Falco peregrinus
För det mesta är pilgrimsfalken en tystlåten fågel, och det är inte ofta man hör den.
Alla läten och ljud för pilgrimsfalk →Utbredningskarta över var Pilgrimsfalk har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Pilgrimsfalken häckar över nästan hela Sverige. De flesta par bor i klippbranter, men i norra Norrland lägger en del sina ägg ute på stora, flacka myrar. Sedan 2000-talet häckar arten också i städer, uppe på höga byggnader och ofta i bolådor som tillverkats särskilt för den.1
Maten består nästan bara av fåglar, och de fångas i luften. Falken är känd för sina störtdyk, då den kan komma upp i 320 kilometer i timmen eller mer.1,2
Under 1950- och 60-talen var arten nära att försvinna ur landet. Numera häckar den åter i nästan hela Sverige. På den svenska rödlistan från 2025 räknas pilgrimsfalken som sårbar, och sett till hela världen bedöms den som livskraftig.1,2
Både det svenska namnet och det latinska artnamnet peregrinus syftar på att fågeln strövar vida omkring, ungefär som en pilgrim.2
Honan och hanen är tydligt olika stora. Hanen är ungefär lika stor som en kråka, medan honan har ett vingspann som nästan når upp till korpens. Pilgrimsfalken mäter 40–50 centimeter från näbb till stjärtspets och har ett vingspann på 80–110 centimeter. Hanen väger 440–750 gram och honan 910–1 500 gram.1,2,3
Den vuxna fågeln är skiffergrå till blågrå ovanpå. Undersidan är vit, och på nedre delen av bröstet och på hela magen sitter täta, fina svarta tvärband. Övre delen av bröstet och halssidorna är vita och sticker ut mot den svarta hjässan och ett brett, mörkt mustaschstreck i ansiktet. Tillsammans bildar hjässan och mustaschen något som liknar en mask.1,2
Ungfåglarna är brunaktiga ovanpå och har en gulvit undersida med grova, mörka streck på längden, inte tvärs över som hos de vuxna.1
Som alla falkar har pilgrimsfalken spetsiga vingar. I flykten slår den med snabba, hårda vingslag.1,4
Pilgrimsfalken finns på alla kontinenter utom Antarktis och delas in i 19 raser. Rasen som häckar i Sverige heter peregrinus.1,2
Omkring år 1900 fanns det över tusen häckande par i hela landet. År 1950 återstod ungefär 350 par och år 1965 bara 35 kända par. Kring 1976 blev inte en enda falkunge flygfärdig i södra Sverige. Falkarna hade jagats, både lagligt och olagligt, och ägg och ungar hade plundrats. Från 1950-talet tillkom miljögifter som DDT och kvicksilverbetat utsäde. DDT gjorde äggskalen några tiondels millimeter för tunna, så att de gick sönder när föräldrarna ruvade. Kvicksilvret fick falkarna i sig när de åt bytesfåglar som redan var försvagade av giftet.1,5
År 1974 startade Naturskyddsföreningen ett avelsprojekt, och på 1980-talet byggdes en avelsstation på Tullare Hög. Från 1982 släpptes unga falkar ut i sydvästra Sverige, och sammanlagt har närmare 800 fåglar satts ut i Västsverige och Svealand. I Dalarna började ett eget utplanteringsprojekt 1994.1,5
År 2010 fanns minst 275 par i landet, och 2018 uppskattades beståndet till ungefär 600 par. Sedan 2021 har det minskat kraftigt, till stor del på grund av fågelinfluensa, och 2024 låg det på omkring 500 par. Därför flyttades arten upp till kategorin sårbar när rödlistan gjordes om 2025. Återhämtningen har gått bäst i sydvästra och västra Sverige. I östra Svealand och i Norrland står en del gamla häckplatser fortfarande tomma.1,5
Arten är fredad enligt jaktförordningen och är landskapsfågel för Halland.1,3
De flesta pilgrimsfalkar är flyttfåglar och lämnar häckplatserna i augusti eller september. Vintern tillbringar de främst i sydöstra England, Holland, Tyskland, Belgien, Frankrike och Spanien. Falkarna från Norrland flyttar längre söderut än de sydsvenska. En del par och ensamma falkar stannar varje vinter i södra Sverige, ofta i hamnområden i städer, där de jagar duvor, kajor och måsar.1
I södra Sverige kommer falkarna tillbaka i mars och i norra Sverige i mitten eller slutet av april. Oftast kommer hanen först.1
Oftast lägger pilgrimsfalken sina ägg på en hylla i en brant klippvägg, gärna på ett ställe som är svårt att nå och gärna med vatten nedanför. Ibland tar den över ett gammalt bo som byggts av korp, fiskgjuse, kungsörn eller fjällvråk. I Norrbotten häckar en del par direkt på marken ute på myrarna, ofta på smala upphöjda strängar där det växer dvärgbjörk, skvattram och hjortron.1,3
