Översikt
Grönbenan (Tringa glareola) är en vadarfågel som häckar i stora delar av Sverige, med störst andel på de norrländska myrarna. Den mäter mellan 18,5 och 21 centimeter, har ett vingspann på 35 till 39 centimeter och väger 34 till 98 gram.1
Fågeln.se beskriver den som en normalstor vadare på omkring 20 centimeter. Enligt rödlistan 2025 har grönbenan bedömts som livskraftig (LC) så länge arten över huvud taget har bedömts.2,3
Utseende
Det du först lägger märke till är benen och ansiktet. Benen är långa och gulgröna, näbben smal och svart, och över ögat löper ett kraftigt vitt ögonbrynsstreck. Ovansidan är fint spräcklig i grått, beige och svart, medan undersidan är ljus.3
Dräkten skiftar över året. En vuxen fågel i sommardräkt har en grovt tecknad rygg och ovansida i grått, vitt och beige. Vinterfåglarna är gråare och har ett jämnare tecknat bröst, och ungfåglarna är brunare med finare beigefärgad teckning. Det vita ögonbrynsstrecket finns i alla dräkter.1
I flykten syns den tvärbandade stjärten, den vita övergumpen och de ljusa vingundersidorna. Bröstet har en fläckig teckning som fortsätter ned på bukens sidor.2
Utbredning och förekomst i Sverige
Grönbenan häckar från Skandinavien och österut genom norra Eurasien till östra Asien, med förekomst i bland annat Sakha, på Tjuktjerhalvön, Kamtjatka, Kommendörsöarna, norra Kurilerna, Sachalin och nordöstra Kina. Vintern tillbringas i södra Afrika, i södra och sydöstra Asien samt i Australien. Fågeln.se anger övervintring i Medelhavsländerna och framför allt i Afrika.1,2
I Sverige häckar arten i stora delar av landet, med störst andel på de norrländska myrarna. Fågeln.se anger förekomsten som huvudsakligen nordlig, från Värmland och norrut, och berättar att grönbenan tidigare var vanlig även i södra Sverige men minskade drastiskt under 1800-talet när våtmarkerna dikades ut.1,2
Det svenska beståndet uppskattades 2018 till 130 000 par. Fågeln.se anger cirka 130 000 häckande par i början av 2020-talet.1,2
Vårflyttningen inleds från slutet av mars till början av april, och fåglarna når häckningsområdena någon gång från slutet av april till början av juni. Fågeln.se beskriver hur grönbenflockarna drar norrut i maj. På hösten lämnar ungfåglarna i slutet av augusti, och vinterkvarteren nås från slutet av juli och ända till oktober. Fågeln.se anger höststräcket från slutet av juni till in i september. Under flyttningen rastar grönbenorna i flockar som ofta är relativt små.1,2,3
Ekologi och häckning
Under häckningstiden håller sig grönbenan till högmossar, sank tundraskog, myrar och sanka sjö- och älvstränder. Fågeln.se anger myrar, mossar, sankängar och mader, och Natursidan sätter häckningen främst i tajga- och tundramiljöer. Under flyttningen ses den i näringsrika våtmarker och slättsjöar, vid floder, på tidvattenstränder och längs kusterna.1,2,3
Födan består av insekter och ryggradslösa djur, som fågeln fångar genom att picka med näbben i grunt vatten eller i lerig jord. Viktigast är skalbaggar, sländlarver, vattenskinnbaggar och tvåvingar. Fågeln.se nämner insekter och deras larver samt maskar och små blötdjur.1,2
Häckningssäsongen sträcker sig från maj till mitten av juli. Boet är en uppskrapad grop direkt på marken, placerad i tät vegetation eller uppe på en grästuva. Fågeln.se skriver att boet ofta ligger i direkt anslutning till en våtmark och göms väl i en tuva.1,2,3
Kullen består av fyra ägg. Fågeln.se beskriver dem som grågröna med svarta och bruna fläckar och anger att de läggs i maj, eller i norra Sverige oftast i juni. Äggen ruvas av båda föräldrarna i 22 till 23 dagar enligt Wikipedia, medan Fågeln.se anger lite drygt 20 dagar. Ungarna blir flygga efter ungefär en månad.1,2
Förväxlingsarter
Grönbenan förväxlas oftast med sin närmaste släkting skogssnäppan (Tringa ochropus). Fågeln.se nämner även drillsnäppa som förväxlingsart.1,2
Skogssnäppan mäter 23 centimeter och har ett vingspann på ungefär 57 centimeter. Dräkten kontrasterar mellan mörk ovansida och vit undersida, huvudet är gråaktigt och ryggen mörkgrön med vita fläckar. Både ben och näbb är mörkgröna. I flykten känns den igen på de mörka vingarna och den lysande vita övergumpen. Natursidan anger längden 20 till 24 centimeter och beskriver skogssnäppan som mer kompakt med kortare ben, som knappt sticker ut bakom stjärten i flykten.3,4
Skillnaderna mot grönbenan är flera. Grönbenan är lite ljusare i teckningen, har ganska ljus vingundersida och en suddigare gräns mellan halsens grå och bukens vita fjädrar. Den har längre ben än skogssnäppan, och i flykten sticker de tydligt ut bakom stjärten. Benen är dessutom ljust gulgröna i stället för skogssnäppans grågröna. Fågeln.se lyfter fram att grönbenans ljusa ögonbrynsstreck fortsätter bakom ögat, medan skogssnäppans ljusa streck börjar vid näbbroten och slutar intill ögat.1,5
Skogssnäppan lever också i en annan miljö: den häckar vid tjärnar och kärr i barrskog, och enligt Fågeln.se vid de flesta typer av våtmarker i skogslandskapet, som mindre tjärnar, små skogskärr eller våta diken.4,5
Drillsnäppan är mindre, 18 till 21 centimeter, brun på ovansidan och rent vit på undersidan. Mellan vingknogen och den skarpt avgränsade bruna bröstsidan syns en vit kil.3
