Småfläckig sumphöna läte

Läte

Det är på spellätet arten uppmärksammas, alltså hanens läte under häckningstiden. Det hörs om nätterna och är en mycket snärtig vissling, ”huitt, huitt, huitt…”, som upprepas taktfast med ungefär en sekunds mellanrum. Under gynnsamma förhållanden bär lätet upp till två kilometer.¹

Ljudet har en piskrappsliknande karaktär och återges på engelska ”hwuit, hwuit”. Under vår- och försommarnätter låter det högljutt och typiskt, ett ”huitt huitt” som är svårt att ta miste på när man väl hört det.^3,5

Hanen slutar spela så snart han har parat sig, och det kan ske redan någon vecka efter ankomsten om våren. Oparade hanar flyttar sig ofta till nya lokaler under högsommaren, och antagligen är många av de fåglar som hörs i Sverige just oparade hanar, särskilt de som spelar långt in i juni. I Storbritannien har man noterat att spelperioden kan sträcka sig från början av april till slutet av augusti och att tidpunkten varierar från natt till natt.^1,6

Att lyssna är enda praktiska sättet att hitta arten, men det säger inte hur många par som faktiskt häckar. I vilken utsträckning spelande hanar motsvarar häckande par är okänt, och man vet mycket lite om hur spelandet förhåller sig till häckning och täthet. Den svenska rapporteringen sker därför i antal spelande, hörda individer, inte i konstaterade par.^1,2,6

Arten räknas till de nattsångare som hörs i anslutning till vass- och starrområden och andra våtmarker, i sällskap med rördrom och vattenrall. Nattsångarna hörs ibland även under morgon och förmiddag, särskilt när de är nyanlända. Vill man lyssna efter dem lönar det sig att välja en varierad plats med både buskar och träd nära en våtmark, eftersom flest arter brukar kunna höras där.⁹

Vattenrallen håller till i samma miljöer och hörs samma nätter, men låter helt annorlunda. Dess mest karaktäristiska läte påminner om grisgrymtningar och återges ”grryitt ggråit gruigru”, och den har också stönande ”ååuuuh” och korta enstaka toner. Hanen har ett upprepat hamrande spelläte, honan ljusare toner med drillande inslag.⁷

Mindre sumphöna, som är en sällsynt gäst i Sverige utan regelbunden förekomst, har under häckningstid ett utdraget nasalt hanläte som accelererar från långsam upprepning till ett stammande ljud. Det hörs upp till en till två kilometer och framför allt nattetid. Skillnaden mot småfläckig sumphöna ligger i själva rytmen: den småfläckiga upprepar en och samma korta vissling i jämn takt, ungefär en per sekund.^1,8