Anthus richardi
Det läte man har störst chans att höra är locklätet, ett explosivt "sjrip" eller "shreep" som fågeln ger ifrån sig i flykten. Ljudet påminner om när en gråsparv kvittrar.
Alla läten och ljud för större piplärka →Utbredningskarta över var Större piplärka har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Större piplärka är en stor piplärka i familjen ärlor och piplärkor. Den häckar i Asien och är i Sverige en tillfällig gäst som inte häckar här. Hos oss dyker den upp främst på hösten.1,2,3
Det vetenskapliga namnet är Anthus richardi. Artnamnet richardi hedrar en fransk naturforskare som hette Richard. På engelska heter fågeln Richard's Pipit, och tidigare kallades den på svenska för stor piplärka.2,3,6
Sett till hela världen är arten inte hotad. Den är klassad som livskraftig, har ett stort utbredningsområde och en stor population som ser ut att vara stabil. Hur många fåglar det finns totalt har inte uppskattats.3,6,9
Större piplärka är ungefär 17–20 centimeter lång, väger 25–36 gram och har 29–33 centimeter mellan vingspetsarna. Benen är långa och gulbruna, stjärten är lång och de yttersta stjärtpennorna är vita. Näbben är lång och mörk, men underkäken är gulaktig längst in mot huvudet.6
Fågeln är mest brun på ovansidan och ljus under. Ryggen och bröstet har mörka streck. I ansiktet syns ett ljust streck ovanför ögat och ett mörkt streck genom ögat, och därunder ett mörkt mustaschstreck och ett mörkt streck längs strupens sida. Tyglarna, alltså den lilla fläcken mellan näbben och ögat, är ljusa. På vingen syns två ljusa band.6
Bakklon, den långa klon på den bakåtriktade tån, är mycket lång. Benen är både långa och kraftiga.7
Den står ofta påfallande upprätt. I luften flyger den kraftfullt och rakt.3
Arten häckar i södra Sibirien, Mongoliet, Centralasien och Kina. Den flyttar söderut till Indiska halvön och Sydostasien för vintern, och den har hittats så långt bort som Sri Lanka, Singapore och norra Borneo.3,6
En mindre del av beståndet flyttar i stället västerut. I Europa kommer arten regelbundet på hösten, från september till november, och ibland övervintrar den i Spanien, Portugal, Italien och Marocko.3,6
I Sverige häckar större piplärka inte. Den räknas som en tillfällig gäst som har kommit hit på egen hand, utan att människan har flyttat den. Arten finns på den officiella svenska fågellistan. Där har den status tillfällig i stället för raritet, och fynd behöver därför inte rapporteras till Raritetskommittén.1,2
På den svenska rödlistan har arten kategorin "ej tillämplig", eftersom den inte häckar här. I rödlistningarna 2015 och 2020 noterades att den hittas i landet varje år.1
Större piplärka är fridlyst i Sverige enligt artskyddsförordningen. Den räknas också som vilt och är fredad.1
I Storbritannien och Irland är arten en fåtalig gäst som mest passerar på hösten, oftast i oktober. Det första brittiska fyndet gjordes i Middlesex 1812.7
Större piplärka lever i öppna och helst flacka lågländer, som gräsmarker, stäpper och odlad mark. Den föredrar fuktig och bördig mark.3,6
Födan är mest insekter som den letar upp på marken. Ibland fångar den insekter i luften, och ibland äter den frön. Man ser den ensam eller i små grupper.3,6
I häckningsområdena i Asien byggs boet en till två veckor efter att fåglarna har kommit fram. Det är gjort av gräs eller mossa och ligger på marken under en grästuva. Kullen består av fyra till sex ägg, oftast fyra eller fem, som är bruna med olivfärgade eller grå fläckar och streck.3,6
Fältpiplärkan är den svenska art som liknar mest. Den är ungefär 15,5–18 centimeter lång, har lång stjärt och långa ljusrosa ben. Ovansidan är ljust sandfärgad och nästan enfärgad, och undersidan är ljus med nästan inga streck på bröstet. Genom ögat går ett svart streck. I Sverige finns bara några få par kvar, i östra Skåne.4,5
Unga fältpiplärkor är lättast att blanda ihop med större piplärka. De har mörka tyglar och en kort bakklo. Större piplärka har ljusa tyglar och en lång bakklo.5
Mongolpiplärkan är också en stor, brun och ljus piplärka. Den är något mindre än större piplärka, med kortare ben och kortare mörk näbb, och locklätet är ljusare. Den är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa.8
Den som lär sig de vanliga svenska piplärkorna, till exempel ängspiplärka, trädpiplärka, skärpiplärka, rödstrupig piplärka och fältpiplärka, har lättare att känna igen en större piplärka när den dyker upp. Man kan då utesluta de arter man känner och se att fågeln inte passar in på någon av dem.4
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Större piplärka är en fågel som tillhör släktet piplärkor i familjen ärlor. Den häckar i södra Sibirien, Mongoliet, delar av Centralasien och Kina i öppna landskap. Vintertid flyttar de flesta till Syd- och Sydostasien. En liten andel rör sig dock västerut så långt som till Portugal och ses då regelbundet men sällsynt under flyttningen i stora delar av Europa. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
En större piplärka är ungefär 17–20 cm lång och väger 30.5 gram.
Större piplärka har ett vingspann på ungefär 29–33 cm.
Större piplärka väger ungefär 30.5 gram.
Flest observationer av större piplärka rapporteras i januari, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Större piplärka bedöms som mycket sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var större piplärka har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
