Översikt
Trädpiplärkan är en liten, brunstreckad fågel som häckar i gles skog och på hyggen i hela Sverige, ända upp i fjällbjörkskogen. Den hör till de vanligaste fåglarna som häckar i landet. Beståndet uppskattas till 2,4 miljoner par, och bara fem andra fågelarter i Sverige är talrikare.1,2,6
Den är en flyttfågel som tillbringar vintern i tropiska Afrika. De flesta lägger märke till trädpiplärkan när hanen sjunger: han flyger upp från en gren och sjunger medan han sakta seglar ner igen. Artnamnet trivialis är latin och betyder ungefär ”vanlig”.2,6,7
Utseende
Trädpiplärkan är omkring 14 centimeter lång. Den har en slank kropp, lång stjärt och ben i en blek, köttrosa ton. En vuxen fågel väger i genomsnitt knappt 22 gram.2,8
Ovansidan är brun med svartaktiga streck. Undersidan är vit, men bröstet är gulaktigt och har kraftiga streck. Kroppssidorna har också streck, men de brukar vara tunnare än strecken på bröstet. De yttersta stjärtpennorna är vita.2,6
Två detaljer syns bara på nära håll: näbben är rosa vid basen, och klon på bakre tån är kortare än hos många andra piplärkor.6
Utbredning och förekomst i Sverige
Trädpiplärkan finns i skogsmark i nästan hela landet. Den trivs särskilt i barrskog och tallskog, och skogsbryn är viktiga för den. Den förekommer också i lövskog och björkskog, och gärna i gläntor och på ängar med enstaka träd.1,2,6
Fåglarna kommer tillbaka från slutet av april i södra Sverige till slutet av maj i norr. I augusti och september flyttar de söderut till tropiska Afrika.2
Arten bedöms som livskraftig i den svenska rödlistan 2025, och så har den bedömts i varje rödlista sedan 2000. Den har dock gått upp och ner över tid. Mellan 1986 och 1994 minskade den med omkring 40 procent. I bedömningen 2025 syns inga tecken på någon betydande förändring av beståndet.1
Mellan 1998 och 2017 ökade trädpiplärkan i Sverige. Den hör till tio arter som ställer små krav på hur skogen ser ut, och de tio står i stort sett för hela ökningen av fåglar som häckar i skogen under den tiden. Ökningen beror troligen på att andelen uppvuxen skog blev större och att varmare klimat gav längre häckningssäsonger.5
Arten påverkas negativt av sådant som händer utanför Sverige, av att öppen mark växer igen och av att skogen blir allt tätare. Trädpiplärkan omfattas av fågelskyddet.1
Utanför Sverige häckar arten i större delen av Europa och österut genom Asien. Den räknas som livskraftig även globalt, och världsbeståndet uppskattas preliminärt till 100–160 miljoner vuxna fåglar.6,7
Ekologi och häckning
Trädpiplärkan lever mest på insekter och är särskilt förtjust i gräshoppor. Ibland äter den också frön. Den lever i skogen men letar föda enbart på marken. Oftare ser man den ändå sitta på en gren, och blir den skrämd flyger den gärna upp i ett träd.1,2,6
Boet ligger väl gömt på marken, bland grästuvor, ris eller annan växtlighet som skyddar det. Honan bygger det av strån och mossa.2,6,7
En kull har vanligen fem ägg, ibland fyra till sex och i sällsynta fall upp till åtta. Äggen varierar mycket i färg och är ofta gråvita med fina bruna prickar. Honan ruvar i 13–14 dagar. Ungarna stannar i boet i ungefär tolv dagar och matas av båda föräldrarna. Paret kan få två kullar mellan maj och slutet av juni eller början av juli.2,6,7
Göken lägger ibland sitt ägg i trädpiplärkans bo. Trädpiplärkan häckar första gången när den är ett år gammal. En vanlig livslängd är två år, och den äldsta kända individen blev sex år och sju månader.7,8
Förväxlingsarter
Ängspiplärkan är mycket lik trädpiplärkan. Den är mer kompakt och håller till på öppen mark som hedar och betesmarker. Hos ängspiplärkan är strecken på kroppssidorna lika kraftiga som på bröstet, medan trädpiplärkan har finare streck där. Trädpiplärkan är något kraftigare byggd, har grövre näbb, ett tydligare vitt streck ovanför ögat och en tydligare skillnad mellan det gulaktiga bröstet och den vita buken. Näbbasen är rosa hos trädpiplärkan och gul hos ängspiplärkan, och trädpiplärkan har kortare bakklo. I fält skiljer man dem ändå lättast på miljön och lätena.2,3,6,9
Rödstrupig piplärka häckar på tundran längst i norr och passerar Sverige i maj och september. Den har en rygg med mer kontrast och längsgående fläckar ända ner till stjärtroten, ofta en tydlig svart fläck på halssidan och kraftigare streck på kroppssidorna.2,3
Sibirisk piplärka är mer grönaktig och har färre streck på ovansidan än trädpiplärkan. Bröstet är kraftigare fläckat, och teckningen i ansiktet är annorlunda.6
