans och prickig av ljusa fjäderspetsar.5
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Rosenstare är en tätting i familjen starar (Sturnidae). Den är en flyttfågel som normalt förekommer på stäpper och i halvöken öster om Svarta havet till Tien Shan. Fågeln övervintrar framförallt i Indien och i tropiska Asien. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
En rosenstare är ungefär 19–22 cm lång och väger 77.5 gram.
Rosenstare väger ungefär 77.5 gram.
Flest observationer av rosenstare rapporteras i september, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Rosenstare bedöms som mycket sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var rosenstare har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.