Calidris alba
I flykten låter sandlöparen ett ”plitt”.
Alla läten och ljud för sandlöpare →Utbredningskarta över var Sandlöpare har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Sandlöparens häckplatser ligger i Arktis och sträcker sig kring hela Norra ishavet. Själva fågeln är en liten och satt vadare. I Sverige häckar den inte utan passerar bara under flyttningen.1,2,4,8
Den underart som förekommer i Sverige kallas vanlig sandlöpare, Calidris alba alba. Artnamnet alba är latin och betyder vit. Det passar bra, för i vinterdräkt är fågeln så blek att den ser nästan vit ut.1,6
Sandlöparen är fridlyst i Sverige. Den räknas också som vilt, vilket innebär att den är fredad. Sett över hela världen bedöms arten som livskraftig, och det finns uppskattningsvis 900 000 till 1,2 miljoner könsmogna fåglar.1,2
Sandlöparen är ungefär 20 centimeter lång och har ett vingspann på 40–45 centimeter. Den väger mellan 40 och 100 gram. Näbben är svart, kort, rak och ganska kraftig, och benen är också svarta.2,3,6,8
Sandlöparen har bara tre tår. Till skillnad från andra snäppor saknar den baktå.2,3,6
Vinterdräkten är blek. Ansiktet och undersidan är vita, hjässan och ovansidan ljusgrå, och det enda mörka partiet i fjäderdräkten är en fläck vid skuldran.2,3,6,8
I häckningsdräkt ser fågeln helt annorlunda ut. Huvudet och halsen blir rödbruna, ovansidan gråbrun, medan buken förblir vit. Ungfåglarna är svartvita och har en mycket starkare kontrast än de vuxna. När sandlöparen flyger syns ett brett vitt band längs vingen.2,6
Arten häckar på högarktisk tundra runt hela polen. I norra Ryssland finns häckplatser från Tajmyrhalvön bort till Nysibiriska öarna. På Svalbard häckar bara 5–15 par, och söder om ögruppen häckar sandlöparen ingenstans i Europa.6,9
Ungfåglarna stannar längst på häckplatserna och ger sig av i slutet av augusti eller början av september, medan de vuxna har dragit redan i juli eller början av augusti. Flyttsträckan är 3 000 till 10 000 kilometer, och i mars vänder fåglarna norrut igen.6
Vintern tillbringar de europeiska fåglarna vid kusterna i Väst- och Sydeuropa och längs Afrikas kuster. Mer än en fjärdedel av det bestånd som flyttar längs Östatlanten övervintrar vid Bijagosöarna i Guinea-Bissau.2,3,6
Havsstranden har stor betydelse för sandlöparen i Sverige. Arten dyker upp här regelbundet, men antalet är litet och de flesta kommer på hösten. I övriga Europa är den däremot vanlig längs kusterna under flyttningen.1,3,4
Ibland dyker den upp inne i landet också. I Västmanland har arten setts vid 80 tillfällen sedan 1964, de flesta under sommaren och hösten och framför allt juli–september. Några fynd är från maj och juni. Hötjärn i Grangärde socken står för omkring 50 av fynden, gjorda mellan 1976 och 2000. År 1988 sågs 29 fåglar där under perioden juli–september. Sedan 2020 har fynden blivit fler vid Nyckelgrundsstenen i Arboga.4
Vid bränningen rör sig sandlöparen i takt med vågorna. Varje gång en våg sköljer in springer den upp på stranden, och när vattnet vänder är den tillbaka på den blöta sanden för att leta mat. Under flyttningen och vintern håller den mest till på just sandstränder.2,3,6,9
Födan utanför häckningen är små krabbor och andra ryggradslösa djur som den tar i sanden nära vattenlinjen. Näbben går bara 2–3 centimeter ner, och fågeln väljer inga särskilda ställen utan prövar lite varstans. På häckplatsen äter den mest insekter och växtdelar.2,3,6
Under vintern håller sandlöparna gärna ihop, och på sandstränderna kan man se dem i stora flockar. Alla ingår dock inte i flockarna: en del hanar och honor gör anspråk på en egen strandremsa och håller andra borta från den.6,9
Fåglarna kommer fram till tundran i slutet av maj eller början av juni. Boet ligger på torr och stenig mark nära blötare partier. Det är bara en grop i marken med lite grässtrån och lavar i botten. Hanarna försvarar sina revir aggressivt. Ibland lever ett par tillsammans, ibland har en hona två hanar.2,3,6
Honan lägger tre eller fyra olivfärgade ägg med bruna fläckar, någon gång mellan mitten av juni och mitten av juli. Ruvningen tar 24–27 dagar. Ungarna har dun när de kläcks och lämnar boet nästan direkt. Efter 16–18 dagar kan de flyga.2,6,7
En sandlöpare lever vanligen omkring sju år och häckar första gången vid två års ålder. Den äldsta kända fågeln blev 17 år och 7 månader.7
Kärrsnäppan är ungefär lika lång, 17–21 centimeter, men har ett mindre vingspann på 32–36 centimeter. Näbben är längre och böjer sig lätt nedåt. Hos sandlöparen är näbben kortare, kraftigare och rak.2,5,8
På vintern är kärrsnäppan brungrå ovanpå och har ett ljusgrått band över bröstet. En sandlöpare i vinterdräkt är mycket ljusare och har den mörka fläcken vid skuldran. På sommaren har kärrsnäppan en tydlig svart fläck på buken, något sandlöparen saknar. Fötterna skiljer också: kärrsnäppan har en baktå, sandlöparen har ingen.2,3,5,6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Sandlöpare är en fågel som tillhör familjen snäppor. Den häckar cirkumpolärt i Arktis och övervintrar i både Afrika, Sydamerika och Australien. Under flyttningen passerar den stora delar av Europa och Nordamerika.
En sandlöpare är ungefär 18–21 cm lång och väger 46–73 gram.
Sandlöpare har ett vingspann på ungefär 40–45 cm.
Sandlöpare väger ungefär 46–73 gram.
Flest observationer av sandlöpare rapporteras i augusti, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Sandlöpare bedöms som sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var sandlöpare har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
