Sidensvans läte

Läte

Sidensvansens lockrop är en hög drill som brukar återges som sirrrr. Tonen är metallisk och ringande, och drillen dallrar. Ett annat ord som används om lätet är svirrande.^8,2,1,5

Ljudet kommer ofta från en hel flock, till exempel när fåglarna flyger över, och det kan vara både svagt och starkt. Det är ofta lätet som gör att man upptäcker att sidensvansarna är på plats. En mycket stor flock låter mäktigt, och sådana kan samlas där det finns rikligt med bär.^2,3,6

Sidensvansen har ingen egentlig sång, och det beror på att den inte håller revir. Fåglarna lever i par men utan eget område. Troligen hänger det ihop med frukten de äter, som finns rikligt men bara en tid och som en enskild fågel inte kan hålla för sig själv.⁹

Trots att sången saknas har sidensvansen flera lockläten, och vilket den använder beror på den sociala situationen. Betydelserna verkar skifta och kan ligga i små nyanser. Samtliga bygger på den vanliga drillen. När ungarna kallar på sina föräldrar använder de en svagare version av den. Under uppvaktningen hörs läten med ett ovanligt stort omfång i tonhöjd, och samma läten används när paret bygger bo.^9,8

Ett av sidensvansens ljud kommer från vingarna, inte från strupen. Det är ett rassel, typiskt för arten och hörbart 30 meter bort, och det hörs när en flock lyfter eller landar.⁸

Det första en sidensvans gör när den känner sig hotad är att stelna, med hals och näbb sträckta uppåt. Räcker inte det, flyger den sin väg och låter då högt.⁸

Söderut, i södra och mellersta Sverige, hör man sidensvansen på hösten och vintern, för det är bara då den brukar synas där. På sommaren, i häckningsskogarna i norr, håller den sig undan och är svår att upptäcka.^2,1