Stercorarius parasiticus
Kustlabbens vanligaste läte är ett jamande, lite nasalt ljud som brukar återges som "äh-glå". Fågeln upprepar det några gånger i följd, särskilt under spelet, alltså uppvaktningen på häckplatsen.
Alla läten och ljud för kustlabb →Utbredningskarta över var Kustlabb har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Kustlabben är en mörk och snabb havsfågel som häckar på kala skär längs svenska kusten. Till storleken motsvarar den en fiskmås, men vingarna är smala och spetsiga, och de mittersta stjärtfjädrarna är förlängda till så kallade stjärtspröt. Med sitt snabba och lätta sätt att röra sig ger den ett intryck som ligger någonstans mellan tärna och falk. Förr kallades arten bara labb, eller spetsstjärtad labb.1
Fisken som kustlabben äter tar den främst från andra fåglar. Den jagar dem, framför allt måsar och tärnor, tills de tappar eller kräks upp bytet. Det kallas kleptoparasitism, vilket helt enkelt betyder att man lever på att stjäla andras föda.1
Kustlabben är fridlyst i Sverige. I 2025 års svenska rödlista klassas den som sårbar (VU). Kraftiga minskningar i början av 2000-talet gjorde att arten 2018 klassades som starkt hotad i Europa och på Island. Sett över hela världen bedöms arten som livskraftig.1,4
En kustlabb är 37 till 42 centimeter lång, har ett vingspann på 100 till 115 centimeter och väger mellan 330 och 610 gram. När en vuxen fågel bär häckningsdräkt räcker stjärtspröten 5 till 8,5 centimeter längre än resten av stjärten.3
Arten finns i olika färgvarianter. Den ljusa har vitaktig undersida, brun rygg, svart hätta och gulaktig hals. Den mörka är brun över hela kroppen. Mellan dem finns en mellanform som är mörk men något ljusare på undersidan, huvudet och halsen. Alla färgformer har ett vitt fält på vingen, och hjässan är mörkare.1,3,4
Kustlabbens jakt på tärnor och måsar går ofta i hög fart strax ovanför vågorna. I stormväder kan den färdas långa sträckor i bågflykt och ta hjälp av både vinden och vågorna.1,6
Att artbestämma en ung kustlabb är ännu svårare än en vuxen. Färgen skiftar lika mycket hos ungfåglarna som hos de gamla, men tonen går för det mesta mer åt varmt brunt än åt grått.4
Längs ostkusten, mellan norra Småland och Norrbotten, finns omkring 430 par, och de häckar framför allt på kala skär långt ute i skärgården. Västkusten har bara ett litet bestånd, ungefär 15 par, i Bohuslän. Stockholms skärgård är artens starkaste fäste, med omkring hälften av landets kustlabbar. Enstaka häckningar har också rapporterats från Halland, Gotland och Vänern i Dalsland.1,2
Antalet har gått upp och ner. Från omkring 300 par på 1980-talet växte beståndet till 450 par år 1994, och i Västerbotten ökade det från sju par 1976 till ungefär 80 par 2001 och 2002. Sedan 1995 har arten ändå minskat med ungefär 20 procent, även om inventeringar tyder på att antalet varit stabilt de senaste 10 till 12 åren. I dag räknar man med omkring 900 fåglar i fortplantningsbar ålder.1
I augusti ger sig ungfåglarna iväg, och i september följer de gamla. Större delen av året lever kustlabbarna sedan ute på öppet hav i södra Atlanten. De nordeuropeiska fåglarna tillbringar troligen vintern utanför Sydamerikas östkust och i havet väster om södra Afrika. Över södra Sverige drar också kustlabbar från sibiriska Arktis, de flesta på hösten och i antal som varierar mellan åren.1,2
Sett till hela utbredningen är kustlabben främst en arktisk fågel som häckar runt hela polartrakten. Längre söderut, i tempererat klimat, finns den bara på vissa platser, bland annat kring Östersjön och i Skottland. Det europeiska beståndet beräknas till minst 40 000 till 140 000 par.1
Häckningen sker nästan alltid på små holmar, skär och kobbar med gles växtlighet, och själva boet ligger på bar häll. Varje par behöver stora ytor för att skaffa mat till ungarna, och därför häckar paren glest, var för sig. Kustlabben kan vara aggressiv mot inkräktare och flyger rakt mot huvudet på en människa eller räv som kommer för nära boet.1,4,6
I slutet av maj eller början av juni läggs en kull på ett eller två ägg, som ruvas i ungefär 26 dygn. Redan några dagar gamla lämnar ungarna boet, fast de går inte långt. Flyga kan de efter ungefär fyra veckor. Paret får en kull om året.1,3
Könsmognaden kommer vid tre till fem års ålder. Även fåglar som ännu inte nått den åldern ses i varierande antal i svenska vatten under häckningstiden. En typisk kustlabb blir omkring tolv år gammal, och den äldsta kända fågeln levde i drygt 25 år.1,5
Det mesta av födan är fisk, och bytet tas främst från mindre tärnor och fiskmåsar. Också skräntärnor och större trutar kan bli rånade. Utöver fisk tar den insekter, mindre fåglar, gnagare, ägg, fågelungar och bär.1,2
Eftersom kustlabben häckar sent på säsongen är den känsligare än många andra måsfåglar för störning från det rörliga friluftslivet, och en del par misslyckas med häckningen när de störs. Arten är beroende av att det finns gott om tärnor och måsar att ta mat från.1
Kustlabben är svår att skilja från fjällabben och den bredstjärtade labben, och unga fåglar av de tre arterna är mycket lika varandra.1,4
Mot fjällabben är kustlabben kraftigare och har kortare vingar, och flykten påminner mer om en falk och mindre om en tärna. Fjällabben ser smäckrare ut, med smala vingar och en längre stjärt, och gamla fåglar har på sommaren förlängda mittfjädrar i stjärten som mäter 12 till 24 centimeter. Dess häckningsplatser i Sverige ligger ovanför trädgränsen, vid sjöar och myrar mellan Härjedalen och Torne lappmark.4,7
Den bredstjärtade labben har en tydligt större kropp. Stjärtspröten skiljer sig också: de är breda och saknar kustlabbens spetsiga form, men under flytten är de ofta borta. I Sverige ses arten ibland under vinterhalvåret, både på ost- och västkusten.8
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Kustlabb är en havslevande fågel inom familjen labbar som lever av rov. Den påminner om en mörk, spetsvingad fiskmås och har en snabb och falklik flykt. Den häckar cirkumpolärt, på tundra och karga klippiga öar, i de nordligare delarna på norra halvklotet. Den är en långflyttare som tillbringar vinterhalvåret pelagiskt, främst på södra halvklotet. Som andra labbar lever den bland annat av kleptoparasitism och förföljer måsar och tärnor för att få dem att spy upp krävans innehåll eller släppa ett byte, som labben sedan fångar i flykten. Kustlabben har ett mycket stort utbredningsområde och en mycket stor global population. Trots att populationen lokalt minskar bedöms den globalt vara livskraftig (LC).
En kustlabb är ungefär 37–42 cm lång och väger 360–476 gram.
Kustlabb har ett vingspann på ungefär 100–115 cm.
Kustlabb väger ungefär 360–476 gram.
Flest observationer av kustlabb rapporteras i september, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Kustlabb bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var kustlabb har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