Paren håller ihop livet ut och kommer tillbaka till samma boplats år efter år. Klippor som stått tomma i 50–70 år har fått falkar igen. Under häckningen håller sig paret för det mesta inom två kilometer från boet.1,3
I sydvästra Sverige läggs äggen mellan den 1 och 25 april, och i norra Sverige ungefär tre till fyra veckor senare. Honan lägger två till fyra ägg, i sällsynta fall fem, med ungefär två dygns mellanrum. Båda föräldrarna ruvar i 28–33 dygn, men honan gör det mesta. Medan hon ruvar och så länge ungarna är små är det framför allt hanen som jagar.1
Honungarna blir flygfärdiga efter ungefär 42 dygn och hanungarna efter ungefär 38. Sedan stannar ungarna i närheten av boet i fem till sex veckor till och lär sig flyga och jaga. Honorna börjar i regel häcka vid två års ålder och hanarna vid tre. Unga hanar slår sig ner mycket närmare platsen där de föddes än unga honor gör.1,3
Kyla och regn när ungarna kläcks ger sämre häckningsresultat. Falkarna som häckar på myrar i nordöstra Norrbotten lyckas klart sämre än de som häckar på klippor. Berguven konkurrerar med pilgrimsfalken och tar ungar.1
Pilgrimsfalken jagar fåglar i luften. Den dyker brant mot bytet och slår det i farten. Ofta tar den fåglar ungefär lika stora som en duva. I vanlig flykt håller den 90–110 kilometer i timmen.1,2,3
På västkusten under 1970-talet bestod falkarnas byten till en fjärdedel av skrattmås, lika mycket av duvor och till en femtedel av starar och trastar. Ännu i dag är duvor och skrattmåsar basfödan för många par i södra Sverige. I norra Sverige handlade det under samma tid mest om vadare, alltså strand- och myrfåglar som brushane, enkelbeckasin, ljungpipare och tofsvipa. Därefter kom änder och skrattmås.1
Ett par med fyra ungar gör av med ungefär 124 kilo mat mellan april och september. Det motsvarar omkring 476 skrattmåsar eller 1 550 starar. Honan tar större byten än hanen. I sydvästra Sverige vägde hennes byten i genomsnitt 251 gram och hanens 188 gram.1
Fågelinfluensan är fortfarande ett hot mot arten. Andra problem är störningar från klättrare, vindkraftverk på bergstoppar, torvbrytning och utdikade myrar, och korsningar mellan olika falkarter som rymt från falkenerare, alltså människor som jagar med tränade falkar.1,5
Jaktfalken är världens största falk, 53–63 centimeter lång och med ett vingspann på 109–134 centimeter. Den är gråspräcklig och har breda vingar med ganska trubbiga spetsar. Jämfört med den är pilgrimsfalken mörkare, har skarpare kontraster och är tydligt mindre. Det är särskilt ungfåglarna som kan vara svåra att skilja åt. Jaktfalken tar sina byten främst nära marken. Den håller till i fjälltrakterna, men unga fåglar kan dra söderut på vintern.8,9
Lärkfalken är tydligt mindre, omkring 30 centimeter lång, och har smalare vingar. Den har också en tydlig mustasch men känns igen på sina rödaktiga "byxor". I flykten påminner den om en tornseglare.10,11
Pilgrimsfalken är kraftigare byggd än både tornfalk och stenfalk. Tornfalken har ljust rostbrun rygg med svarta fläckar, och den står ofta stilla i luften ungefär 20 meter över marken.4,12
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Pilgrimsfalk är en stor och kraftfull falk med distinkt teckning i svart/grått och vitt. Ryggen är mörk och undersidan är ljus, med tät grå vattring. Ansiktsmasken är skarp med tydlig falkmustasch. Kroppslängden är 40–50 cm, vingspannet 80–110 cm. Hanen är således ungefär stor som en ringduva, honan något större än en kråka. En störtdykande pilgrimsfalk kan komma upp i en hastighet av 320 km/h eller mer, vilket gör att den brukar betecknas som världens snabbaste djur men den flyger dock inte i 320 km/h.
En pilgrimsfalk är ungefär 40–50 cm lång och väger 580–1300 gram.
Pilgrimsfalk har ett vingspann på ungefär 80–110 cm.
Pilgrimsfalk väger ungefär 580–1300 gram.
Flest observationer av pilgrimsfalk rapporteras i september, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Pilgrimsfalk bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var pilgrimsfalk har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
