Svarthätta läte

Läte

Det är hanen som sjunger. Sången är stark och hörs långt. En strof inleds med ett småpladder, och efter ungefär två sekunder byter den karaktär och blir en serie klara och melodiska toner. Strofen slutar ofta med att tonerna blir högre och ljusare och stiger i styrka.^2,4,7

Svarthättan tar ibland in bitar av andra fåglars sång i sin egen, framför allt från trädgårdssångare och näktergal. Sången är så klar och kraftfull att den har jämförts med näktergalens, och i Storbritannien kallas arten ibland för ”northern nightingale”, alltså nordlig näktergal.^2,4,7,9

Locklätet är ett kort och hårt smackande ”täck”. Samma läte används som varningsläte. När fågeln är orolig kan den upprepa det länge i ett, och är den riktigt upprörd kan den lägga in ett skränande ljud mellan smackningarna.^2,3,4

Svarthättans sång kan lätt förväxlas med trädgårdssångarens. Deras sång är mycket lika, men med lite övning går de att skilja åt. Trädgårdssångaren håller på med samma jämna, porlande pladder från början till slut och har inga klara toner i slutet. Dess fraser är också längre och mjukare, och den kan hålla på länge, ofta på kvällen. Svarthättans strofer är ofta kortare.^3,4,6,8,9