Översikt
Trädgårdssångaren är en tätting i familjen sylvior. Den lever tillbakadraget och är svår att få syn på, och det är nästan alltid sången man lägger märke till först, från träden i parker, trädgårdar och skogsdungar. Natursidan sammanfattar saken med att arten kännetecknas av att den inte har några kännetecken: den bestäms i praktiken på sången snarare än på utseendet.1,3
Anonym till det yttre, men långt ifrån ovanlig. Både Fågeln.se och BirdLife Västmanland anger att trädgårdssångaren är den näst vanligaste sångaren i Sverige efter lövsångaren, med omkring 1,1 miljoner par enligt 2018 års skattning. År 2019 vann den Natursidans Fågelmelodifestival med flest röster i både artikelkommentarer och gillningar på Facebook, och sällade sig därmed till tidigare vinnare som talgoxe, storlom och rödhake.2,3,4
Utseende
Måtten är blygsamma: 13 till 14,5 cm lång, vingspann 21 till 24 cm och en vikt på ungefär 16 till 22 gram. Dräkten är kontrastlös och saknar i praktiken iögonfallande fältkännetecken. Svenska Wikipedia beskriver ovansidan som gråaktigt grågrön och undersidan som vitaktigt brunbeige, medan engelska Wikipedia talar om en ostreckad olivbrun ovansida och en smutsvit undersida med beige anstrykning på strupe och flanker.1,5
De få detaljer som finns att hålla sig till är en tunn ljus ögonring och ett svagt, otydligt ljust ögonbrynsstreck. Ögat är svart, benen är kraftiga och beskrivs som grå eller blågrå, och näbben har grå ovansida med ljusare undre halva. Hane och hona går inte att skilja åt på utseendet. Ungfåglar har lösare dräkt med blekare och gråare ovansida och beigetonad undersida.1,5
Två underarter erkänns, den västliga nominatformen Sylvia borin borin och den östliga S. b. woodwardi. Den östliga är något större och blekare än nominatformen.1,5
Utbredning och förekomst i Sverige
Trädgårdssångaren häckar i norra och tempererade Europa och österut till västra Sibirien. Engelska Wikipedia preciserar utbredningen till större delen av Europa mellan 12- och 28-gradersisotermerna och vidare österut genom tempererade Asien till floden Jenisej.1,5
I Sverige är arten allmän i hela landet, men glesare i norr. Det svenska beståndet skattades 2018 till över 1,1 miljoner par, och arten är kategoriserad som livskraftig i Sverige. I Västmanland ligger den på elfte plats bland länets vanligaste fåglar.1,2,4
Miljön den söker sig till är buskrik och örtrik löv- och blandskog. Fågeln.se anger att den även trivs i välutvecklade parker och trädgårdar, men att den ses mycket sällan i barrskog. Engelska Wikipedia beskriver biotopen som öppna marker med täta buskage, snår och skogsbryn med skuggiga partier och buskrik undervegetation, upp till 2 600 meters höjd, och konstaterar att arten trots namnet inte är någon trädgårdsfågel. RSPB gör samma påpekande och skriver att den hellre håller till i äldre, väl uppvuxna trädgårdar som gränsar till skog än i vanliga villaträdgårdar.1,2,5,6
Ankomsten till Sverige sker omkring mitten av maj, när löven har slagit ut, efter en lång flygning från tropiska Afrika. Hanarna återvänder först till häckningsreviren. BirdLife Sveriges fenologiuppgifter anger 10 maj 2008 som tidigaste vårfynd i det aktuella regionala materialet.2,3,4
