Vit stork läte

Läte

Den som letar efter storkens sång letar förgäves. Vit stork saknar syrinx, fåglarnas röstorgan, och har därför bara ett fåtal ljud. Det ljud man känner igen arten på kommer från näbben, inte från strupen.¹

Storken klapprar med näbben genom att öppna och stänga den snabbt. Strupsäcken förstärker ljudet. Ett högljutt klapprande har liknats vid kulspruteeld på långt avstånd. Medan storken klapprar kastar den ofta huvudet bakåt över ryggen, och det är artens kännetecken när man hör den.^1,6

Klapprandet används i många sociala situationer. Makarna hälsar på varandra med det, framför allt när de möts vid boet, och storkarna klapprar också när de försvarar boet. Ljudet blir oftast starkare ju längre det håller på. Rytmen skiljer sig mellan situationerna: vid parning går det långsammare och som varningsläte är klapprandet kortare.^1,2,6

Klapprandet hör ofta ihop med en uppvisning där storken hastigt kastar huvudet bakåt tills hjässan ligger mot ryggen och sedan sakta för fram huvud och hals igen. Storkarna gör så när de möter andra storkar i många olika sammanhang.⁶

Vuxna storkar har inga andra rösthljud än ett väsande. Det kan låta irriterat men är svagt och knappt hörbart.^1,6

Ungarna i boet låter mer än föräldrarna. De tigger mat med ett högljutt jamande som påminner om en katt. De väser också skarpt, särskilt när föräldrarna kommer med mat, och har flera olika pipljud.^1,2,6

Svart stork kan man skilja ut på ljudet. Den klapprar sällan med näbben och låter i stället med filande ramsor vid boet. Den som hör ett kraftigt näbbklapprande har alltså med all sannolikhet en vit stork framför sig.⁸