Pluvialis squatarola
Kustpiparen låter i flykten. Då hörs en vissling i tre stavelser, som kan skrivas ungefär som "pii-y-vii".
Alla läten och ljud för kustpipare →Utbredningskarta över var Kustpipare har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Kustpiparen är en vadare som inte häckar i Sverige. Den ses här regelbundet, men bara när den passerar på väg till eller från häckningsområdena i nordvästra Ryssland. Det är underarten Pluvialis squatarola squatarola som förekommer i Sverige.1,2
Den häckar på arktisk tundra och övervintrar vid kusterna i Västeuropa och Västafrika. I Sverige är kustpiparen fridlyst. Sedan 2024 klassas arten som sårbar på den globala rödlistan.1,2,4,6
Kustpiparen är 25–30 centimeter lång, har ett vingspann på ungefär 55–63 centimeter och väger mellan 170 och 320 gram. Den har en större och kraftigare näbb än de andra arterna i släktet Pluvialis.2,4,6
I sommardräkt är ansiktet, strupen, bröstet och kroppssidorna svarta. Ovansidan är brokig i svart och vitt, medan pannan och halssidorna är vita. Hanen är svartare än honan.2,4
På vintern försvinner de svarta fjädrarna. Då är fågeln gråbeige ovanpå och vitaktig under, och bröstet är ljust beigegrått och fläckigt. Ungfåglarna liknar de vuxna i vinterdräkt, men fjädrarna på ryggen är svartare och har gräddvita kanter.2,6,8
I flykten känns kustpiparen lättast igen på de svarta armhålorna, alltså de fjädrar under vingen som sitter närmast kroppen. De är svarta i alla dräkter. På vingens ovansida syns ett brett vitt band, och övergumpen är vit.2,4,6,8
Kustpiparen står upprätt på marken. När den letar mat springer den en bit och stannar sedan tvärt.8
Kustpiparen häckar på arktisk tundra i norra Ryssland. De fåglar som passerar Sverige häckar i nordvästra Ryssland.2,4
Vårflyttningen genom Sverige pågår i maj och juni och är som störst i slutet av maj och början av juni. Höstflyttningen pågår från juli till oktober. De vuxna fåglarna lämnar häckningsplatserna ganska kort efter häckningen, medan ungfåglarna stannar kvar fyra till sex veckor till. Vintertid ses kustpiparen sällan i Sverige.2,4
Oftast flyger kustpiparen över Sverige på mycket hög höjd utan att stanna. De flesta observationerna görs på hösten, när fåglarna ibland slår sig ner och vilar vid kusten.2
Hur högt de flyger visade en kustpipare som nederländska forskare hade gett en sändare. Den 27 maj 2024, klockan 21.58, dödades den av en rovfågel ungefär 3 000 meter över Skåne. Innan dess hade den i en kvart försökt komma undan rovfågeln.3
Vintern tillbringar kustpiparen längs kusterna i Västeuropa och Västafrika. Övervintringsområdet i den här delen av världen sträcker sig från Irland och sydvästra Norge söderut längs Afrikas kust ända till Sydafrika. Under flyttningen flyger arten långa sträckor utan att stanna, tvärs över bland annat Europa, och den ses sällan vila inne i landet.2,6
Kustpiparen är fridlyst enligt 4 § artskyddsförordningen. Den räknas också som vilt, alltså är den fredad men kan vara jaktbar enligt jaktlagstiftningen. I den svenska rödlistan bedöms den inte, eftersom den inte häckar här.1
Hela världsbeståndet uppskattas till mellan en och två och en halv miljon häckande fåglar. Det har ändå minskat med ungefär en fjärdedel över tre generationer. Sedan 2024 klassas kustpiparen därför som sårbar på den globala rödlistan.4
Kustpiparen äter maskar, kräftdjur, blötdjur, insekter och larver. Den letar mat på stränder och slätter som blottas vid lågvatten, helst på slik- och sandbankar, och hittar oftast födan med synen.2,4,6,7
Jämfört med andra arter i släktet håller kustpiparen sig mer för sig själv. När den letar föda sprider den sig glest över stranden, men vid högvatten samlas fåglarna i täta flockar på platser där de vilar.6
Kustpiparen häckar på torr, öppen tundra med god utsikt. Boet är en grund grop i gruset. Honan lägger fyra ägg, ibland tre, i början av juni. Båda föräldrarna ruvar i 26–27 dagar, och ungarna kan flyga när de är 35–45 dagar gamla. Paret får en kull om året.6,7
De unga fåglarna häckar först när de är två år. Fram till sin andra sommar stannar de i regel kvar i vinterkvarteren. En häckande kustpipare lever i genomsnitt nio år. Den äldsta kända blev 25 år och en månad.6,7
Kustpiparen kan förväxlas med ljungpiparen, som är ungefär lika stor. Ljungpiparen är gråbrun ovanpå med beigegula och vita fläckar, och i sommardräkt har den svart buk och strupe med en vit kant.5
Enklast skiljer man dem åt i flykten. Ljungpiparen är vit under vingen, medan kustpiparen har svarta armhålor. Kustpiparens vingar är dessutom smalare och mindre spetsiga, och den saknar ljungpiparens gyllene toner.5
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Kustpipare (Pluvialis squatarola) är en fågel som tillhör familjen pipare. Fågeln häckar på tundra i Arktis, i norra Ryssland, Alaska och Kanada. Den övervintrar utmed kuster i stora delar av världen. Arten är talrik men minskar i antal, så pass kraftigt att den sedan 2024 kategoriseras som sårbar av IUCN.
En kustpipare är ungefär 25–30 cm lång och väger 190–280 gram.
Kustpipare har ett vingspann på ungefär 71–83 cm.
Kustpipare väger ungefär 190–280 gram.
Flest observationer av kustpipare rapporteras i augusti, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Kustpipare bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var kustpipare har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
