Översikt
Rörhönan är en mörk vattenfågel, ungefär lika stor som en duva, med röd näbb och ett vitt streck längs kroppssidan. Den lever i dammar, småsjöar och våtmarker där det växer tätt med vass och andra växter. Ofta hör man den innan man ser den, eftersom den har flera högljudda läten som hörs även på natten.2,3
Det vetenskapliga namnet Gallinula chloropus betyder ungefär liten grönfotad höna. Det svenska namnet finns belagt sedan 1871 och syftar på de vassrika miljöer där fågeln bor. Arten beskrevs av Carl Linnaeus 1758.3,8
I Sverige klassas rörhönan som livskraftig på rödlistan från 2025, och beståndet ökar. Den är fridlyst.1
Utseende
En rörhöna är omkring 31–33 centimeter lång och har ett vingspann på ungefär en halvmeter. En vuxen fågel väger i genomsnitt drygt 350 gram. På håll ser den nästan svart ut, men på nära håll syns att ryggen och vingarna är mörkbruna och buken mer blåsvart.3,4,9,10
Det lättaste att känna igen är huvudet. Näbben är klarröd med gul spets, och den röda färgen fortsätter upp i pannan som en fjäderlös platta, en så kallad pannsköld. Under stjärten sitter vita fjädrar som syns tydligt när fågeln simmar eller går, och längs sidan löper ett vitt streck.3,4,10
Benen är gulgröna till gröna och tårna långa, med smala kanter av simhud. Ungfåglarna är gråbruna med vit strupe och saknar den röda pannskölden.4,8,10
Utbredning och förekomst i Sverige
Rörhönan häckar i sjöar och småvatten med mycket växtlighet, och på sina håll även i skyddade havsvikar. Den finns norrut till södra Värmland, mellersta Dalarna och södra Hälsingland. Längre norrut längs Norrlandskusten förekommer den mer lokalt och ofta bara tillfälligt.1
Antalet vuxna fåglar som fortplantar sig i Sverige skattas till omkring 7 200, med ett spann från 5 200 till 9 200. Populationen ökar. Det första fyndet i Sverige gjordes i Uppland 1784, och arten var sällsynt här före 1880-talet.1,3,4
Rörhönan trivs i näringsrika vatten och klarar sig bra i små dammar, upp till fem hektar, i stadsmiljö och i dammar som tar emot dagvatten. Den behöver i princip ingen öppen vattenyta alls. Nyanlagda våtmarker i jordbrukslandskapet gynnar arten.1,2
I Göteborgs Slottsskogen häckar rörhönan i de flesta av parkens dammar. Där går fåglarna orädda omkring på gräsmattorna om dagarna.7
De svenska fåglarna flyttar främst mot sydväst i september–november och kommer tillbaka i mars–april. En del stannar över vintern i södra Sverige, och de som blir kvar söker sig gärna till platser där folk matar fåglar vid vattnet.3,7
De största hoten mot arten i Sverige är att småbiotoper försvinner ur jordbrukslandskapet och att mark dikas ut. Rörhönan är fridlyst och räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktlagstiftningen.1
Utanför Sverige finns rörhönan i stora delar av Europa, Asien och Afrika. Globalt klassas den som livskraftig, och världsbeståndet uppskattas till 9–13,5 miljoner vuxna fåglar.4,8
Ekologi och häckning
Ungefär tre fjärdedelar av födan är växter: blad av vattenväxter, frön och bär. Resten består av insekter, maskar, snäckor och sniglar. Rörhönan letar mat vid och i vattnet, snattar i ytan och tippar ibland som en and. Den kan gå ute på näckrosblad, betar gräs på stränderna och går ibland ut på åkrar nattetid.1,3,4,8
Den simmar bra men rör sig mer på land än sothönan. Ofta är den skygg och försöker försvinna när den blir upptäckt. Den vippar med den vita undersidan av stjärten, en signal till rovdjur om att den är beredd att fly snabbt.3,10
Under häckningen håller rörhönan revir och slåss både med andra rörhönor och med andra vattenfåglar, till exempel änder. I igenvuxna våtmarker delar den ofta miljö med vattenrall, rörsångare, sävsångare och sävsparv.2,8
Boet byggs av vass och starr bland vattenväxter eller i buskar. Honan lägger 5–11 ägg i april eller maj. Äggen är brunvita med rödaktiga och grå fläckar. Båda föräldrarna turas om att ruva, och ruvningen tar 19–22 dagar. Paret får ofta två kullar under en sommar.3,4,8
Båda föräldrarna matar ungarna, som blir flygga efter 40–50 dagar och klarar sig själva några veckor senare. Vid fara kan ungarna klamra sig fast vid en förälder, som flyger iväg med dem. Unga rörhönor kan häcka redan våren efter att de kläckts.4,8
Förväxlingsarter
Sothönan liknar rörhönan men är tydligt större och tyngre, 36–42 centimeter lång, och har en rundare kropp. Dräkten är skiffersvart och både näbben och pannskölden är vitaktiga. Rörhönan känns igen på den röda pannskölden, den röda näbben med gul spets, de vita fjädrarna under stjärten och det vita sidostrecket. Rörhönan håller sig också mer dold än sothönan.2,5
Vattenrallen är mindre, 23–26 centimeter, och har en lätt nedböjd, rödaktig näbb. Ansiktet och bröstet är blågrå, ryggen mörkbrun med svarta streck och sidorna tvärbandade i svart och vitt. Den lever i täta vassbälten, ofta i samma våtmarker som rörhönan.2,6