Falco rusticolus
När en jaktfalk varnar låter den ett skrovligt, upprepat kra-kra-kra.
Alla läten och ljud för jaktfalk →Utbredningskarta över var Jaktfalk har observerats i Sverige.
Jaktfalk är världens största falk. Den förekommer cirkumpolärt i fjälltrakter och på tundra. Globalt är den inte hotad, dock i Norden där den minskar i antal.
Senaste dygnet
Jaktfalken är den största falken i världen. I Sverige häckar den bara i fjällen, och den hör till våra ovanligaste häckfåglar. På den svenska rödlistan från 2025 räknas den som starkt hotad, och antalet par har gått ner från ungefär 110 i början av 2000-talet till omkring 80 år 2024.1,3
Livet kretsar kring ripan. Under vintern och fram till maj är falken helt beroende av ripor, och hur många ripor som finns ett visst år avgör i stor utsträckning hur det går med häckningen.1,9
Det svenska namnet har fågeln fått för att den använts vid jakt med falk, så kallad falkenering. Det latinska artnamnet rusticolus betyder ungefär hörande till landsbygden.3,6
Jaktfalken är 53–63 cm lång och har ett vingspann på 109–134 cm. Honan är något större än hanen, men i övrigt ser könen likadana ut. Hanar väger vanligen mellan 805 och 1 350 gram, honor mellan 1 180 och 2 100 gram.1,6,8
Hos svenska jaktfalkar är det den mörkgrå formen som gäller. En äldre fågel har vit undersida med fin, mörk teckning i form av prickar eller streck, och längs sidorna och på byxorna, de fjäderklädda benen, övergår teckningen delvis i tvärband. Ovansidan är grå, ibland med dragning åt brunt, och tecknad med ljusare grå band eller fläckar.1
Ungfåglarna är mörkare än de gamla. De är mörkt brungrå ovanpå, utan varm ton, och har kraftiga mörka längsstreck under.1,6
Vingarna är breda och ovanligt trubbiga i spetsen för en falk. Längre västerut ser jaktfalken annorlunda ut: på Island är fåglarna ljusare grå, och på Grönland är den vita formen, med mörka fläckar, den vanligaste. I Eurasien är falkarna betydligt mörkare, och vita exemplar förekommer normalt inte.1,6,8
Utbredningen är cirkumpolär och omfattar både arktiska och nordliga tempererade områden, på Island och Grönland och i Europa, Asien och Nordamerika. Hela världsbeståndet uppskattas till 7 000–17 000 par, varav 1 650–2 650 i Europa om man räknar in Grönland och Ryssland väster om Ural. Globalt räknas arten som livskraftig.1,6
I Sverige häckar den i fjällkedjan från norra Dalarna och norrut, i fjällbjörkskogen och i videbältet ovanför. Ungefär hälften av paren finns i Norrbotten, 30 procent i Jämtland och 20 procent i Västerbotten. Tillsammans med Finland har Sverige ett särskilt ansvar för jaktfalken inom EU.1,2
Det är ungfåglarna som rör mest på sig. Under vinterhalvåret kan de hamna i södra Sverige eller längs Norges atlantkust, medan de vuxna troligen håller sig kvar i reviret året runt. Någon enstaka jaktfalk tillbringar vintern i en stad.1,3
Under förra delen av 1900-talet minskade beståndet, främst på grund av jakt. Flera tidigare boplatser i Härjedalen och Dalarna, i utkanten av utbredningen, har övergetts, och det kan hänga ihop med att det blivit mindre ripa. I Norrbotten hittades år 2020 bara 25 ungar i 50 revir. Sett över jaktfalkens hela utbredning växer fjällen i de södra delarna allt mer igen med buskar, och det försvårar jakten.1,4
Jaktfalken är fridlyst och finns med i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. Sveriges Ornitologiska Förening startade Projekt Jaktfalk i Jämtlands län 1994, och sedan 2012 sköter Norrbottens Ornitologiska Förening inventeringarna i Norrbotten.1,2
Något eget bo bygger jaktfalken inte. I stället tar den över ett gammalt risbo i en klippbrant, och det är främst korpen som har byggt det. År 2004 fanns 31 lyckade häckningar i Norrbottensfjällen; alla utom två skedde i korpbon, och de två övriga i bon som kungsörnar lämnat. Även fjällvråkens gamla bon kan komma till användning. Branten behöver inte vara hög, ibland räcker fem meter, och ibland ligger boet i en ravin.1,5
När ett korpbo har slitits ner byter falkarna till ett annat bo i reviret, antingen i samma brant eller i en annan upp till en mil därifrån. Annars kan samma boplats vara i bruk flera säsonger i följd.1,3
Hanen försvarar sitt revir från februari, och i par som funnits länge kan han redan då börja ge honan byten. Parningen tar fart i mars, och i början eller mitten av april läggs äggen. Kullar i norra Finland har haft 3,5 ägg i snitt. Ruvningen tar 34–36 dygn och sköts mest av honan, som också gör det mesta av matningen under ungarnas första veckor. Ungarna kläcks ungefär samtidigt.1
Ungarna matas mest med vuxna ripor. De lämnar boet efter 47–49 dygn, vilket infaller mellan midsommar och mitten av juli, och blir flygga ungefär samtidigt med ripornas kycklingar. Efter tre–fyra veckor sprids de ut i reviret, men några dröjer sig kvar i upp till elva veckor. Vid två–tre års ålder häckar de flesta själva.1
Ett dåligt ripår kan betyda att paret inte häckar alls, eftersom hanen då inte klarar att skaffa tillräckligt med mat åt honan medan äggen bildas. Från maj till och med augusti går det åt omkring 180–200 ripor för ett par med ungar. En enskild falk äter runt 300 gram per dag, och jaktreviret omfattar 300–600 km².1,3
Jaktfalken är specialiserad på ripa. Av 1 969 bytesdjur vid 13 boplatser i Norrbotten 1968–79 var 74 procent fåglar av 27 olika arter och 26 procent smågnagare. Bland fågelbytena dominerade ripan, med 67 procent räknat i antal och 83 procent räknat i vikt. Oftast är det dalripa den tar, men i högt belägna revir blir fjällripan viktigare. När ripan är fåtalig ökar inslaget av änder och vadare, främst gräsand, kricka och småspov, och under toppår för smågnagare hör lämmel och gråsidig sork till de vanliga bytena.1,9
Jaktfalken slår sina byten i luften eller på marken, och i dykande anfall kan den komma upp i 200–250 km/tim. Oftast tar den bytet nära marken.1,6
Pilgrimsfalken är klart mindre, 40–50 cm lång med ett vingspann på 80–110 cm. Den är mörkare och har en mer kontrastrik teckning, med ett tydligt svart mustaschstreck mot vita kinder. Jaktfalken ser större ut, har bredare vingar och längre stjärt, och den förföljer oftast sitt byte på låg höjd i stället för att störtdyka från högt upp som pilgrimsfalken.1,3,7,8
Framför allt unga jaktfalkar kan tas för duvhök. Duvhöken har rundare vingar och flyger mindre aggressivt.1,3
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
En jaktfalk är ungefär 53–63 cm lång och väger 805–2100 gram.
Jaktfalk har ett vingspann på ungefär 109–134 cm.
Jaktfalk väger ungefär 805–2100 gram.
Flest observationer av jaktfalk rapporteras i oktober, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Jaktfalk bedöms som sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var jaktfalk har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
