Översikt
Entitan är en liten, gråbrun mes med svart hätta. Den lever i löv- och blandskog i södra Sverige och är så lik talltitan att de flesta som ser skillnad gör det på lätet. Den håller sig till samma trakt hela livet och flyttar aldrig.1,4,5
Förr kallades den kärrmes, efter att den gärna håller till i fuktig lövskog. Andra gamla dialektnamn är meshätta, gettypp och pytt. I Sverige räknas entitan i dag som nära hotad.1,3,5
Utseende
Entitan är 11,5 till 13 centimeter lång, har ett vingspann på 18 till 20 centimeter och väger ungefär 11 gram. Den är liten och kompakt, med ett stort huvud i förhållande till kroppen och en fyllig nacke.5
Hjässan är svart och glänsande, och under näbben sitter en liten svart haklapp. Kinderna är smutsgrå, ovansidan gråbrun och undersidan ljus.4
I bra ljus har den svarta hättan en blåaktig glans. Näbben är svart men ljus längs kanten där över- och undernäbben möts, och benen är mörkgrå. Vingarna saknar det ljusa fält som talltitan har.1,7
Utbredning och förekomst i Sverige
I Sverige finns entitan i söder och norrut till mellersta Dalarna och södra Gästrikland. På Gotland saknas den.1
Den är en utpräglad stannfågel som varken flyttar eller gör invasioner, alltså plötsliga massförflyttningar. Ungfåglarna slår sig i genomsnitt ner bara 800 till 1000 meter från platsen där de kläcktes.1
Det svenska beståndet uppskattas till omkring 120 000 par, någonstans mellan 95 000 och 145 000. Arten har varit rödlistad som nära hotad sedan 2020 och bedömdes så även 2025. Beståndet har minskat med ungefär 20 procent de senaste tio åren.1,5
Minskningen hänger ihop med att skogsbruket tar bort gamla träd och delar upp landskapet i småbitar. Det växande antalet blåmesar konkurrerar också med entitan om bohålen, och ungfåglarna har svårt att sprida sig till nya platser.1
Den som vill hjälpa entitan kan sätta upp holkar med ett litet ingångshål, 26 till 28 millimeter, så att talgoxar inte kommer in. Holkarna sätts två och två med 5 till 10 meters mellanrum. Rader av träd som binder ihop skogsdungar bör sparas, eftersom ungfåglarna tar sig fram längs dem.1
Utanför Sverige finns entitan i Europa från södra Skandinavien ner till Turkiet, och i Asien från Altaj till Japan och Korea, med en lucka i södra Sibirien. Fåglarna i Skandinavien hör till underarten Poecile palustris palustris. Sett över hela utbredningen räknas arten som livskraftig.5
Ekologi och häckning
Entitan trivs i löv- och blandskog och helst där det växer ek och hassel. Den gillar fuktig lövskog som inte har gallrats och håller ofta till vid kärr, i strandskog, längs åar och i alkärr. Den kan också finnas i parker och trädgårdar.1,4,5
Paret håller ihop året runt och försvarar ett revir på 4 till 5 hektar. Det är betydligt större än en blåmes revir.1,4
Under sommaren äter entitan mest insekter och på hösten och vintern mest frön, bland annat från örter och gräs. Den gömmer frön på marken, bland löv, i stubbar och i mossa eller lav. I blandade vinterflockar med andra småfåglar är det sällan fler än en eller två entitor. Man kan se den hänga upp och ner i ett ben när den letar mat.4,5,7
Entitan häckar i hål och behöver naturliga håligheter i träd. Den hackar inte ut hålet själv men kan göra det större. Om hålen förlorar den ofta mot talgoxe och blåmes, men den flyttar gärna in i en holk.1,4,7
Boet byggs av mossa och fodras med hårtussar och fjädrar. Äggen är vita med rödbruna prickar, och i Sverige börjar äggläggningen ungefär under första halvan av april. En kull har 8 till 11 ägg.1,4,7
Honan ruvar i omkring 13 dagar, och ungarna lämnar boet när de är 19 dagar gamla. Ungefär två veckor senare, 13 till 14 dagar efter att de lämnat boet, ger de sig iväg från föräldrarnas revir.1,4
Förväxlingsarter
Talltitan är den art entitan förväxlas med. Arterna är så lika att de räknades som skilda arter först 1897. En tyst fågel är svår att bestämma.3,7,9
Entitans hjässa glänser, medan talltitans är matt svart. Talltitan har ofta större haklapp, kraftigare nacke och vita kinder som når ända bak till nacken. Den har också ljusa kanter på vingpennorna som bildar ett synligt ljust fält på den hopfällda vingen, något entitan saknar.1,6
Ett pålitligt tecken är näbben: entitan har en ljus kant längs näbben som talltitan saknar.7
Miljön ger en ledtråd men inget säkert svar. Talltitan håller mest till i barr- och blandskog och entitan i fuktig lövskog, men de kan leva på samma ställen.2,3,6
Svarthättan har också svart hätta men är slankare än entitan.4