Trädpiplärka läte

Läte

Sången är lätt att känna igen när man väl har lärt sig den. Den består av drillar och flöjtlika toner som upprepas, i ett tempo som skiftar genom strofen. Mot slutet blir sången mer utdragen, och ofta avslutas den med några långa toner som sjunker i tonhöjd. Många tycker att den låter glad och uppiggande.^2,3,7

Trädpiplärkan sjunger oftast i en sångflykt. Den flyger upp från en gren och stiger brant med fladdrande vingar. Från den högsta punkten kommer ett kort ljud, sedan en drill, och därefter glider eller singlar fågeln ner med stela, utbredda vingar och stjärten uppåtriktad. Ibland landar den där den startade, men ofta i ett annat träd.^2,6,7

Arten sjunger även mitt på dagen, när många andra fåglar har tystnat. Hör man en piplärka sjunga i skogen under häckningstiden är platsen och fågelns beteende till god hjälp för att avgöra vilken art det är.^2,3,6

Locklätet, som också hörs när fågeln flyger, är spetsigt, rakt och lite skrovligt. Det skrivs ibland som ”spihz” eller ”spek”. Det låter kraftigt jämfört med ängspiplärkans svaga lockläte.^3,4,6,7

Ängspiplärkan är den art som oftast blandas ihop med trädpiplärkan, och de två skiljs i första hand på var de håller till och hur de låter. Ängspiplärkans sång har tre eller fyra motiv som varieras i högt tempo och slutar oftast med en kort drill. Dess lockläte är tunt och kort, nästan lite nervöst i tonen. Den sitter också sällan i träd och sjunger.^2,3,4

Den rödstrupiga piplärkan passerar Sverige på flyttning. Dess sång är en ljus strof som påminner om en telefonsignal. Locklätet är ett fint, utdraget ”psiih” som är längre, renare och ljusare än trädpiplärkans.³