I augusti och september lämnar trädgårdssångaren Sverige för Afrika, där vinterkvarteren omfattar de tropiska och södra delarna. Höstflytten går genom Europa, över Medelhavet och genom Sahara ned till Centralafrika, och i mitten av mars befinner sig våra trädgårdssångare fortfarande i de centrala delarna av tropiska Afrika. Engelska Wikipedia noterar att alla populationer är flyttfåglar som övervintrar i Afrika söder om Sahara, så långt söderut som Sydafrika, att flytten där inleds i mitten av juli och att de flesta adulta fåglar har lämnat vid mitten av september. Sahara korsas nattetid, och fåglarna kan då metabolisera upp till 19 procent av bröst- och benmuskulaturen och 39 procent av matsmältningskanalen.1,2,3,5
Ekologi och häckning
Hanarna hävdar revir när de kommit tillbaka. Innan paret bildas bygger hanen flera enkla bon, så kallade lekbon eller sångbon, och paret färdigställer sedan gemensamt ett av dem. I spelet ingår en vingvibrerande uppvisning och en spretande, solfjäderformad stjärt.2,4,5
Boet är en skål av torrt gräs, mossa och kvistar, fodrad med fint växtmaterial eller hår. Det placeras 0,3 till 1,2 meter över marken, sällan högre än två meter.5
Häckningsperioden infaller i maj till juli. Kullen består av 4 till 5 ägg som är gröna eller gulvita, eller grönvita, med gråbruna teckningar. Ruvningstiden är 12 till 14 dygn och båda föräldrarna ruvar. Ungarna blir flygga efter ungefär 10 till 12 dygn, och båda föräldrarna matar dem. Ibland läggs en andra kull. Fåglarna är könsmogna vid ett års ålder.1,2,4
Under vår och sommar består födan av spindlar, blötdjur, insekter och larver. Bytet plockas från blad och kvistar, ibland under ryttlande flykt. På hösten går arten över till bär och frukt.1,5
Skiftet till frukt hänger ihop med flytten. Inför avfärden äter fågeln bär, särskilt fläderbär och hjortron, för att bygga upp fettreserver, och enligt Natursidan kan den ungefär fördubbla sin vikt från omkring 20 till 40 gram inför den långa flyttningen över ogästvänliga områden. Engelska Wikipedia anger normalvikten till 16 till 22 gram och upp till 35,5 gram under uppfödningen inför flytten, och lyfter fram fikon som särskilt viktiga för fåglar som förbereder flytt.3,5
Bland fienderna nämns sparvhök och tamkatt som de främsta predatorerna, och göken förekommer som boparasit. Den årliga överlevnaden är omkring 50 procent för adulta fåglar och 26 procent för ungfåglar under första året, och en typisk livslängd är två år. Åldersrekordet innehas av en svensk individ som blev 10 år och 2 månader.5
Globalt är arten livskraftig, med en population uppskattad till 29 till 48,6 miljoner könsmogna individer. Det europeiska häckande beståndet uppskattas till 17 till 31 miljoner par. En viss svag minskning har konstaterats i Europa sedan 1980, men den är inte tillräcklig för att arten ska klassas som hotad, och det skandinaviska beståndet ökar.1,5
Förväxlingsarter
Fågeln.se pekar ut törnsångaren som förväxlingsart. Den är dock mer kontrastrik, med vit haklapp, rosafärgat bröst och bruna vingar, medan trädgårdssångarens dräkt är enhetlig och utan kontraster.2
Svarthättan är nära släkt med trädgårdssångaren rent genetiskt, och det är framför allt sången som skiljer dem i fält: svarthättan avslutar med klara flöjtlika toner medan trädgårdssångaren håller sitt jämna porlande. RSPB tillägger att trädgårdssångaren håller sig mer dold inne bland träd och buskar och därför är svårare att få syn på än svarthättan.1,6
Sett över hela artens utbredningsområde listar engelska Wikipedia ytterligare arter som kan förväxlas: polyglottsångare och härmsångare, som har längre näbb och gulaktig dräkt, fältsångare, som är mindre och spädare med ljus eller köttfärgad näbb, eksångare, som har vita yttre stjärtpennor och skär näbb, samt ungfågel av höksångare, som är mycket större och har ett ljust dubbelt vingband.5
